En skitbra fråga...
Jag hittade den här lilla serien här hemma.
Tycker att den är bra!
Det är dock en fråga som dyker upp...
...hur bajsar du?
:o)
Det är torsdag i dag. Underbart!
Tror jag.
Om det inte är underbart så är det nåt annat.
Ha en fin dag alla!
Tycker att den är bra!
Det är dock en fråga som dyker upp...
...hur bajsar du?
:o)
Det är torsdag i dag. Underbart!
Tror jag.
Om det inte är underbart så är det nåt annat.
Ha en fin dag alla!
Ny pryl.
Jag erkänner.
Jag gillar prylar.
INte så att jag DÖÖÖÖR om jag inte får det allra senaste eller så.
Nä, men jag tycker att det är kuligt med prylar. Gärna sånt där tekniskt som jag först inte fattar nåt av, men som långsamt klarnar inför mig.
Det är lustfyllt, helt enkelt,
Jag har en ny mobiltelefon. En sån där grej kan jag tycka är kul som 17...i en vecka.
Sen är det bara en av alla andra prylar som ska laddas och underhållas och som jag ska svära över att den inte fungerar som en tankelösande maskin och fattar i förhand vad jag vill göra.
Nokia har jag - för det har jag alltid haft - och då är det mycket som är sig likt när man nu skaffade en ny.
N95 8Gb - det låter som en av de där kemiska formlerna som man läste om i skolan, som jag aldrig fattade vad de betydde.
Varför kan de inte döpa såna saker till ord som man lättare lägger på minnet?
Om min mobil hette Kenta istället.
Och om den kemiska beteckningen på helium vore "Glenn".
Då skulle jag minnas det bättre.
---------
Nu är jag trött - och då blir jag fnissig.
Jag kom att tänka på hattar.
Det är roligt med hattar.
Jag vet inte varför.
De ser roliga ut. De är hyfsat onödiga - och de används flitigt...av nån okänd anledning.
En hatt.
Smaka på ordet.
Hatt...
- Vad önskar du dig när du fyller år, Sören?
- En hatt...
- Vad är det viktigaste på jorden? Fred, eller?
- Nä..en hatt.
Hattar är viktigt.
...tror jag..
Kan man säga att en hatt är en pryl?
Jag gillar prylar.
INte så att jag DÖÖÖÖR om jag inte får det allra senaste eller så.
Nä, men jag tycker att det är kuligt med prylar. Gärna sånt där tekniskt som jag först inte fattar nåt av, men som långsamt klarnar inför mig.
Det är lustfyllt, helt enkelt,
Jag har en ny mobiltelefon. En sån där grej kan jag tycka är kul som 17...i en vecka.
Sen är det bara en av alla andra prylar som ska laddas och underhållas och som jag ska svära över att den inte fungerar som en tankelösande maskin och fattar i förhand vad jag vill göra.
Nokia har jag - för det har jag alltid haft - och då är det mycket som är sig likt när man nu skaffade en ny.
N95 8Gb - det låter som en av de där kemiska formlerna som man läste om i skolan, som jag aldrig fattade vad de betydde.
Varför kan de inte döpa såna saker till ord som man lättare lägger på minnet?
Om min mobil hette Kenta istället.
Och om den kemiska beteckningen på helium vore "Glenn".
Då skulle jag minnas det bättre.
---------
Nu är jag trött - och då blir jag fnissig.
Jag kom att tänka på hattar.
Det är roligt med hattar.
Jag vet inte varför.
De ser roliga ut. De är hyfsat onödiga - och de används flitigt...av nån okänd anledning.
En hatt.
Smaka på ordet.
Hatt...
- Vad önskar du dig när du fyller år, Sören?
- En hatt...
- Vad är det viktigaste på jorden? Fred, eller?
- Nä..en hatt.
Hattar är viktigt.
...tror jag..
Kan man säga att en hatt är en pryl?
Meningen eller meningslösheten med livet..
Finns det EN mening med livet?
Skulle du vilja veta vad det är?
Jag menar..om jag skulle få veta i nåt slags Gudomligt meddelande att
"Detta är meningen med ditt liv" - då skulle jag omedelbums bli deprimerad..
Och varför har folk genom alla tider varit så besatta av att få veta vad som är meningen med livet?
Det verkar ju ganska dumt, egentligen.
Men jag tror egentligen att det i grund och botten handlar om kontroll. Vi vill veta vad som ska hända i våra liv. Då kan vi lägga upp strategier och planer så att vi inte blir överrumplade med nån sorts överraskning i livet.
Så en "mening" med livet skulle ju underlätta planeringen och strukturerandet av tillvaron.
Här kan du lyssna på min fundering om Meningen med Livet!
Såg i tidningen att NASA tror sig ha upptäckt en figur på Mars.
Det syns på bilderna, säger de.
Kanske är det den slutliga lösningen på var Elvis försvann efter sin så kallade död?
:o)
Skulle du vilja veta vad det är?
Jag menar..om jag skulle få veta i nåt slags Gudomligt meddelande att
"Detta är meningen med ditt liv" - då skulle jag omedelbums bli deprimerad..
