Mera Prins Annorlunda
Jättekul!
Eftersom det innebär att den första upplagan håller på att ta slut.
I dag var jag och Yvonne med i radions p4 och pratade om boken. I bakgrunden satt Ludvig och hostade. Han tyckte det var ganska coolt att se hur en radio såg ut inuti...
Sen åkte vi på stan och köpte en Halloween-mask. Den såg ut som hårdrockaren Lemmy.
Klockan fyra ska vi till sjukhuset med Ludvig och kolla upp lite saker med kroppen.
I morgon blir det resa till Hälsingland i några dagar.
Blir borta över helgen och just nu känns det värbehövligt.
I går var jag och Anders och hälsade på ett dagcenter här i stan.
Sköna typer som hade mycket humor.
Sen hade vi planering.
Ont om tid är det gott om.
Det är gott om gräs i himlen
Han har lagt sin sista frispark.
Slagit sin sista straff.
Snörat skorna för sista gången.
Bodini var en rolig prick.
Han kom från Italien nån gång på 40-talet och lärde sig aldrig att prata svenska.
Minns när han tröttnade på att vi i laget satt och proppade i oss popcorn på alla resor.
Han ville inte att vi skulle smutsa ner i den gamla rostiga folkvagnsbussen.
Han kom på ett knep och sa:
- Inte äta pack-kårn. Få ont i pyngen. Kan inte kissa.
Han försökte få oss att tro att popcornen skulle fastna i urinröret på nåt vis.
En annan härlig kommentar var att han på varje träning sa:
- Alla lösa går om.
Det är bra.
Skjuter man för löst så får man en ny chans. Så skulle det vara på fler platser i samhället.
Man får alltid en ny chans.
Frid över Bodinis minne.
Jag minns honom med värme.
Glädje
Det känns oerhört bra att vi har lyckats förmedla både det smärtsamma och det glädjerika som det innebär att leva med ett annorlunda barn.
Stort TACK till alla som har läst och som har kommenterat boken. Det betyder mycket!
I går var det en artikel i Nerikes Allehanda och nästa söndag blir det en artikel i Expressen.
I dag är en ekonomidag.
Varför är det alltid lika tråkigt?
Egentligen borde jag skapa en trevligare stämning en sån här dag. Lite skön musik, ett glas vin och nåt gott att äta.
Ja..jag "borde"...
Är det bara jag som tycker att ordet "borde" ska uteslutas från det svenska språket?
Det är fyllt med krav på nåt vis.
Ibland leker jag med att ersätta "borde" med "kan". Genast blir det hela inte lika ångestfyllt och laddat med plikt och krav.
För i grund och botten betyder det samma sak.
"Egentligen kan jag skapa en trevligare stämning en sån här dag.."
Men om jag låter bli så är det bara upp till mig själv.
Jag borde sluta skriva nu..
Hoppsan!
Myrdal
På många sätt tycker jag att Måns och Hannes grejer är genialiska.
Jag vet inte varför det känns som om humor i dag blir allt mer elak.
Varför är det kul att mobba Idoldeltagare och andra längtande unga människor?
Är det kul?
Jag tycker inte det.
Och syftet tycks mest vara att skapa rubriker och få in mer trafik på sin egen blogg.
Visst är klippet här ovanför också lite elakt, men inte alls på samma sätt.
Alla som ser det förstår ju (väl?) att det är ett skämt.
Måns nya film handlar om konstsim. Det kan nog bli kul. Och sjukt.
Humor är livsviktigt, om nån frågar mig.
Utan skratt dör själen och då spelar det ingen roll att kroppen lever vidare och blir gammal och skruttig.
Varsågod och skratta!
Reklam när det är som..konstigast?
Gnatt!
Blåst...
Jag kände inte alls killen som "låtsades känna mig från förr".
Personligen så tycker jag att det var ganska bra fejkat.
Och till en början var Anders helt "blåst".
Med Robert Wells i kulissen..
