Sören Olsson

Jag håller på och letar i mina datorer efter allt material som ska sparas på en extern server en gång för alla.
Det finns så oändligt mycket som jag och Anders har gjort genom åren som finns sparat på gamla datorer, disketter, cd-skivor, bärbara datorer, ZIP-diskar, pappermanus med mera.
Nu hittade jag en liten saga som vi gjorde i radion 1986.
Vi gjorde en hel serie med radioprogram som var fullständigt galna.

Så här börjar sagan om Orvin - som åker hiss.

" Tro´t om ni vill alla stora och små, men i en liten stad bodde en pojke som hette Orvin.
Orvin var nästan en helt vanlig pojke.
Men när han var liten var han så tyst att Orvins pappa glömde bort att han hade en son.

- Åh, vad jag skulle vilja ha en son, brukade pappa säga.

- Men du har ju Orvin, svarade mamma.

Då jublade Orvins pappa och gladde sig hjärteligen, ända tills han återigen glömde bort att Orvin fanns.

Tiden gick och Orvin blev större. I den lilla staden fanns inget arbete åt Orvin.
De enda arbeten som fanns var redan upptagna. Orvin bestämde sig en dag.

- Jag vill flytta till storstaden, pappa.

- Här har du pengar till bussen, främling, sa pappa och var tvungen att fråga vem den trevlige pojken som kallade honom pappa var.

I storstaden fick Orvin ett mycket stimulerande och trevligt arbete.
Han arbetade i en fabrik. Där lagade han tändstickor.
Sedan lade han stickorna i små askar och sålde dem för tre och femtio.

- Jag har ett fint namn och ett fint jobb. Nu ska jag bara ha ett fint ställe att bo på, sa Orvin nöjt och traskade med ivriga steg upp till Bostadsförmedlingen.

På Bostadsförmedlingen var det lång kö.
Orvin kvitterade ut liggunderlag, sovsäck och matsäck. Sedan lade han sig och väntade i två dagar och elva timmar."


....Forts följer kanske.

Jag gillar stilen. Den är galen. Precis som jag själv är.

Nu ska jag klippa håret. Undrar om jag skulle bli flintskallig.

That's the bestselling track record of the beloved Ned in his native land, and thankfully Sören Olsson and Anders Jacobsson have seen fit to adapt and export the diary of this hilariously inventive sixth-grader to other shores.
= Det är den storsäljande meritlista av den älskade Ned på sitt land, och tack och lov Sören Olsson och Anders Jacobsson har kunnat anpassa och export dagboken för denna hilariously inventive sjätte-grader till andra stränder.

Ned Floyd--code name Treb Vladinsky, just in case anyone discovers his secret journal--is a perfectly normal 11-year-old.
= Ned Floyd - code name Treb Vladinsky, bara i fall någon upptäcker hans hemliga dagbok - är en helt normal 11-åring.

Which is to say that, more often than not, he's very funny.
= Det vill säga att, oftare än inte, han är väldigt rolig.

"Death to whoever peeks in this diary. May they burn in the fires of doom forever... or at least for a little while."
= "Död åt den som peeks i denna dagbok. Må de brinna i bränder domedagsprofeterna för alltid ... eller åtminstone för en stund."

This very readable 133-page journey into the head of Ned details all the day-to-day vagaries of what can be an extremely weird age: Ned ingenuously records life-or-death concerns like bullies, cute girls (written about in red), cigarettes (code-named "socks," just in case), and hickeys ("You can order them from Irene in the seventh grade") alongside seemingly equally important topics, like the political struggles in the imaginary country of Hoppalochinia, frank assessments of everyone he comes across ("you know, one of those good-looking guys with moussed hair and linen pants"), and how best to brew a werewolf's potion (which includes, among other things, Coca-Cola, black pepper, mustard, and crushed ants, but which proved unsuccessful in field tests on a friend's little sister--"Not enough crushed ants in the potion, I guess").

= Detta mycket läsvärd 133-sida resa in i huvudet av Ned detaljer samtliga dagliga nyckfulla vad kan vara en mycket konstig ålder: Ned naivt poster liv eller död oro gillar bullies, söta flickor (skrivit om i rött) , Cigaretter (med kodnamnet "strumpor", bara i fall), hickeys ( "Du kan beställa dem från Irene i sjunde klass") vid sidan av till synes lika viktiga ämnen, liksom de politiska kamper i det imaginära landet Hoppalochinia, uppriktiga bedömningar av alla han kommer över ( "du vet, en av dem snygg killar med moussed hår och linne byxor"), och hur man bäst brygger en Werewolf's potion (som inkluderar bland annat Coca-Cola, svartpeppar, senap , Och krossade myror, men som misslyckades i fältstudier i en väns lillasyster - "Inte tillräckligt krossade myror i potion, I guess").

(Ages 10 and older) --Paul Hughes (Ages 10 och äldre) - Paul Hughes

From Publishers Weekly From Publishers Weekly
In this light-hearted novel starring spunky Ned Floyd, the Swedish team of Olsson and Jacobsson offers an often hilarious look at preadolescent woes.