Och varför har folk genom alla tider varit så besatta av att få veta vad som är meningen med livet?
Det verkar ju ganska dumt, egentligen.
Men jag tror egentligen att det i grund och botten handlar om kontroll. Vi vill veta vad som ska hända i våra liv. Då kan vi lägga upp strategier och planer så att vi inte blir överrumplade med nån sorts överraskning i livet.
Så en "mening" med livet skulle ju underlätta planeringen och strukturerandet av tillvaron.
Här kan du lyssna på min fundering om Meningen med Livet!
Såg i tidningen att NASA tror sig ha upptäckt en figur på Mars.
Det syns på bilderna, säger de.
Kanske är det den slutliga lösningen på var Elvis försvann efter sin så kallade död?
:o)
Jag vet inte...
Det är ord som kan göra folk väldigt, väldigt arga..
Man får inte säga så!
Man MÅSTE alltid veta!
Det är nästan så att man anses vara dum i huvudet om man säger..Jag vet inte!
men det är ju lite kul att retas med folk också - och säga att man inte vet.
Fast man vet..i smyg..
:o)
Men hur är det egentligen?
Om man säger att man inte vet - så behöver det väl inte betyda att man inte förstår.
Att inte veta är ju inledning på att börja kunna förstå.
Att inte veta är ju det som alltid finns innan man vet.
Därför tycker jag att det är mer korkat att alltid säga att man vet allt.
Det finns en drös såna människor i världen.
Politiker kallas de.
Enligt en undersökning som gjordes i USA så tog man fram hur lång tid en politiker hade på sig att framföra sitt budskap innan folk slutar lyssna.
För några år sen var det sex sekunder.
Tänk er själva.
På sex skeunder ska man hinna framföra sitt budskap.
Sen börjar den mänskliga hjärnan att vandra iväg i andra tankebanor.
Men det var ju några år sen!
Nu är det nämligen nere i fyra sekunder.
Inte så konstigt att USA:s president uttalar sig så där stötigt jämt när han ska kommentera nåt som har hänt.
Han har bara fyra sekunder på sig att bli lyssnad på.
Det är väl troligen anledning till att han bara svarar med:
- Burn them all!
- Hit them hard!
När han talar om terrorister ..
Det där är kanske nåt man skulle testa i skolor?
"Säg precis vad du tycker - men du har bara fyra sekunder på dig."
Det kanske kunde ge en förståelse för hur sönderhackad vår tillvaro har blivit.
När jag tittar på TV-program som har 10 år på nacken så undar jag om hela världen tog valium på den tiden.
Allt gick så LÅÅÅNGsamt..
För att inte tala om när jag skulle visa mina barn vad jag gillade att titta på när jag växte upp - "Beppes Godnattstund".
Barnen försvann efter 30 sekunder..
Kvar satt jag och grät nostalgiskt.
Men det var LÅÅÅNGsamt där också..
Det är MTV-sjukan.
Allt ska klippas snabbare och snabbare.
I USA finns det en metod att se film - om man inte orkar se en hel film.
Då finns det nerklippta versioner - så att man kan få se en film på 30 minuter istället.
Alla transporter och övergångar klipps bort.
Vad är det för stressad värld vi håller på att skapa?
Ärligt talat?
Jag vet inte.
Det här ljudklippet är från "Vid dagens slut" som jag gjorde i höstas i p1.
Musiken är Miten & Premal. Underbar musik, tycker jag.
:o)
Man får inte säga så!
Man MÅSTE alltid veta!
Det är nästan så att man anses vara dum i huvudet om man säger..Jag vet inte!
men det är ju lite kul att retas med folk också - och säga att man inte vet.
Fast man vet..i smyg..
:o)
Men hur är det egentligen?
Om man säger att man inte vet - så behöver det väl inte betyda att man inte förstår.
Att inte veta är ju inledning på att börja kunna förstå.
Att inte veta är ju det som alltid finns innan man vet.
Därför tycker jag att det är mer korkat att alltid säga att man vet allt.
Det finns en drös såna människor i världen.
Politiker kallas de.
Enligt en undersökning som gjordes i USA så tog man fram hur lång tid en politiker hade på sig att framföra sitt budskap innan folk slutar lyssna.
För några år sen var det sex sekunder.
Tänk er själva.
På sex skeunder ska man hinna framföra sitt budskap.
Sen börjar den mänskliga hjärnan att vandra iväg i andra tankebanor.
Men det var ju några år sen!
Nu är det nämligen nere i fyra sekunder.
Inte så konstigt att USA:s president uttalar sig så där stötigt jämt när han ska kommentera nåt som har hänt.
Han har bara fyra sekunder på sig att bli lyssnad på.
Det är väl troligen anledning till att han bara svarar med:
- Burn them all!
- Hit them hard!
När han talar om terrorister ..
Det där är kanske nåt man skulle testa i skolor?
"Säg precis vad du tycker - men du har bara fyra sekunder på dig."
Det kanske kunde ge en förståelse för hur sönderhackad vår tillvaro har blivit.
När jag tittar på TV-program som har 10 år på nacken så undar jag om hela världen tog valium på den tiden.
Allt gick så LÅÅÅNGsamt..