Ganska kul.
"Jag bara chansade.."
Den repliken är ganska kul.
De andra delen av Blåsningen var svårare.
Jag visste ju att Anders mycket VÄL visste om att jag inte kunde spela saxofon...
Under den delen så fattade Anders att det var nåt lurt...
Han pressade mig ganska hårt (det är några timmar bortklippt där...)
Och till slut fattade han vad det handlade om.
Blåsningen!
Men han valde att spela med för att det skulle bli ett kul program.
Men det gör inte det hela mindre roligt.
Go Kväll
Kvart över sex.
Ska prata om Prins Annorlunda som i dag har den officiella "recensionsdagen".
Men än så länge har jag inte sett till några recensioner.
Jag vet inte ens om den här typen av bok får särskilt många recensioner.
Det är inte heller så viktigt.
Jag tycker att det viktigaste är läsarnas egna reaktioner - så de tas tacksamt emot!
Alla är bra på någonting.
Nu har jag tänkt lite igen...
Alla människor är bra på någonting.
Men i vårt samhälle fokuseras det sällan på det man är bra på. Vi får tidigt lära oss att jobba på allt vi inte klarar av.
Är man till exempel dyslektiker så får man ständigt träna på att läsa, läsa och åter läsa.
Det ska tränas läsning tills ögonen blöder.
"För det man är bra på behöver man ju inte träna på".
Men vad är det som händer med människor då?
Jag tror att det är där i de stunderna som dåligheten cementeras och vi tycker oss mest vara värdelösa varelser utan särskilt stort existensberättigande.
Men vad händer om vi vågar se vad vi är bra på?
Vi har alla olika färdigheter som kan uttryckas på en mängd olika sätt.
På ytan uttrycks våra färdigheter i form av det vi gör utan större motstånd.
Vissa saker klarar vi helt enkelt av utan att ens tänka på attd et är en ansträngning.
Vissa spikar ihop ett skåp utan att ens fundera på hur man gör.
Andra lagar mat med det som råkar finnas i kylskåpet utan att ens snudda vid tanken på att plocka fram någon kokbok.
Det är utryck för de gåvor vi bär inom oss.
Andra kan istället ha sociala förmågor och får andra att känna sig bekväma utan att veta vad man gör för att skapa den känslan.
Har du funderat på vad du bär på för inre gåvor?
Och varför är det så svårt att hylla och hedra dem som en tillgång i livet?
Ja, inte vet jag.
Men för mig var det en intressant tanke i alla fall.
Om vi kan lära oss att säga JA till det vi kan i högre grad än att säga NEJ till det vi inte klarar av så tror jag att livet upplevs med mindre motstånd.
Varför inte testa?
Jag kan börja:
Jag är snäll.
(ja, jag vet att det kan vara både en fördel och en nackdel..tack, jag vet...)
Så det kan gå...
Jag menar..Hur tänkte de här?
Vem kom på att de skulle ställa sig i en nertrampad plätt i den torra vassen för att ta omslagsbilden till den nya skivan?
Och i mina ögon så ser alla personerna i bandet ut att ha kroppar som består av proteser.
Så där kan väl inga riktiga kroppar se ut?
Jag tittar på skjortorna och tycker att det ser ut att vara fiskar där.
Kan det stämma?
Och är det så att de ska vara lustiga när fiskarna står i vassen?
och varför heter inte skivan nåt i stil med "Sjön suger" istället?
Jag fattar ingenting. Det är i och för sig inte så nytt. Det gör jag sällan.
Ännu mer Prins Annorlunda
Lite trött var jag..
Det är man ju när man vaknar klockan tre på morgonen och inte kan somna om.
Och vet att klockan ska ringa om två timmar.
Men jag tror att det blev ett fint samtal i alla fall.
Sen åkte jag till mina kompisar Hannes och Malin och drack kaffe. Sen följde jag med Hannes när han lämnade sina barn på dagis och sen drack vi ännu mer kaffe innan det var dags att ta tåget hem till Örebro igen.
