Sören Olsson

Ibland kan livet kännas väldigt oförutsägbart.
I dag åkte jag ut för att äta lunch..och kom hem med en matta.
En ryamatta av syntet material.
Jag menar..vem hade kunnat ana det?
Inte jag i alla fall.
Och vad förvånad jag blev när jag upptäckte det!
- Jag som var sugen på en kebab, tänkte jag.

Livet är fullt av såna där händelser som inte riktigt blir som man har tänkt sig.
Jag kommer ihåg när jag var liten och satt hemma och ritade vågor på ett papper.
En gång var tionde minut frågade jag min mamma om nåt av vågorna var en bokstav.
Min mamma hade tålamod och tittade igenom vågorna.
- Ja, där är ett e, sa hon. Och det där ser nästan ut som ett u.
Jag kände mig lycklig.
Jag hade utan att veta om det skrivit EU...
Jag antar att det var där jag började fundera på att bli författare.
Om man bara genom att rita vågor på ett papper kunde skriva EU så borde det ju inte vara några större problem att bli en RIKTIG författare.

Eller hur?

Nu för tiden så gör jag ungefär samma sak. Jag låter fingrarna fladdra runt över tangenterna - som vågor - och det bildar små ord som blir till meningar som betyder nåt.
Jag har slutat skriva EU, därmot.
Nu skriver jag Europeiska Unionen.
He he..
men hjälp..nu när jag skriver detta kommer jag på..att i namnet SUNE finns ju just bokstäverna E och U med..
Sånt är läskigt.
Det är som om historien hinner i kapp en på ett ögonblick...


I morgon är det onsdag. Då ska jag inte komma hem med nån matta. Jag lovar!