För att inte tala om när jag skulle visa mina barn vad jag gillade att titta på när jag växte upp - "Beppes Godnattstund".
Barnen försvann efter 30 sekunder..
Kvar satt jag och grät nostalgiskt.
Men det var LÅÅÅNGsamt där också..
Det är MTV-sjukan.
Allt ska klippas snabbare och snabbare.
I USA finns det en metod att se film - om man inte orkar se en hel film.
Då finns det nerklippta versioner - så att man kan få se en film på 30 minuter istället.
Alla transporter och övergångar klipps bort.
Vad är det för stressad värld vi håller på att skapa?
Ärligt talat?
Jag vet inte.
Det här ljudklippet är från "Vid dagens slut" som jag gjorde i höstas i p1.
Musiken är Miten & Premal. Underbar musik, tycker jag.
:o)
Så sorgligt det är..
..med skådespelaren Heath Ledgers död.
Det blir stora rubriker och kommentarer från folk som kände honom.
Det skrivs om hans korta liv. Han blev bara 28 år!
Och man läser om hans lilla barn.
Och man får inte glömma att bakom alla dessa beskrivningar av hans karriär
och hans lilla dotter så döljer sig en tragedi.
Kanske ville han ta sitt liv.
Då är det tragiskt att han lyckades ta sitt liv innan han fick proffshjälp.
Kanske ville han inte ta sitt liv, utan behövde bara vila - och att det var därför han tog sömnmedlet.
Då är det tragiskt att olyckan var framme och tog honom från denna värld.
Tragedier händer.
Det är då lätt att ställa sig frågan "Varför?".
Men för mig är den frågan inte särskilt meningsfull.
Tragedier kanske händer helt utan nån som helst mening.
Det är lika sorgligt varje gång.
Det blir stora rubriker och kommentarer från folk som kände honom.
Det skrivs om hans korta liv. Han blev bara 28 år!
Och man läser om hans lilla barn.
Och man får inte glömma att bakom alla dessa beskrivningar av hans karriär
och hans lilla dotter så döljer sig en tragedi.
Kanske ville han ta sitt liv.
Då är det tragiskt att han lyckades ta sitt liv innan han fick proffshjälp.
Kanske ville han inte ta sitt liv, utan behövde bara vila - och att det var därför han tog sömnmedlet.
Då är det tragiskt att olyckan var framme och tog honom från denna värld.
Tragedier händer.
Det är då lätt att ställa sig frågan "Varför?".
Men för mig är den frågan inte särskilt meningsfull.
Tragedier kanske händer helt utan nån som helst mening.
Det är lika sorgligt varje gång.
Hur blir man kreativ?
Ja, vad är det som gör att vi blir kreativa?
Enligt mig så hänger kreativitet ihop med spontanitet.
Att vara kreativ är nåt som sker spontant.
Det är ingenting som man kan läsa sig till eller förstå genom att studera.
Kreativitet är ingen produkt.
Det är handling i nuet.
Man kan inte gå i en skola och lära sig vara kreativ.
Det är nåt som händer i spontana stunder.
Det är i alla fall det jag tror.
Men man kan så klart lära sig mer om vad som håller tillbaks sin egen förmåga att tänka och agera spontant.
Det är ju en helt annan sak.
Här kan du lyssna på ett ljudklipp när jag filosoferar om det..
Det är från p1:s "Vid Dagens slut" - hösten 2007.
Enligt mig så hänger kreativitet ihop med spontanitet.
Att vara kreativ är nåt som sker spontant.
Det är ingenting som man kan läsa sig till eller förstå genom att studera.
Kreativitet är ingen produkt.
Det är handling i nuet.
Man kan inte gå i en skola och lära sig vara kreativ.
Det är nåt som händer i spontana stunder.
Det är i alla fall det jag tror.
Men man kan så klart lära sig mer om vad som håller tillbaks sin egen förmåga att tänka och agera spontant.
Det är ju en helt annan sak.
Här kan du lyssna på ett ljudklipp när jag filosoferar om det..
Det är från p1:s "Vid Dagens slut" - hösten 2007.
Vem har ansvaret för ditt liv?
Ja, vem är det egentligen som har ansvaret för ditt liv?
Här är ett avsnitt från "Vid dagens slut" från i höstas som jag gjorde.
Kan vara nåt att fundera på.
:o)
Likheter
Ibland råkar jag få syn på nån bild nånstans och då ser jag att någon person är så fruktansvärt lik nån annan person.
Som i dag i Aftonbladet så fick jag syn på en bild på Ludmilla Enqvist - och trodde först att det var Mat-Tina som hade fått nån svår sjukdom eller så...
Likheten var slående!
Och när jag fick syn på Tito Beltrans fru så trodde jag att det var en bild på barnflickan i Knutby...
Likheten var läskig där också.
Själv får jag ofta hör att jag är lik nån.
En gång frågade en kvinna om jag var Stellan Skarsgård..
Nä.
En annan gång fick jag skriva autografer i Hudiksvall -för folk trodde att jag var Uno Svenningsson..
Jag var där för att träffa Uno och berättade om händelsen - och han tyckte att jag skulel gå upp på scenen före honom och mimatill första låten eller så.
