Om man reser mycket..
Frågan är vad man gör då?
Kanske får man panik och börjar backa i hundra kilometer i timmen?
Eller annars kanske man försöker hitta en liten sidoväg bort från denna återvändsgränd?
Kanske börjar man vissla på Monty Pythons "Always look at the bright side of life"
Eller annars så kanske man genomskådar bluffen och fortsätter envist - tills allt tar slut.
En dag tar det ju slut.
Vi kommer inte från det.
Ikväll tar det troligen slut för Ryssland i EM-fotbollen.
Men jag skulle JUBLA om de vann över Spanien och att de därefter kör över Tyskland med 3-1 i finalen.
Man ska aldrig sluta tro på sagor.
I dag var jag långt uppe på ett berg med utsikt över flera mil.
Det var en mäktig känsla.
Jag ställde mig på en sten och betraktade allt nedanför mig.
Och då kändes det där slutet inte så farligt.
Livet blev bara stort och häftigt. Just där. Just då.
Nu ska jag kika på matchen.
God kväll.
Låter som en skön upplevelse, "Livet blev bara stort och häftigt. Just där. Just då". Ungefär som att sitta vid havet när vågorna rullar in från väst. Man undrar när den sista vågen kommer. Man väntar och väntar, till slut så känner man sig väldigt harmonisk och lugn. Fler människor borde stanna upp, och ge sig själv den tiden - Att bara vara.
Mvh, Boris.
Lät som en bra dag!!
Mindre bra var fotbollen.....så nu håller jag på SPANIEN då!!!! Vill inte att tyskarna ska vinna....
Att njuta av världen från höga berg är aldrig fel. Det ger perspektiv på fler än ett sätt.
Men vad ska man göra när man åker på en väg som bara blir smalare och smalare och till slut möts av en skylt där det står "Fortsätt på egen risk!"?
Den skylten står någonstans i en skog utanför Leksand. Om nån vill leta. :o)
Varför inte en tripp till "Andra sidan"
visa.asp?page=upplevvinter&lang=se&db=291&c=161&p=8#" rel="nofollow">http://www.visit.gellivare.se/scripts/SE/produktvisa.asp?page=upplevvinter&lang=se&db=291&c=161&p=8#
bild 2
