En händelserik helg.
Det var meningen att det skulle bli en lugn och harmonisk helg.
Veckan var ganska så intensiv, så jag såg fram mot en lugn och avkopplande helg.
Det enda jag hade planerat in var framträdandet på lördagen kl 15 i Konserthuset i Örebro.
Sen skulle det vara vila.
Men..
På lördagsmorgonen fick jag punka på bilen.
Enligt verkstaden så händer nästan aldrig punkteringar längre.
Och på nyare bilar finns inte ens några reservdäck - för det ska inte behövas..
Men jag behövde det.
Har inte bytt däck på den här bilen någonsin tidigare.
Det var en ny erfarenhet.
Gick omkring och letade efter reservdäcket - och därefter hur i helvete det satt fast!
Det var fastskruvat från insidan av bilen..
Det upptäckte jag efter 40 minters svordommar.
Där rök hela min uppladdning inför konserten också.
Kände mig inte alls på lustigt humör när vi skulle börja.
Men konserten gick bra i alla fall.
Det var kul att spela för allmänheten också.
Sen åkte jag hem och skulle ta det lugnt.
Trodde jag.
Då visade det sig att den sprillans nya bergvärmepannan hade gått sönder..
Ingen värme i huset.
Och instruktionsboken var som hämtad ur en komedi.
HT/MS Larm stod det..
Bra.
Jag lyckades hitta vad det betydde - och åtgärden var att helt enkelt "manuellt starta om drivmotorn".
Jättebra.
Om man visste var den satt.
Och hur den fungerade.
Och jag hade ingen större lust att på måfå trycka på lite olika knappar.
Och VVS:aren som hade installerat pannan var allt annat än anträffbar under hela helgen...
Så det blev att bära ved och sätta fart på kakelugnen istället.
Och sen var det melodifestival.
Carola och Andreas Johnsson skulle ju vinna hela skiten i år.
Så var det sagt.
men...hade ingen då lyssnat på låten?
Jag menar..hur bra var den?
Den var inte ens hälften så bra som Andreas tidigare bidrag -och inte i närheten av Carolas tidigare låtar.
Så - varför trodde alla att de skulle vinna?
På grund av att de är såna stora stjärnor?
Det kan man väl inte vinna på?
Sannas låt fick mig att tänka på Celine Dion.
Tvillingarna Rongedal hade ju en sanslöst medryckande discolåt.
Ja, den kommer funka kanon på dansgolven i vår.
Men jag förundras ändå över att låtarna över lag känns ovanligt uddlösa.
Eller är det bara jag som tycker det?
Jag får en schlagerchock varje gång...
Bäst var ju i alla fall Björn Gustafsson när han skulle flyga med studiomannen.
Det var kul, tycker jag.
Så fult att det blev bra.
Nu ska jag skriva svar på lite mail som ligger och väntar och annat som "måste" ordnas omgående.