DN hade en sur recension på musikalen.
Men det var ganska väntat. DN:s kulturavdelning har aldrig gillar mina och Anders alster.
På onsdag ska jag vara med i GoKväll på SVT och prata om "Prins Annorlunda" igen.
Sen är det några tidningsintervjuer kvar - och därefter blir det säkert lite lugnare på den mediala fronten ett tag.
Nu dags att gå in i det kreativa rummet en stund. Där trivs jag som allra bäst.
Ja, klockan är bara tio...
I morse var jag med i TV4 och pratade och det kändes fint.
I dag såg jag "premiär nummer två" på Sunemusikalen där det var nya ungdomar som dansade och sjöng.
Tyckte till och med att allt flöt på ännu bättre i dag än i går.
Och på eftermiddagen var det "premiärfest" med hela gänget.
Det är en så underbar stämning och alla är såna goa personer som jobbar med den här föreställningen.
Nä. Dags att sova en snutt innan det är dags att gå upp igen.
Anders var kvar och festade på "premiärpartyt"
Ja. Jag är lite avundsjuk!
Men å andra sidan så kommer jag känna mig desto piggare i morgon...
Gnatt!
Ludvig med sin stora Idol Fredde på premiären i går.
"Pappa Benjamin" och det riktiga Benjamin.
Fantastiska recensioner!
I dag fick vi läsa två fantastiska recensioner i Expressen och Aftonbladet.
Det står bland annat:
"Sune är en superstar" och "Det är riktigt lyckat - mycket beroende på att upphovsmännen själva har skrivit manus och att det har regisserats av Fredde Granberg"
Från Expressen
och Aftonbladet skrev:
"Sune en lysande Tjejtjusare" och "Benjamin Wahlgren-Ingrosso har en scennärvaro och röst som gör att han sopar banan med många äldre skådisar."
Jan-Olov Andersson skriver också att hans barn tycker att han är en snåljåp som inte ger fem plus.
Texterna tyder på attd et ska vara en fyra i betyg, men det blrev treor i bägge tidningarna.
"Det doftar publiksuccé" skrev Aftonbladet.
Jag hoppas det!
Kuligt!!!
Det kändes SÅ bra med musikalen!
Allt fungerade precis så som vi ville.
Det är lite märkligt och samtidigt magiskt att se hur Fredde Granberg lyckas levandegöra mitt och Anders manus till scenen på ett sätt som om han har varit inne i våra skallar och sett hur vi har tänkt oss att det ska se ut.
Jag njöt varje sekund!
Jag hoppas VERKLIGEN att publiken kommer dit och ser på musikalen Sune.
Alla var fenomenala, men jag bara måste skriva nåt extra mycket om Benjamin.
Han är som klippt och skuren för rollen som Sune.
Alla tycktes gilla den - och om det var nån som tyckte nåt annat så hörde i alla fall inte jag av det.
Sen åkte hela familjen hem till Örebro - och efter nån timme så satte jag mig på tåget och åkte tillbaks till Stockholm igen.
På tåget var det lugnt och skönt ända tills Enköping där ett gäng fulla människor kom in och sjöng Astrid Lindgrens barnvisor.
Klockan 11 på kvällen..
Jag följde matchen mellan Sverige-Portugal i min mobil - och när jag var framme hoppade jag kvickt in i en Taxi och åkte till hotellet.
I receptionen stötte jag på Källström, Elmander och Petter Hansson..
De bor tydligen på samma hotell som lilla jag.
De fick åka specialhissen upp till sjätte våningen. Själv fick jag nöja mig med femte.
Och jag fick åka vanlig hiss. Annars hade det varit lite kul att få åka mathiss nån gång. Som de gör i gamla filmer. Finns det såna mathissar fortfarande?