Det gjorde jag inte.
Nån i publiken där frågade:
- När går du upp? (han trodde ju att jag var Uno och att han ville veta hur dags "jag" skulle gå upp på scenen)
- Jag brukar gå upp vid halv sju, sa jag. (tänkte på när jag går på vardagarna här hemma i Örebro)
En tredje gång satt jag på ett tåg och en gubbe sträckte sig fram och sa att jag var så lik nån..
-Jaha, mumlade jag (var lite bakfull och ville bara bli lämnad i fred)
- Du är lik..., fortsatte gubben och struntade i att jag blundade.
Jag tittade upp och försökte le. Det såg ut som en grimas.
- Du är lik Ulf Lundell.
- Jaha, sa jag och tänkte att jag hade hört den förut.
Sen stängde jag återigen ögonenoch ville sova. Då hör jag gubbens röst ännu en gång..
- Men...det är inte du, va?
Jag blev mer vaken på en gång.
- Nej. Han är cirka 20 år äldre än mig. Men annars var det rätt. Tack sa du ha. Jag vet att jag ser sliten ut. Jag är bakfull. Godnatt!
Så kan det vara när man inte har något eget utseende..
:o)
Som i dag i Aftonbladet så fick jag syn på en bild på Ludmilla Enqvist - och trodde först att det var Mat-Tina som hade fått nån svår sjukdom eller så...
Likheten var slående!
Och när jag fick syn på Tito Beltrans fru så trodde jag att det var en bild på barnflickan i Knutby...
Likheten var läskig där också.
Själv får jag ofta hör att jag är lik nån.
En gång frågade en kvinna om jag var Stellan Skarsgård..
Nä.
En annan gång fick jag skriva autografer i Hudiksvall -för folk trodde att jag var Uno Svenningsson..
Jag var där för att träffa Uno och berättade om händelsen - och han tyckte att jag skulel gå upp på scenen före honom och mimatill första låten eller så.
Det gjorde jag inte.
Nån i publiken där frågade:
- När går du upp? (han trodde ju att jag var Uno och att han ville veta hur dags "jag" skulle gå upp på scenen)
- Jag brukar gå upp vid halv sju, sa jag. (tänkte på när jag går på vardagarna här hemma i Örebro)
En tredje gång satt jag på ett tåg och en gubbe sträckte sig fram och sa att jag var så lik nån..
-Jaha, mumlade jag (var lite bakfull och ville bara bli lämnad i fred)
- Du är lik..., fortsatte gubben och struntade i att jag blundade.
Jag tittade upp och försökte le. Det såg ut som en grimas.
- Du är lik Ulf Lundell.
- Jaha, sa jag och tänkte att jag hade hört den förut.
Sen stängde jag återigen ögonenoch ville sova. Då hör jag gubbens röst ännu en gång..
- Men...det är inte du, va?
Jag blev mer vaken på en gång.
- Nej. Han är cirka 20 år äldre än mig. Men annars var det rätt. Tack sa du ha. Jag vet att jag ser sliten ut. Jag är bakfull. Godnatt!
Så kan det vara när man inte har något eget utseende..
:o)
Bert filmen..
Det var ju kul att det här finns bevarat..
Tyvärr så finns den inte på DVD ännu...
:o)
Cirkus Tito
Vilken cirkus det har blivit i rättegången mot Tito Beltran.
Jag förundras nästan över att ingen ännu har köpt filmrättigheterna till detta makalösa drama som utspelas i våra vardagsrum...
En dokusåpa från verkligheten!
Och så glöms det bort att det som det egentligen handlar om är en djup tragedi.
Våldtäkt!
Det är vad detta handlar om.
En flicka säger sig ha blivit våldtagen av Tito Beltran.
Det hela är ju fruktansvärt - om han är skyldig.
Det är också fruktansvärt - om han är oskyldig.
På båda sidor om sanningen blir alla inblandade offer för hela tragedin.
Det är så sorgligt.
Det påminner lite om rättegångarna mot Mike Tyson och OJ Simpson.
Det blir nån sorts grotesk underhållning av alltihop.
Usch och fy, tycker jag!
Nu är det fredag.
Jag är inte helt säker på att det har hänt nåt sedan jag senast skrev det här på bloggen.
Men nåt har säkert hänt.
...
:o)
Jag förundras nästan över att ingen ännu har köpt filmrättigheterna till detta makalösa drama som utspelas i våra vardagsrum...
En dokusåpa från verkligheten!
Och så glöms det bort att det som det egentligen handlar om är en djup tragedi.
Våldtäkt!
Det är vad detta handlar om.
En flicka säger sig ha blivit våldtagen av Tito Beltran.
Det hela är ju fruktansvärt - om han är skyldig.
Det är också fruktansvärt - om han är oskyldig.
På båda sidor om sanningen blir alla inblandade offer för hela tragedin.
Det är så sorgligt.
Det påminner lite om rättegångarna mot Mike Tyson och OJ Simpson.
Det blir nån sorts grotesk underhållning av alltihop.
Usch och fy, tycker jag!
Nu är det fredag.
