Sören Olsson

...en kul gammal grej till...


Mumien är från Motala...

I dag när jag var ure och åkte i bilen så såg jag ett litet vägarbete.
Det var några arbetare som höll på med en grävskopa och grävde runt vid vägkanten.
Bredvid denna arbetsplats stod det en herre i 80-års åldern och tittade.
Han stod där länge och jag kunde inte låta bli att stanna bilen en stund och betrakta gubben.
Vad var det som var så intressant?
Är verkligen en grävskopa så spännande när man blir gammal?
Jag menar..den grävde lite i vägen..
Det verkade så makalöst tråkigt i mina ögon. Men han såg verkligen intresserad och nyfiken ut.
Då slog det mig att jag var likadan..
Jag glodde ju på gubben med lika stor nyfikenhet.
Jag menar...hur spännande är det att titta på en 80-årig gubbe som i sin tur tittar på en grävskopa?
Det är ju MIG det är fel på!

Jag blir nog aldrig normal.

:o)

Ibland kan livet kännas väldigt oförutsägbart.
I dag åkte jag ut för att äta lunch..och kom hem med en matta.
En ryamatta av syntet material.
Jag menar..vem hade kunnat ana det?
Inte jag i alla fall.
Och vad förvånad jag blev när jag upptäckte det!
- Jag som var sugen på en kebab, tänkte jag.

Livet är fullt av såna där händelser som inte riktigt blir som man har tänkt sig.
Jag kommer ihåg när jag var liten och satt hemma och ritade vågor på ett papper.
En gång var tionde minut frågade jag min mamma om nåt av vågorna var en bokstav.
Min mamma hade tålamod och tittade igenom vågorna.
- Ja, där är ett e, sa hon. Och det där ser nästan ut som ett u.
Jag kände mig lycklig.
Jag hade utan att veta om det skrivit EU...
Jag antar att det var där jag började fundera på att bli författare.
Om man bara genom att rita vågor på ett papper kunde skriva EU så borde det ju inte vara några större problem att bli en RIKTIG författare.

Eller hur?

Nu för tiden så gör jag ungefär samma sak. Jag låter fingrarna fladdra runt över tangenterna - som vågor - och det bildar små ord som blir till meningar som betyder nåt.
Jag har slutat skriva EU, därmot.
Nu skriver jag Europeiska Unionen.
He he..
men hjälp..nu när jag skriver detta kommer jag på..att i namnet SUNE finns ju just bokstäverna E och U med..
Sånt är läskigt.
Det är som om historien hinner i kapp en på ett ögonblick...


I morgon är det onsdag. Då ska jag inte komma hem med nån matta. Jag lovar!

Vi undrar ju alla vad som hände med Punk Laila. Den farligaste och vildaste punkaren i landet.
Här är hon några år senare..

Här är ännu en liten film med Storasyster & Lillebror.
:o)

Vem har bråttom?

:o)

Detta är djupt..
 


eller?

Det är inte lätt när det är svårt..
eller hur man brukar säga..



Så det kan gå..

:o)

I dag har vi föreläst för en vuxen publik på Grand Hotell i Lund.
Det var trevligt.
Det är väldigt annorlunda att föreläsa för vuxna - för man kan på ett helt annat sätt prata om de bakomliggande orsakerna till vissa händelser och vad som har skapat den kreativitet som vi ständigt lever i.
Kreativitet är ju att vara spontan.
Man kan inte planera kreativ kraft.
Det är nåt som händer i ögonblicket. I det spontana som uppstår när man håller sig öppen och nyfiken.
I morgon är det signering på Glerups och på lördag ska vi föreläsa för barn och ungdomar.
Det ska bli lika kul det!
Sen bär det av med bil hem till Örebro igen.

Vilken skräck för Bosse som bara är sju år..



Som sagt - Bosse gjorde vi för NOLL kronor i stort sett..bara för att det var kul!

:o)

Här är det en ko som har gått lite vilse.
Är det nån som kan gissa vilken ko det är?

:o)



Från Nickelodeon Kids Choise Aeards 2006

Här är en liten film om Storasyster & Lillebror som vi har gjort.
Jag gillar den här serien!