= I detta bekymmerslös nya stjärnor och Spunky Ned Floyd, det svenska laget av Olsson och Jacobsson erbjuder en ofta munter titta på preadolescent WOES.

At age 11 ("I'm twenty years old. Almost. You just take away half of twenty and add one"), Ned (code-named Treb) starts a secret diary in which he writes slightly embellished versions of his escapades at school and at home.

= Vid ålder 11 ( "Jag är tjugo år gammal. Almost. Du behöver bara ta bort hälften av tjugo och lägga till ett"), Ned (med kodnamnet Treb) startar en hemlig dagbok där han skriver något som pryddes versioner av hans Escapades i skolan och hemma.

Figures frequenting the pages of his diary include the much-envied classmate, "Nugget" ("He's strongest, next oldest, he's smoked, he's most popular with the girls, and his dad has a red convertible Corvette"); Rebecca and Nadia, two girls who set Ned's heart a-fluttering; and of course Ned's best buddies, much-teased Little Eric and scientific-minded Arnold.

= Siffror som uppehåller sidorna i sin dagbok innehålla mycket avundsvärda klasskamrat, "Nugget" ( "Han är starkast, näst äldsta, han är rökt, han är mest populära bland flickor, och hans pappa har en röd cabriolet Corvette"), Rebecca och Nadia, två flickor som fastställts Ned's heart a-Fluttering, och naturligtvis Ned bästa kompisar, mycket teased Little Eric och vetenskapligt sinnade Arnold.

The authors get the tone of this transitional age just right, as when Ned spells out his quandary for his birthday "cocktail" party, featuring "the apple cider with the bubbles in it": "If [Rebecca] answers yes it's going to be a cocktail party ... la hugging-and-French-kissing. If she answers no, it's going to be a cocktail party ... la punch-and-cake."

= Författarna får tonen i denna övergångsperiod ålder precis rätt, som när Ned anges hans dilemma för hans födelsedag "cocktail" parti, featuring "apple cider med bubblor i det": "Om [Rebecca] svar ja det är att vara en cocktail... la hugging-franska-kyssande. Om hon svarar nej, det ska bli en cocktail... la punch-tårta. "

Ned's romances, experiments and attempts to impress the guys usually backfire, but the results of his endeavors will inevitably bring laughs.

= Ned's Romances, experiment och försök att imponera på killarna brukar slå tillbaka, men resultaten av hans strävanden kommer oundvikligen att sätta skrattar.

One-third poet, one-third floundering Casanova, one-third trickster and 100% genuine kid, Ned emerges as a lovable anti-hero, whose keen observations and creative mind will captivate even reluctant readers.

= En tredjedel poet, en tredjedel kämpar Casanova, en tredjedel Trickster och 100% äkta kid, Ned framstår som en lovable antihjälte, vars gärna synpunkter och kreativt sinne kommer att fängsla även motvilliga läsare.

kul!

Jag fattar i stort sett ingenting..
men det är ju iofs mitt vanliga tillstånd.

Vissa människor sover med ett öga öppet - andra är vakna med båda ögonen stängda.

Visst är det väl så?
En del har svårt att släppa kontrollen och behöver ständigt ha ett öga på glänt för att inte mista möjligheten att rycka ut och styra upp situationer dygnet runt.
Andra går omkring i ett vaket tillstånd utan att vare sig se eller höra omgivningens rop på hjälp eller ens sina egna signaler om att det är dags att göra någonting radikalt för att förbättra sitt eget liv.

och så en tanke till:
Två är sällskap. Tre är resultatet.

Nå. Dags nu kanske att stänga båda ögonen några timmar.

Eller inte.

Jag hittade en liten saga som vi inte har pubicerat nån gång.
Den är lite rolig, tycker jag.
Tanken var att skriva NYA Kinesiska folksagor...
Bara för att det är så dumt.
Ungefär som att skriva nya Pippi-berättelser. Hur gick det sen med Pippi och hennes pappa?
Och Tommy och Annika?
Ja - det är ju lite kittlande att fundera på det, tycker jag.
Men det är ju SÅ förbjudet!!!
Men Kinesiska folksagor får man väl hitta på?

Den här sagan heter "Gurgo och Murgo".
varför?
Det är ju inte några Kinesiska namn.
Nä.
Just det!
Det var just därför de fick heta det. För attd et var så dumt.
Och så drömde jag en natt om en saga som hette Gurgo och Murgo.
Och så skulle det vara illustrerat som om det vore gamla FINA kinesiska folksagor.
Såna som vi ibland får se på SVT:s barnprogram.
Ni får tänka er de bilderna i skallen.


I en avlägsen del av det väldiga landet Kina låg det en liten by som hette Hoo Va Li Ten.
En liten bit utanför byn bodde det 2 bröder som hette Gurgo och Murgo.
Var de kom från var det ingen som visste.
Det var ingen som frågade heller, för alla var upptagna med sitt.