Nu ska jag sova några timmar innan det är dags att medverka i TV4:s morgonsoffa med Tilde och prata om dels Prins Annorlunda och dels Sunemusikalen.
Nattis!
Nu är det dags!
Inom kort rullar bilen från Örebro mot huvudstaden.
Spännande och pirrigt, precis som det ska vara!
Bräjk a lägg!
ID dagarna i Stockholm
Det är hjälpmedelsinsitutet som årligen har en mäsa och visar upp nya prylar och hjälpmedel till såna som behöver det.
Datorer, prylar, robotarmar och en massa annat spännande.
I dag är det två intervjuer för boken "Prins annolrunda".
och på lördag är det dags för premiären på Sunemusikalen!
Spännande!
Konstigt nog så känns det inte särskilt oroligt. Jag VET att det är bra!
Sen på söndag blir det TV4:s morgonsoffa och därefter på måndag SVT:s morgonsoffa.
Ett litet citat:
"Bättre fly än illa lukta"
Jag kom på det nu.
Vet inte varför.
Min hjärna var på high-speed i natt.
Sånt är kuligt.
Då kommer man på en massa nya roliga ideer.
Troligen kommer dessa ut i nån bok så småningom.
Sune musikalen
Vi tittade lite på repetitionerna också.
Så här såg det ut då.
Det ser bra ut nu, men det kommer se MYCKET bättre ut sen. På lördag och ända fram till den 14 december.
Göta Lejon.
Låter jag som en reklamfilm?
BISTÄLL!
NU!
Unos skiva
Anders och min text om "Bambi" kom med på Uno Svenningssons nya skiva.
Det är kul, tycker jag!
(by the way - Anders har också döttrar i den aktuella åldern - och vi skriver musiken tillsammans - men det råkade TT inte få med, av nån anledning)
En gång när jag var och hälsade på Uno på en spelning i Hudiksvall så trodde många i publiken att jag var Uno.
De frågade "När går du upp?"
- Vid halv sju på morgonen, svarade jag.
- Skoja inte. När spelar du?
- Inte så ofta nu för tiden, sa jag.
- Får jag autograf?
- Visst, sa jag och skrev mitt namn.
Barnen tyckte att det var SÅ pinsamt!
På vissa bilder kan jag också se likheterna.
I alla fall när jag har på mig mina läsglasögon.
Uno och jag var i Thailand för en massa år sen och spelade in ett TV-program som hette "Tur eller retur".
Det var på den resan som jag gjorde min klassiska idiotgrej utanför en av hissarna på hotellet.
Den som inte har hört den historien får höra den en annan gång...
En annan gång var Uno och jag i Sydafrika.
Det var innan den berömda resan med Doktor Alban som spelade för noll betalande.
Vi var förtrupp, kan man säga.
Troligen var det mitt fel att hela Sydafrikasatsningen gick åt helvete.
En kul sak var att jag på den tiden var vegetarian.
Jag åt inget kött alls.
Det första jag blev bjuden på var på köttkalas...
- Hur stor köttbit vill du ha? sa de.
Anders Eljas var med då och jag har aldrig sett en människa skratta så mycket i hela mitt liv när jag berättade att jag var vegetarian, efter att jag hade fått in min köttbit...
På den resan åt jag krokodil, orm, antilop och zebra.
Sen var jag inte vegetarian längre.
Nästa gång har vi planerat att åka till New York tillsammsn.
Undrar vilka katastrofer som kan inträffa där...
Vem blir nästa Idol?
Även om det ännu inte riktigt har tagit tag i mig ännu.
Det är intressant att se på Idoler över tid också.
Idoler kommer och går - och ett år efter att de var med i programmet så står det i tidningarna att de gör "comeback"...
Snart kommer det stå om Marie Picassos Comeback också...
Jag tänker på hur individuellt det där med tycke och smak är, trots allt.
Juryn som sitter och bestämmer vem som är bra och dålig.