:o)



kul. Eller hur?

Det är mycket som händer just nu.
I går var vi på författarbesök i Kungshamn.
Trevligt att träffa alla ungar som läser våra böcker!

I dag var jag och Anders och tittade på ett kontor som vi kanske ska hyra.
Det är lite spännande att se vad det kan bli av det!
Och så har jag laddat in en del filmer som jag har här hemma med en massa gamla synder..

Och så packar jag en massa böcker som ska skickas till lite här och där i landet.
Det är också kul!

och i morgon bär det av mot Lund!
Där ska vi vara med på Litteralund och berätta om våra figurer och hur vi skriver och så vidare.
Det blir också spännande!
På torsdagen ska vi prata för en vuxen publik och på lördagen för barn.
På fredagen är det signeringar och nån intervju.
Det är lite som att åka på semester när jag och Anders ska ut och resa runt i landet.

Sen är det en intensiv skrivperiod som väntar.
Det ska också bli kul.
Som nån kanske märker så tycker jag ganska mycket om mitt jobb..

:o)

Trevlig tisdag!

Detta är de hjältar som inte kom med i TV-serien Heroes av nån konstig anledning.
Vi förstår inte alls varför.
Gör du?


Från Nickelodeon Kids Choise Awards 2006

Jag fattar fortfarande inte ett smack!

Kul hade vi vid inspelningen i alla fall..





Faktum är att PRECIS så här pratade en kille som jag gjorde lumpen med.
Jag fattade inte ett ord.
Tyvärr så bestämde han sig för att bli min bästa kompis.
Han kom jämt fram och pratade med mig - och jag försökte svara så undvikande som möjligt för att inte avslöja att jag inte förstod vad han sa.
Jag gjorde lumpen i tio månader...

Hjälp!

Men å andra sidan så såg jag ju ut så här då..




Så jag antar att jag får skylla mig själv..

Och så i går..Melodifestivalen fick en stor SKANDAL - där Carola och Andreas inte gick vidare till final.
Ärligt talat så skrattar jag högt när jag läser tidningen i dag.
Det är ju helt hysteriskt!
Där är som om nån har blivit mördad.
Chock och Panik i varannan mening.
"Nu är det SLUT"
Jaha?
Jag menar...var det en meloditävling?
Tävling?
På skoj?
Bäste man/kvinna vinner?
Spola dåliga förlorare?

Att det görs så stora rubriker av detta är ju ganska komiskt.
Tycker jag!

Här är en lten del av första avsnittet om Bosse - Stadens största sjuåring.
Här har han just insett att han har glömt sina gympabrallor hemma.
Vad ska han göra?
Han kan inte tänka på nåt annat än sina glömda gympabrallor..
Stackarn..
och så har han ju en så fruktansvärt snygg fröken..
eller???



Erkänn att man blir lite kär i den fröken?
;o)

Här är en liten film om hur svårt det är att ha en kompanjon som är egoist..
Jag ville ju också ha lite nya prylar.
Vad ska man göra?
Hämtat ur TV-serien Fredagsröj som vi gjorde med SVT och Strix.




Erkänn att mobiltelefonen är tjusig!

:o)

En  gammal låt som nån gjort ett sorts bildspel av..
ha ha ha!!



Under ett år spelade vi in 50 låtar med Bert och Heman Hunters.
En del blev ju lite kul.
Som den här, tycker jag.

Vad tycker ni?

I dag var vi på ett uppdrag i Karlskoga.
Lilla Bokens Dag på torget med Kocktävling och novelltävling med barn i sexan.
Kuligt.
Vi var där och minglade runt under dagen - och vi åt en riktigt usel lunch på ett ställe på torget och därefter var det prisutdelning och författarprat i Folkets Hus.
Det är alltid lite speciellt att komma "hem" till Karlskoga där både jag och Anders föddes och växte upp.

I morgon bär det av till Stockholm för lite viktiga möten.
Sånt kan också vara kul.
Vi får väl se hur kul det blir.
Och tänk..det är Fredag redan i morgon!

