De grundläggande behoven...

Som jag har förstått saker och ting så finns det fyra grundläggande behov som alla små barn har.
Det som sen stökar till saker och ting är att vi av ren gammal vana eller omedvetenhet fortsätter att ha kvar dessa behov som vuxna och det är de som ligger till grund för de flesta av våra reaktioner.
Kanske till och med alla våra rekationer?
De kallas "Barndomens behov"

  • Uppmärksamhet  - ett barn behöver få uppmärksamhet. JAG är viktigast. Om man som vuxen anser samma sak i en större grupp blir det lätt konflikter, eftersom JAG blir sårbar inför andras vilja/ovilja att ge just dig uppmärksamhet. Många saker som händer i tillvaron tas som ett personligt angrepp. Vilket ju inte alltid är fallet.
  • Beskydd - ett litet barn behöver känna sig beskyddat. Det behöver veta att föräldrarna skyddar det från otäcka saker. Om det inte känner sig skyddat skapas rädsla. Samma rädsla finns sen som vuxen om det inte känner sig skyddat från oförutsedda händelser. Den vuxna människan kräver att bli skyddad från livet. Inget oförutsett får ske!
  • Omtanke  - Ett barn behöver bli omhändertaget. Det behöver få mat och sömn och beröring. Som vuxen finns fortfarande kravet på att någon annan ska ge dig allt detta - och om man inte får det uppstår reaktioner. Man känner sig inte älskad - man känner sig inte sedd. Man anser att man kan kräva av andra att man ska få det man behöver.
  • Att någon ser problemet - utan att jag behöver tala om det  - Ett barn behöver känna att någon byter blöja när det är dags, utan att det behöver tala om det. Som vuxen finns kraven att någon ska se dina behov utan att du behöver kommunicera dem. Man anser att folk i omgivningen ska förstå ändå vad man egentligen behöver. Tanken att människor i omgivningen ska vara tankeläsare och kunna se och förutsäga dina behov är ju ganska orimlig. Eller hur?


Ja...
...och vad gör man åt det?
Det finns ju inga färdiga recept på nån lustig medicin som man kan proppa i sig och därmed slippa sina rekationer. Men som sagt - det är ju DINA rekationer. Den enda som kan se, undersöka och kanske förändra nåt är ju just du själv. Vem ska annars göra det?
Första steget är alltid medvetenhet. Att se sina egna reaktioner och att inte fördömma dem. De är ju bara rekationer som troligen har sin grund nånstans långt bak i din historia.
Och för att kunna göra på ett annat sätt nästa gång så behövs det insikt om hur det är just nu!

Det här blev visst inget skojsigt inlägg?
Men som Robban Broberg sjöng en gång:
"Man kan inte va glad jämt. Men man kan va glad ojämt"

Så ett annat bra citat:
" Vi simmar alla i samma båt."

Dags att ta tag i nästa projekt!

Tjing!


Kommentarer
Postat av: Marita!

Hej Sören!
Vill bara önska dig en go fortsättning på det nya året!

2008-01-10 @ 18:36:55
Postat av: Sören

Tack Marita..
Det samma!!!

:o)

/Sören

2008-01-11 @ 07:34:33
URL: http://sorenolsson.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0