Jag är inte helt säker på att det har hänt nåt sedan jag senast skrev det här på bloggen.
Men nåt har säkert hänt.
...
:o)
En underbart rolig film!
Det är sällan som jag hittar nån film som är så där rolig och bra att jag sitter och skrattar högt.
Det hände när jag såg Monty Pyton:s "Holy Grail"
Och en del andra gånger också.
men så hittade jag den här i DVD-hyllan...
Och den är så sjukt rolig!
Skrattade så jag skrek i bland.
Det är brittiska humor när den är som bäst!
Ett tips:
Hyr den i dag!
På svenska heter den "Trångt i kistan".
:o)
Det hände när jag såg Monty Pyton:s "Holy Grail"
Och en del andra gånger också.
men så hittade jag den här i DVD-hyllan...
Och den är så sjukt rolig!
Skrattade så jag skrek i bland.
Det är brittiska humor när den är som bäst!
Ett tips:
Hyr den i dag!
På svenska heter den "Trångt i kistan".
:o)
Soya
En Japansk reklam för Soya...
Härlig sång..
Undrar om den sån här reklam påverkar att folk köper mer elelr mindre?
Och jag väntar med spänning på vad Felix kontrar med för sång för att sälja mer senap...
Mums...
Dags för lunch.
Härlig sång..
Undrar om den sån här reklam påverkar att folk köper mer elelr mindre?
Och jag väntar med spänning på vad Felix kontrar med för sång för att sälja mer senap...
Mums...
Dags för lunch.
Släng dig i backen..
Är den ungefärliga översättningen..
men det blir ju inte riktigt lika bra på svenska..
Men ÅH vilken skön låt, tycker jag!!!!
men det blir ju inte riktigt lika bra på svenska..
Men ÅH vilken skön låt, tycker jag!!!!
Kära Snopp..
Den här filmen är ganska fin, tycker jag.
Ja...helt enkelt..
Lite av en hit, enligt mig...
Ja...helt enkelt..
Lite av en hit, enligt mig...
Melodifestivalen 2008
Ja, snart drar det igång igen.
Melodifestivalen.
Och så kommer det att skrivas allt intressant och ointressant om de olika deltagarnas liv.
Vad de äter till frukost, vilka dieter de har, vilka relationer de har haft och vad de egentligen tycker om de andra deltagarna.
Inget är för ointressant att skriva om i tidningarna.
I år ställer Carola upp igen - tillsammans med Andreas Johnsson.
Det är ett bra grepp för att skapa en vinnare.
Nästa år slår de ihop The Ark och Martin Stenmark.
Därefter kör de ihop Bröderna Herreys med Siv Malmqvist.
Kombinationer är den nya grejen!
Darin kommer snart att sjunga en duett med Robyn och förra årets Idolvinnare Markus Fagervall sjunger en trudelutt med 2007 års tvåa Amanda Jensen.
Efter förra årets stora magplask med The Ark så tyckte i alla fall jag att hela tävlingen borde göras om.
Det är inte SÅ spännande att höra 58 bidrag från det forna Östblocket när de sjunger på nån sorts hemmasnickrad engelska.
Tävlingen har på nåt vis spelat ut sin roll.
I alla fall internationellt.
Den svenska tävlingen lever ju ett eget liv.
Men sen när det ska tävlas internationellt så blir det inte alls spännande.
Kanske kunde man göra som de gjorde förr?
Skicka ett bidrag som en jury i Sverige tycker representerar Svensk musik just nu.
Och så får de andra länderna göra samma sak.
Och sen får man tävla på kort sikt (röstning på samma sätt som nu)
och på lång sikt (det görs en uppföljning ett år efteråt för att se vilken som blev den största hiten internationellt)
Jag vet inte, men det känns lite som att lekfullheten har försvunnit.
Ska det inte vara KUL med musik?
Vi saknar Tore Skogman mer än någonsin...
Det skulle inte förvåna mig om det snart komemr dyka upp andra typer av "festivaler".
* Humorfestivalen.Vem är roligast i Sverige? Och sen Eurovision Humor...
* Hip Hop/R&B Festivalen. De som är för "grymma" för att ställa upp i melodifestivalen. De ska vara så COOLA så de får en egen festival.
* Trollerifestivalen. Vem trollar bäst i landet?
Eurovision Trolleri. Jag skulle gärna se nån Turkisk trollkarl trolla fram kaniner osv. Ring och rösta!!!
* Dansfestivalen. Vem dansar bäst i Sverige (måste ju vara kändisar på samma sätt somi Lets Dance då..)
Eurovison Dance. Ring och rösta på den Ryska folkdansen!
* Snygg festivalen. Vem är snyggast i landet?
Eurovison Beuty. Ring och rösta på den som är snyggast i Europa.
DESSUTOM kostar samtalet bara 59.90 och hela 25 öre går till välgörande ändamål.
I detta fall är det välgörande ändamålet att de kan städa lokalerna efter festivalen.
Grattis Världen!
:o)
Melodifestivalen.
Och så kommer det att skrivas allt intressant och ointressant om de olika deltagarnas liv.