Nu ska jag på handikappsdisco. Jag får tyvärr inte dansa.
Synd.
Jag som älskar att dansa!
Men det är FÖR pinsamt med en dansande farsa på disco.
Jag får dansa hemma sen.
I ensamhet.
 I ett mörkt rum. Där ingen ser och ingen hör.
Det påminner mig om en gammal låt med Dag Vag som hette "Dansar med mig själv".
Den var bra.

Tjing!

Jag har varit sjuk.
Halsfluss, tror jag.
Feber och ont i halsen i alla fall.
Så - det blev inget av med min båtfärd - och heler inte det författarbesök som var inplanerat i dag.
Det får bli en annan dag istället.
Och i morgon ska vi åka till Karlskoga och fira "Lilla bokens dag"
Det är GÖTT att komma "hem" till Karlskoga ibland.

Här kommer några bilder från utställningen i helgen.
Men hallå..LITE besviken blev jag..
INGEN av er var ju där!
*snyft*








Jag köpte själv en Sonjabild och en Fantomenbild.

Nu ska jag försöka bli ännu friskare i halsen så att jag orkar prata i morgon.

Tjing!

Ja, det finns en del lustiga saker på Youtube.
Den här är ju underbar!!!!




Ja, vad säger man..?
Barnen tar över i världen.
Huu....

I dag bär det alltså iväg till Stockholm och utställning med Sune och Bert bilder på Seriegalleriet.
Det ska bli spännande.
Tror jag.
Det kanske inte kommer nåt folk. Då blir det en kort visit i Stockholm.

I morgon ska jag åka med en båt som heter "Örebro Promotion-båten".
Jag är en Ambassadör för Örebro.
Jag vet fortfarande inte riktigt vad det innebär...
..efter många, många år.
Men, men..det kanske klarnar på båten.
Eftersom det är en Ålandsbåt som är möjligheten att det ska klarna ganska liten..
Senast jag åkte på en sån båt blev det mycket roligt i alla fall..
Jag har ingen förväntan om att det ska bli lika bra denna gång.

och så en liten film..jag vet inte..
Det är så bisarr. Har aldrig sett nåt liknande.
Det enda jag tänker är "Varför"?
Vad tänker ni?

Må gott alla people!

Jag har skrivit om det tidigare här på Bloggen.
Att både Elvis och Astrid lever fortfarande.
Vissa människor dör aldrig.
Så är det bara!

Nu ville inte Astrid ställa upp på den här sången - så det fick bli Celine Dion istället.
Elvis i sin tur vägrade att sjunga "Snickeboa"
Han tyckte inte att han fick till riktigt bra dialekt.
 

Se och njut..

Den här var lite populär ett tag - några år efter Hej Hej Hemskt Mycket Hej.
Inte riktigt samma klass, men ändå...

Snygg triangel, va?

Varför är det så roligt med Korv?
Kan nån förklara det för mig?

Jag skrattar lika mycket varje gång jag äter korv.


Hmmm...nu är det kanske dags för lunch..?

Den här videon gjorde vi till ett TV-program i början av 90-talet som hette "Trollkontroll".
Så snygga kläder..

:o)



:o)

Jag tycker synd om Tony som inte alltid kan lita på sitt bredband.
Andra har problem med sina vänner eller sina kompanjoner.
Det är också ett sorts svek.
Kanske.






Nu ska jag åka till Malmö i ett par dagar.
Sen ska jag på författarbersök här i Örebro och på lördag är det utställning i Sthlm med Sunebilder.
Undrar om nån kommer?

:o)

Jag har fått en allarmerande rapport att det har gått utför med Herr Gåman.
Troligen har han spelat bort alla sina pengar, börjat med knark och nu är han på väg ner i träsket..
Se själva.
vad gör han?



Jag tycker att det ser illa ut.

Ska vi börja en insamling för att få honom på rätt  väg igen?

Hälsningar
En orolig fisk

Ja, Herr Gåman kanske inte ska ha hatt.
Men andra passar bra i hatt, tycker jag...


Och en del andra tar på sig hatt ibland även om de inte passar i det...

Trevlig fredag alla!

