Sören Olsson

Efter den miserabelt äckliga frukosten tog vi en promenad i vårsolen innan det var dags att bli hämtade med taxi och skjutsad till Electrostahl.

Vi åkte länge på suckarnas väg - som går från Kreml ända upp till Sibirien.
Därav namnet Suckarnas väg.

Vi åkte dock inte till Sibirien.
Bara Electrostahl som tidigare var en stängd stad för västerlänningar.
Nu är den öppen och vi var de första västerlänningar som en del människor någonsin har träffat.

Bland annat kommunens kulturchef Svetlana som såg ut så här.

Se bilden i bakgrunden som är inredningen på en VIP-avdelning på en Kareokebar där vi intog vår sena lunch.

Det kändes som en kul och annorlunda kontrast...

Innan dess hade vi träff med ryska barn.

Det var SÅ kul att få möta de ryska läsarna och de var så stolta att vara de första som fick böckerna presenterade för sig. De älskade Sune och Bert och vi börjar ana att de böckerna kan fungera mycket bra i Ryssland!
En liten tjej hade till och med skrivit en dikt till vår ära.

I Ryssland håller man många långa tal.

Det var inget undantag i dag.

Men de var kanske något kortare än vad de brukar vara.

På väg till lunchen såg vi en reklamskylt som gör att jag funderar på om Harry potter på ryska heter Börje Pung.

Vet JK Rowlings om det?

Är hon nöjd med det namnbytet?

Jag ska kanske tipsa henne att kolla upp det..

Efter lunchen med god öl tillbaks till hotellet i 30 minuter - och därefter träff med svenska kulturattachén på Svenska ambassaden i Moskva Lena Jonsson och hennes man.

Det blev trevligt och vi satt där och drack te och en massa hostmedicinlikande shots blandat med lite gott bröd och choklad.

Därefter åkte vi på klubb..

Det var så kul att gå på Rysk klubb och dricka öl och dansa som galningar.

Klockan halv fem bestämde vi att nu räcker det - och vi åkte hem och tog natt.

Alla som vi träffade på var väldigt trevliga och vänliga och vi fick väldigt många nya kompisar på vår utekväll i Moskva.