Gurgo var en liten kines med klok hjärna.
Murgo var en stor kines med en stor magsäck. Han var jämt hungrig.
Gurgo som var den äldste av bröderna gillade äventyr.

En dag beslutade han sig för att gå över hela det väldiga landet Kina för att se om det över huvud taget var möjligt.

Efter fyra kilometer blev han trött i fötterna, så hans yngre bror Murgo fick bära honom på ryggen resten av färden.

- Åh, så kul det är att se Kina, sa Gurgo.

Murgo sa ingenting. Han var så hungrig.

Vid den stora floden Ximma Inte mötte bröderna den magiska vägvisaren. Det var ormen Long Soom Fhan.

- Mina gula vänner, väste ormen. Vill ni ha den himmelska vägledningen på er färd?

- Vi tackar dig för din vänlighet, sa Gurgo och bugade där han satt på sin broders rygg. Men vi har endast lite ris att erbjuda dig som lön.

- Ris, sa Murgo och såg drömmande ut. Murgo hungrig.

- Min belöning får jag i detta liv eller nästa, väste ormen Long Soom Fhan. Välj vägen över berget där mandelblommorna växer. Jag följer er på färden så att ni kan känna er säkra.

- Det låter som en god ide, sa Gurgo.

- God? mumlade Murgo och smackade med tungan.

Gurgo stoppade den himmelske vägvisaren i sin lilla ryggsäck och därefter fortsatte de sin vandring.

När de kom till berget Hoj Soo Hoeg stannade de plötsligt.
Gurgo pekade på några små röda blommor vid bergets fot.

- Är det där mandelblommor? Undrade han och rynkade sin lilla gula panna.

Murgo svarade inte. Han log lite försiktigt.

- Bäst vi frågar den himmelske vägvisaren, sa Gurgo.

Men det besynnerliga hade inträffat.
Ormen var borta.
Gurgo letade överallt.
Till och med under Murgos kläder.

- Det kittlar, skrattade han.

- Har du sett ormen? Undrade Gurgo bekymrat.

Murgo svarade inte. Efter en liten stund pekade han på sin mage.

Gurgo suckade tungt.

- Lillebror, vad är det jag har sagt om att äta himmelska vägvisare?

Nu är jag åter hemma efter några dagar på särskolefonferens i Varberg.

Det var mycket inspirerande och lärorikt.

Det inleddes av skolminister Jan Björklund och avslutades av mig.

Det var en lustig inramning, för jag brukar säga att det finns två yrkesgrupper som får betalt för att ljuga och det är författare och politiker...

Nåväl. Det var härligt att se alla dessa engagerade och nyfikna människor som kom från hela landet och som alla hade gemensamt att de arbetar på olika sätt inom särskolan.

Det fick mig att fudnera på om man i framtiden kommer att blicka tillbaks på år 2008 och säga:

"Tänk - på den tiden gick inte alla i särskolan"

Kanske är det framtidens skola?

Hur det än är så har vi alla mycket att lära från de människor som historiskt sett har stoppats undan för att inte synas och inte finnas.

De som har setts som samhällets misslyckanden.

I dag är det Fredag!
Hurra!

Det är sol. det är värme. Det är underbart.

Det ska va gött å leva - och det är det!

"Väck ej den björn som gräver en grop åt andra och korven den har två."

Varje ögonblick erbjuder dig två alternativ: att vara miserabel eller vara full av glädje. Det är helt och hållet upp till dig själv!

Jag har läst en histora:

" En gammal mästare låg för döden och hans lärjungar frågade:

- Berätta nu din hemlighet. Vi har betraktat dig I över femtio år och vi har aldrig sett dig ledsen, inte en endaste gång. Och vi har hört från våra föräldrar att när du var ung så var du en seriös och allvarlig person. Vad var det som hände? Hur blev du så lycklig?

Mästaren svarade:

- De minns helt riktigt. Ända tills jag var 13 år var jag en väldigt allvarlig och seriös person. Men en morgon tänkte jag, "Vad håller jag på med? Varför är jag så seriös? Varför slösar jag på min energi? Låt mig försöka, som omväxling att vara glad just denna dag."  Jag testade det och det fungerade! Sedan dess så frågar jag mig själv varje morgon: "Okej. Vad vill du i dag? Vill du vara ledsen och allvarlig eller glädjerik och lycklig? Och jag kommer alltid fram till att jag vill vara lycksalig. Sen dess har jag alltid varit lycklig."

Och jag håller helt med denna gamla mästare. Det är helt enkelt en fråga om val.

Så från och med i morgon - testa det!

Du har väl varit tillräckligt seriös?

Eller varför vänta?
Du kan börja redan nu.
Det finns ingen anledning att vänta tills I morgon, för vem vet - det kanske inte blir någon morgondag.

Testa att göra glädjen till ditt val. Jag är övertygad om att du kommer att gilla det!

Lycka till!

Och skriv gärna kommentarer här om hur det går.

HURRA!!!!!