Vad de äter till frukost, vilka dieter de har, vilka relationer de har haft och vad de egentligen tycker om de andra deltagarna.
Inget är för ointressant att skriva om i tidningarna.
I år ställer Carola upp igen - tillsammans med Andreas Johnsson.
Det är ett bra grepp för att skapa en vinnare.
Nästa år slår de ihop The Ark och Martin Stenmark.
Därefter kör de ihop Bröderna Herreys med Siv Malmqvist.
Kombinationer är den nya grejen!
Darin kommer snart att sjunga en duett med Robyn och förra årets Idolvinnare Markus Fagervall sjunger en trudelutt med 2007 års tvåa Amanda Jensen.
Efter förra årets stora magplask med The Ark så tyckte i alla fall jag att hela tävlingen borde göras om.
Det är inte SÅ spännande att höra 58 bidrag från det forna Östblocket när de sjunger på nån sorts hemmasnickrad engelska.
Tävlingen har på nåt vis spelat ut sin roll.
I alla fall internationellt.
Den svenska tävlingen lever ju ett eget liv.
Men sen när det ska tävlas internationellt så blir det inte alls spännande.
Kanske kunde man göra som de gjorde förr?
Skicka ett bidrag som en jury i Sverige tycker representerar Svensk musik just nu.
Och så får de andra länderna göra samma sak.
Och sen får man tävla på kort sikt (röstning på samma sätt som nu)
och på lång sikt (det görs en uppföljning ett år efteråt för att se vilken som blev den största hiten internationellt)
Jag vet inte, men det känns lite som att lekfullheten har försvunnit.
Ska det inte vara KUL med musik?
Vi saknar Tore Skogman mer än någonsin...
Det skulle inte förvåna mig om det snart komemr dyka upp andra typer av "festivaler".
* Humorfestivalen.Vem är roligast i Sverige? Och sen Eurovision Humor...
* Hip Hop/R&B Festivalen. De som är för "grymma" för att ställa upp i melodifestivalen. De ska vara så COOLA så de får en egen festival.
* Trollerifestivalen. Vem trollar bäst i landet?
Eurovision Trolleri. Jag skulle gärna se nån Turkisk trollkarl trolla fram kaniner osv. Ring och rösta!!!
* Dansfestivalen. Vem dansar bäst i Sverige (måste ju vara kändisar på samma sätt somi Lets Dance då..)
Eurovison Dance. Ring och rösta på den Ryska folkdansen!
* Snygg festivalen. Vem är snyggast i landet?
Eurovison Beuty. Ring och rösta på den som är snyggast i Europa.
DESSUTOM kostar samtalet bara 59.90 och hela 25 öre går till välgörande ändamål.
I detta fall är det välgörande ändamålet att de kan städa lokalerna efter festivalen.
Grattis Världen!
:o)
Vad gör man?
Ibland får jag en massa galna ideér in i skallen.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med dem.
En del är ju direkt användbara i nån av böckerna. men andra är så sjuka och bisarra att de inte riktigt passar in någonstans.
Vad ska man göra med dem?
Som jag ser på saken så är ideér inget personligt.
De är inte "mina".
De kanske kommer till mig - och det kanske är jag som ska försöka göra nåt av dem.
Men jag ser det mest som att det är någonting som jag får till mig, någonstans ifrån.
Jag är inte SÅ galen att jag sitter och "kommer på" allt jag har skrivit.
Det är sånt som ploppar upp i skallen. Eller ploppar ner.
En sån där tokig idé kom till mig i dag.
Det var som en scen ur en film.
"Den konfliktlösande boxaren."
Tänk er en kille (ja, det blir inte lika kul om det är en tjej denna gång, tror jag) som är riktigt duktig på att boxas.
Men hans relationer funkar aldrig riktigt bra.
Och en dag ställer hans flickvän ett ultimatum.
Han måste börja gå i terpi för sin agressivitet och sin oförmåga att prata om sina känslor...
Killen känner att detta ju är hans livs kärlek.
Så han gör som hon vill.
Han söker upp en psykolog och tar itu med alla sina aggressiva känslor och han talar om allt som gör honom arg och han börjar kontakta sitt eget känsloliv.
Det är bara ett problem.
Det går inte att boxas längre.
Han försöker prata med sina motståndare i ringen.
- Äh, du..Vi kan väl prata om det här istället?
SMOCK!
- Kom och sätt dig här vid ringhörnan så pratar vi ut om allt och så kanske vi inte behöver slåss längre?
SMOCK!
- Jag tänker inte slå dig, förstår du. Jag vill inte vara arg päå dig.
SMOCK!
- Du borde försöka få bättre kontakt med dina känslor.
SMOCK!
- Varför är du så arg, Lasse?
SMOCK!
osv, osv.
Nu har killen ett STORT problem.
Det stora mästerskapet står inför dörren och han måste komma på nåt sätt att få tillbaks sin förmåga att kunna slåss som en galning, utan att för den sakens skull förlora sin kärlek.
Ja...
Hur ska det gå?
Har ingen som helst jäkla aning.
Men erkänn att det är en sjuk idé?
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med dem.
En del är ju direkt användbara i nån av böckerna. men andra är så sjuka och bisarra att de inte riktigt passar in någonstans.