Nu är det jul.
Eller.
Snart i alla fall.
Jag har ångest bara av att tänka på det.
Måste man tycka om julen?
En gång firade jag och några kompisar "alternativ julafton".
Det var ungefär samma sak. Men fattigare.
Mindre mat och ingen glögg.
En annan gång satt jag, Anders och en kompis till i en iskall bil utanför Högskolan i Örebro och drack kall glögg.
det var inte heller gott.

Varför gör man sånt?
Det är bara äckligt.

Här är från Julkalendern 91. Lucköppning.



 

Om jag visste hur man lägger in filmer från DVD eller videofilm så skulle jag kunna lägga upp en massa sjuka saker som vi skapat genom åren.
En favorit som knappt nån har sett är en massa sjuka prisutdelningar som jag och Anders spelade in till Nickelodeon-galan förra året.
De skulle jag gärna vilja lägga in.
Priset till "Årets tråkigaste man" är inte så tråkigt..
:o)

Jag ber om ursäkt.
Herr Gåman är vaken ett fyllo eller trebent.
Eller annars är han allt detta - och ännu mer.
Han går omkring på lite olika ställen och visar upp sig.

en stilren snobb!



spetsiga skor och hatten på sned..

vem har hatt i dag?

Jag minns i Ungern att jag såg en Herr Gåman med portföljd. Jag hade tyvärr ingen kamera den gången.
Men den såg ganska kul ut.

I dag ska jag samla ihop bilder till utställningen i Stockholm.
Sune original säljer på Seriegalleriet.
Kom på vernisage den 13 oktober kl 12-16.



Jag vet inte vilka original jag ska våga sälja.
Hmm...

Dags att dyka ner i högen av bilder, alltså..

:o)

Det vi tänker skapar vår tillvaro.
Alla människor tänker tydligen upp emot 600 000 stycken tankar om dagen!
Och syftet är att man ska bli mer och mer medveten om sina egna tankar - för det är de som gör oss till de vi är. Och det är de som kan göra oss till allt det vi vill vara.
Tankarna drar till sig liknande tankar som i sin tur skapar som en magnetisk kraft.
Därför kan man alltså tänka sig fram till det liv man vill leva.
Vacker, rik, lycklig och älskad.
Det är bara att tänka på!
Och om man inte lyckas har man alltså tänkt fel..
..eller..
Jag vet inte.
Det låter ju inte så upplyftande?
Man kanske inte kan tänka fel, egentligen?
Det är ju inget fel på tankarna.
Det är ju JAG som tänker dem.
Så därför måste jag väl snarare försöka hitta en metod att ändra den som sänder ut tankarna i universum.
Mig själv!

Hmmm..det där tåls att tänka på...

Och hur ska vi veta vad vi tänker?
Jo, vi kan vara uppmärksamma på vad vi KÄNNER.
Känslorna är en spegling av vad vi tänker.
Det går inte att tänka glada tankar om man känner sorg.
Inte samtidigt.
De går hand i hand.

Hmmm..jag ska känna efter hur jag tänker...
:o)

Hittade en gammal bild på mig när jag var med som statist vid inspelningen av Tv-serien "Gösta berlings saga".
Jag sprang omkring och kastade vatten på ett brinnande hus. Fast det brann inte på riktigt.
I filmen kunde man se mig susa förbi med en hink i handen.
Hade man tur kunde man se att det var jag.
Men efter att ha tittat på bidlen så kanske det mer hade varit otur.
Mer hår än hjärna - det var sant redan på den tiden.



det ser faktiskt ut som om min skalle lyser på bilden.
fast det gör den inte. Jag kollade i natt.
Den har kanske slocknat?

:o)

I dag  ska det skrivas synopsis på nya böcker - som ska göras omslag på.
Sen ska vi skriva böckerna - efter omslaget är gjort.
Har vi tur så handlar boken och omslaget om samma sak...

En underbar onsdag önskar jag alla som läser detta!

:O)

Jag hade fel.
Herr Gåman var inget fyllo.
Han har däremot tre ben.
Det kan i och för sig vara resultatet av att han har druckit för mycket.
Eller kanske att JAG har druckit för mycket?

