Sören Olsson

Jag tycker så mycket om den här texten.
Den säger så mycket om hur vi människor är.
Hur vi ständigt försöker slå knut på oss själva för att passa in i en kostym som vi någonstans inom oss förstår är felsydd.
Jag blir lite nyfiken på att ta reda på mer om min egen skräddare...

---------------

En man går till skräddaren för att beställa en kostym.
Skräddaren tar mått på honom och ber honom att komma tillbaka om en vecka. Han går dit efter en vecka för att hämta sin nya kostym, men när han provar den framför spegeln märker han att ena ärmen och benet är för korta och midjan alldeles för vid. När han påpekar detta för skräddaren, tittar skräddaren på honom framför spegeln och säger:
"Nej, det är inget fel på kostymen. Det är bara det att ni inte
bär den på rätt sätt. Titta här, först måste ni sträcka ut armen så här,
Och benet så här och puta ut med magen så här. Nu ser ni
att den passar alldeles utmärkt".

Övertygad haltar mannen ut ur affären med den nya kostymen
på sig.
Medan han sakta linkar bort längs gatan möter han två
äldre damer. Den ena säger till den andra:
" Såg du den stackars krympligen. Så hemskt !"
"Ja" svarar den andra, "det är verkligen synd om honom !
Men lade du märke till vilken stilig kostym han hade på sig?"

Vi är alla oskyldiga människor som besöker skräddaren. Och
skräddaren är kulturen, samhället, föräldrarna, lärarna, prästerna och rabbinerna som har uppfostrat oss - och gett oss kostymen som inte passar och övertygat oss om att den är helt rätt.
Vi har haltat runt i vårt liv sedan dess, utan att ha kontakt med vår egen kraft och vårt sanna jag.
När vi står framför spegeln känner vi innerst inne att kostymen inte passar, men att skräddaren har alldeles för mycket makt.



Ur "Möt din Rädsla, från medberoende till frihet"
av Thomas Trobe