Vad ska man göra med dem?
Som jag ser på saken så är ideér inget personligt.
De är inte "mina".
De kanske kommer till mig - och det kanske är jag som ska försöka göra nåt av dem.
Men jag ser det mest som att det är någonting som jag får till mig, någonstans ifrån.
Jag är inte SÅ galen att jag sitter och "kommer på" allt jag har skrivit.
Det är sånt som ploppar upp i skallen. Eller ploppar ner.
En sån där tokig idé kom till mig i dag.
Det var som en scen ur en film.
"Den konfliktlösande boxaren."
Tänk er en kille (ja, det blir inte lika kul om det är en tjej denna gång, tror jag) som är riktigt duktig på att boxas.
Men hans relationer funkar aldrig riktigt bra.
Och en dag ställer hans flickvän ett ultimatum.
Han måste börja gå i terpi för sin agressivitet och sin oförmåga att prata om sina känslor...
Killen känner att detta ju är hans livs kärlek.
Så han gör som hon vill.
Han söker upp en psykolog och tar itu med alla sina aggressiva känslor och han talar om allt som gör honom arg och han börjar kontakta sitt eget känsloliv.
Det är bara ett problem.
Det går inte att boxas längre.
Han försöker prata med sina motståndare i ringen.
- Äh, du..Vi kan väl prata om det här istället?
SMOCK!
- Kom och sätt dig här vid ringhörnan så pratar vi ut om allt och så kanske vi inte behöver slåss längre?
SMOCK!
- Jag tänker inte slå dig, förstår du. Jag vill inte vara arg päå dig.
SMOCK!
- Du borde försöka få bättre kontakt med dina känslor.
SMOCK!
- Varför är du så arg, Lasse?
SMOCK!
osv, osv.
Nu har killen ett STORT problem.
Det stora mästerskapet står inför dörren och han måste komma på nåt sätt att få tillbaks sin förmåga att kunna slåss som en galning, utan att för den sakens skull förlora sin kärlek.
Ja...
Hur ska det gå?
Har ingen som helst jäkla aning.
Men erkänn att det är en sjuk idé?
Ja eller Nej - man får aldrig göra FEL!
Nu kom jag att tänka på hur viktigt det är i vårt samhälle att ständigt göra RÄTT!
Man får inte misslyckas med någonting.
Om man gör det är man DÅLIG!.
Här är en liten film om hur viktigt det är att göra RÄTT i trafiken..
Den är rolig, tycker jag.
I dag är det tisdag.
Det är en bra dag.
Om det vore onsdag så skulle det ju också vara bra.
Eller fredag.
Men nu är det tisdag och det är inget stort fel på tisdagar.
Jag tycker att det är tur att det inte är Sterdag.
För den dagen finns inte och i så fall skulle ju inte jag själv finnas - och det skulle jag nog tycka vore tråkigt...
Ha en bra Tisdag alla!
Andra namn
En fundering...
Jag undrar var ideén med andra och tredje namn kom ifrån, egentligen.
Det måste ha varit nån med lätt sadistisk läggning som hittade på detta.
Jag tror inte att jag någonsin har träffat nån som har berättat om sina andra och tredje namn med någon form av stolthet.
De flesta skäms lite över sina namn, som av nån okänd anledning gavs till oss från våra något sadistiska föräldrar.
Kan det vara så?
Jag menar..hur ofta använder man sina andra och tredje namn?
Det vore ju en sak om man kunde ha nån nytta av att ibland heta Leif eller Gustav.
Men jag använder ju inte ens namnen.
De ligge rbara där och skräpar i folkbokföringen.
Jag skulle vilja föreslå att vi alla valde helt nya andra och tredje namn. Bara för att retas med våra föräldrar.
men..nä...Det kanske är elakt?
Jag kommer inte på några bra andra namn att heta.
I vissa kulturer får man sitt namn efter en viss tid.
det är som om man först måste se vem personen i fråga är.
Det finns även många som byter namn flera gånger under ett liv för att de inte längre är samma person när de är 10 eller 63.
Jag minns en rolig historia..
Den var den unge Indianen som kom in till sin pappa och frågade hur alla Indianer får sina namn.
- Det är enkelt, min son, sa fadern. När ett barn föds så ser vi på naturen. det som sker just när födelsen inträffar blir barnets namn. Om man ser en stor Örn flyga över himlen får barnet heta Flygande Örnen. Om man ser en Hjort sprinag över gräset får barnet heta Springande Hjorten. Men....Varför undrar du över allt det här Två Knullande Kaniner på Prärien?
Så kan det gå..
En del borde få ersättning för att kunna få byta sina namn.
Jag heter Leif, Sören, Gustav.
Vem kom på att Leif skulle vara ett bra namn?
Men jag vet..jag är inte ensam.
Ni är många dör ute som läser detta som tänker:
- Ha, det där är ju ingenting! Vill du veta vad JAG heter?
Ja. det vill jag.
:o)
Jag undrar var ideén med andra och tredje namn kom ifrån, egentligen.
Det måste ha varit nån med lätt sadistisk läggning som hittade på detta.
