Sören Olsson

Ibland råkar jag få syn på nån bild nånstans och då ser jag att någon person är så fruktansvärt lik nån annan person.
Som i dag i Aftonbladet så fick jag syn på en bild på Ludmilla Enqvist - och trodde först att det var Mat-Tina som hade fått nån svår sjukdom eller så...
Likheten var slående!
Och när jag fick syn på Tito Beltrans fru så trodde jag att det var en bild på barnflickan i Knutby...
Likheten var läskig där också.

Själv får jag ofta hör att jag är lik nån.
En gång frågade en kvinna om jag var Stellan Skarsgård..
Nä.

En annan gång fick jag skriva autografer i Hudiksvall -för folk trodde att jag var Uno Svenningsson..
Jag var där för att träffa Uno och berättade om händelsen - och han tyckte att jag skulel gå upp på scenen före honom och mimatill första låten eller så.
Det gjorde jag inte.
Nån i publiken där frågade:
- När går du upp? (han trodde ju att jag var Uno och att han ville veta hur dags "jag" skulle gå upp på scenen)
- Jag brukar gå upp vid halv sju, sa jag. (tänkte på när jag går på vardagarna här hemma i Örebro)

En tredje gång satt jag på ett tåg och en gubbe sträckte sig fram och sa att jag var så lik nån..
-Jaha, mumlade jag (var lite bakfull och ville bara bli lämnad i fred)
- Du är lik..., fortsatte gubben och struntade i att jag blundade.
Jag tittade upp och försökte le. Det såg ut som en grimas.
- Du är lik Ulf Lundell.
- Jaha, sa jag och tänkte att jag hade hört den förut.
Sen stängde jag återigen ögonenoch ville sova. Då hör jag gubbens röst ännu en gång..
- Men...det är inte du, va?
Jag blev mer vaken på en gång.
- Nej. Han är cirka 20 år äldre än mig. Men annars var det rätt. Tack sa du ha. Jag vet att jag ser sliten ut. Jag är bakfull. Godnatt!

Så kan det vara när man inte har något eget utseende..

:o)