Tänk då på att ett gäng talangscouter samlades på filbolaget Universal Pictures i Hollywood år 1959 för att bedömma några yngre förmågor, på precis samma sätt som Idoljuryn i dagens TV.
Burt Reynolds avfärdades snabbt med repliken:
"Ni har ingen talang"
Och Clint Eastwood fick höra av "experterna" detta utlåtande:
"Ni har en glugg mellan tänderna, adamsäpplet sticker ut för långt och ni talar för långsamt."
Så vad vet vi?
Kanske är det vi dag tror oss veta morgondagens skämt?
En svensk musikkritiker skrev till exempel 1933 efter Louis Armstrongs första Sverigebesök:
"Jag skall på tjugo minuter lära vilket stadsbud som helst att spela trumpet bättre än den där negern"
Vem kan sova?
När man ser på den här bilden så förstår jag varför de inte kan sova...
Vem skulle kunna sova med såna kläder och frisyrer.
Jag skulle ligga och kallsvettas hela nätterna.
Och fundera på att hoppa i en sjö.
Eller söka jobb på en bananbåt till Costa Rica.
Jag tycker att det borde finnas en fond för akut terapihjälp och rabatterade sömnpiller till alla som någon gång har spelat i Eledros orkester.
Och så undrar jag om inte killen längst ner till höger är Filip Hammar.
Frågorna hopar sig av såna här bilder:
* Vem fick idéen?
* Vem genomförde sin bisarra plan med denna bild?
* Kan de fortfarande inte sova?
* Har de försökt med varm mjölk?
* Vilken färg är det på fåren som de räknar hela nätterna?
* Varför sover inte jag?
* Har jag blivit smittad av Eldebros sjukdom?
* Varför blåser det så mycket ute?
* Hur mycket av det man lär sig i detta liv f¨r man ta med sig till nästa?
Ja, frågorna droppar ner i skallen som måskit på Skansen.
Vakenheten består.
Alltid något....
Kontraster
Kontraster till exempel.
Kan det vara så att det är på grund av den mörka som ljuset upplevs ljust?
Är det för att man upplever det dystra som man lär sig uppskatta det glädjerika?
Någon sa en gång att mörker endast är avsaknad av ljus. Kan det vara så?
Mörkret existerar bara för att ljuset inte finns där. I samma stund som du tänder ljuset existerar inte mörkret längre.
Smärta och skönhet sitter på varsin sida av samma mynt.
Ja, som vanligt så har jag själv ingen aning. Men jag tycker om att låta funderingen segla omkring där inne i skallen. Bara för att se vad som händer med den.
Det har varit en lugn och skön söndag.
Det kanske märks på min fundering?
Kom på att jag ska hålla ett invigningstal på ID-dagarna i Nacka Strand nu på onsdag.
Det är så typiskt mig att komma på sånt - och inse att tankarna flyr åt alla möjliga håll innan någon sorts manus faller på plats i skallen.
I morgon ska jag tänka lite mer koncentrerat på det manuset.
Tror jag.
Det är bara att inse att min hjärna är en ganska osorterad maskin.
Både i vanliga fall och nuvarande fall.
-------------
Det är märkligt och underligt, men jag har en gnagande känsla av att jag har blivir lurad på nåt vis.
En PR-resa till Stockholm
Vi pratade lite och sen sjön Benjamin och Agnes två låtar från musikalen - och så var Anna Book med och berättade lite om alla skådespelare som är med.
Sen signerade vi lite böcker och skrev autografer innan vi avslutade.
Därefter gick vi och tittade lite på repetitionerna innan vi tog bilen hem till Örebro igen.
Känns ganska mycket som om jag behöver ha en LEDIG söndag i morgon.
Nästa vecka blir ganska mycket, tror jag.
Nästa helg blir det premiär på Sune musikalen på lördagen, på söndagen TV4 morgonsoffa, på måndagen SVT:s morgonsoffa och innan dess kommer det en massa intervjuer i tidningar om "Prins Annorlunda".