Nåväl.
Nu till beviset:



Jag måste erkänna att jag tycker lite synd om alla som endast har två ben.
De får inte gå över på detta övergångsställe.

För det kan väl inte vara så att det är "den där grejen" som hänger i marken på Herr Gåman?

Man vet ju aldrig.
Man ser så sällan nån Fru Gåman.

Så var det slut på årets bokmässa i Göteborg.
En kul och sjuk tillställning med böcker och människor i en salig blandning.
Det är alltid lika kul att komma dit och möta publiken och allt folk som jobbar med böcker i olika sammanhang.

Det är även kul att möta andra författare - även de som triggar oerhört på att vi säljer bra och har stor framgång med det vi gör.
Förlåt, förlåt..
Det är ju inte alla som triggar.
Inte alls!
Jag tänker inte nämna namnen på de som är så triggade på mig och Anders att de ständigt vill försöka få oss att erkänna att vi inte alls har sålt så många böcker som vi hävdar. ..
Att det är en lögn att vi har signerat 300 böcker på en timme en gång, att vi har intressenter som vill göra både film och TV på alla våra figurer, att olika förlag gärna vill ge ut våra böcker och att illustratörer vill jobba med oss.
Det finns såna som vill att det inte ska vara sant.
Det behöver de ju inte tro heller.

Jag och Anders har varit med på mässan i alla år sen 1985.
Det är nog bara vi och Lennart Hellsing som har varit det, tror jag.
En kvinnlig författarkollega på vårt eget förlag tycker så genuint illa om oss så hon kunde för ett par år sen inte hålla tyst längre.
Hon kom fram och sa att hon skulle kalla oss "Sunefabriken" med hat i rösten.
Dessutom undrade hon om vi inte skulle göra "Sunekondomer" också.
- Bra ide, sa vi. Lycka till med dig karriär du också!

Under åren då Astrid levde samlades det ofta en hel flock runt henne på ett sätt som i mina ögon ibland verkade nästan obehagligt. Inte tyckte jag att hon verkade trivas med alla de som satt som strök henne medhårs och sa vänliga saker hela tiden.
När jag träffade henne första gången ryckte hon mig i håret och sa att det var oerhört orättvist att jag som kille hade fått såna där tjusiga lockar. Det var ju helt onödigt.
- Förlåt, sa jag. Jag ska inte göra om det.
Jag gillade Astrid mycket!
Jag minns alla elaka blickar mot mig och Anders när Astrid vände sig till oss och pratade.
Avundsjuka tror jag man brukar kalla det.
Men, men..
Det säger mer om dem än om mig och Anders.

I år var det väldigt mycket folk på våra signeringar och det var kul att se att den bok som gick allra bäst var den nya "Galna Gatan". Den sålde slut tre gånger om - så folk från förlaget fick åka ut på stan till bokhandlarna och hämta deras böcker så att vi hade nåt att signera.


Och så drack man ju en del öl.
Det var också kul...
På nätterna samlas hela författareliten på baren i Park Avenyn.
Där snackas det skit och sups det hejdlöst.
Det är kul ibland - men i år kändes det lite som att det blev FÖR trångt och på nåt sätt meningslöst.
Man kunde inte ens prata med folk.
Så det blev mer i Pianobaren på Gothia istället.

Men det sjukaste var nog i alla fall "From Russia with Love".
En man som har samlat på en och samma bok ända sen 1979 - den engelska upplagan av "From Russia with Love" av Ian Flemming.
550 stycken hade han samlat.
I en monter.
Jag gick dit med en kompis och frågade om han tyckte boken var bra.
- Nä, den är ganska dålig, sa han.
Anledningen att han samlade på den boken?
Han fick några ryska kondomer av en kompis 1979.
Ja?
Det är ju hur uppenbart som helst...
Man kunde köpa en strimlad bok av honom om man ville.

Nu ska han börja samla på boken 1984.
Han ska ha exakt så många böcker.

Kul kille!

I dag skulle jag till sjukhuset och träffa doktorn.
Trodde jag.
När jag kom dit visade det sig att det var i morgon.
Kul resa.