Jag tror inte att jag någonsin har träffat nån som har berättat om sina andra och tredje namn med någon form av stolthet.
De flesta skäms lite över sina namn, som av nån okänd anledning gavs till oss från våra något sadistiska föräldrar.
Kan det vara så?
Jag menar..hur ofta använder man sina andra och tredje namn?
Det vore ju en sak om man kunde ha nån nytta av att ibland heta Leif eller Gustav.
Men jag använder ju inte ens namnen.
De ligge rbara där och skräpar i folkbokföringen.
Jag skulle vilja föreslå att vi alla valde helt nya andra och tredje namn. Bara för att retas med våra föräldrar.
men..nä...Det kanske är elakt?
Jag kommer inte på några bra andra namn att heta.
I vissa kulturer får man sitt namn efter en viss tid.
det är som om man först måste se vem personen i fråga är.
Det finns även många som byter namn flera gånger under ett liv för att de inte längre är samma person när de är 10 eller 63.
Jag minns en rolig historia..
Den var den unge Indianen som kom in till sin pappa och frågade hur alla Indianer får sina namn.
- Det är enkelt, min son, sa fadern. När ett barn föds så ser vi på naturen. det som sker just när födelsen inträffar blir barnets namn. Om man ser en stor Örn flyga över himlen får barnet heta Flygande Örnen. Om man ser en Hjort sprinag över gräset får barnet heta Springande Hjorten. Men....Varför undrar du över allt det här Två Knullande Kaniner på Prärien?
Så kan det gå..
En del borde få ersättning för att kunna få byta sina namn.
Jag heter Leif, Sören, Gustav.
Vem kom på att Leif skulle vara ett bra namn?
Men jag vet..jag är inte ensam.
Ni är många dör ute som läser detta som tänker:
- Ha, det där är ju ingenting! Vill du veta vad JAG heter?
Ja. det vill jag.
:o)
Om det inte spelar nån roll för dig så spelar det ingen roll för mig...
Kanske en lite märklig fras..?
Men i den här låten funkar det alldeles utmärkt.
SÅ skön låt, tycker jag!
Namnet är också lite lustigt (jag har ju sagt att jag är intresserad av olika namn)
Donovan Frankenreiter.
Låter som Donovan (gammal stjärna på 60-talet) blandat med Frankensteins monster...
:o)
Bra är det i alla fall..
Men i den här låten funkar det alldeles utmärkt.
SÅ skön låt, tycker jag!
Namnet är också lite lustigt (jag har ju sagt att jag är intresserad av olika namn)
Donovan Frankenreiter.
Låter som Donovan (gammal stjärna på 60-talet) blandat med Frankensteins monster...
:o)
Bra är det i alla fall..
Vindöga
Jag hittade bilden från mitt förra körkort.
Det var så här..
Jag skulle åka till fotografen och ta bild till det nya körkortet.
Jag tog några vanliga bilder och så skojade jag till det på det sista.
När jag sen skulle skicka in ansökan om det nya körkortet så fick jag en galen idé.
- Jag sätter in det där fula kortet och så får vi se om de godkänner det.
Och sen glömde jag bort det hela.
En månad senare fick jag hämta ut körkortet på posten.
Damen i luckan sa till mig att kontrollera om alla uppgifter stämde.
Jag såg kortet och höll på att dö..
Det funkade ju!
Så jag åkte omkring med detta körkort i några år.
Och varje gång jag fick visa legitimation så sträckte jag skadeglatt fram detta körkort och såg därefter hur expediterna grimaserade vilt för att inte brista ut i skratt.
Lite taskigt är det ju..
Men skit samma.
Men för två år sen blev jag av med körkortet, då några poliser hävdade att jag hade kört mot rött.
Det hade jag inte. Men jag trodde att det skulle löna sig om man höll med polisen...
Så jag blev av med körkortet i tre månader.
Sen fick jag skaffa ett nytt och då valde jag en nästan normal bild.
Men innan dess såg alltså mitt körkort ut så här..
Jag lyckades spegelvända det när jag scannade in det i datorn.
Det var några år sen och jag får väl skylla på att jag inte visste hru scanner fungerade...
Snyggt?
Det var så här..
Jag skulle åka till fotografen och ta bild till det nya körkortet.
Jag tog några vanliga bilder och så skojade jag till det på det sista.
När jag sen skulle skicka in ansökan om det nya körkortet så fick jag en galen idé.
- Jag sätter in det där fula kortet och så får vi se om de godkänner det.
Och sen glömde jag bort det hela.
En månad senare fick jag hämta ut körkortet på posten.
Damen i luckan sa till mig att kontrollera om alla uppgifter stämde.
Jag såg kortet och höll på att dö..
Det funkade ju!
Så jag åkte omkring med detta körkort i några år.
Och varje gång jag fick visa legitimation så sträckte jag skadeglatt fram detta körkort och såg därefter hur expediterna grimaserade vilt för att inte brista ut i skratt.
Lite taskigt är det ju..
Men skit samma.
Men för två år sen blev jag av med körkortet, då några poliser hävdade att jag hade kört mot rött.
Det hade jag inte. Men jag trodde att det skulle löna sig om man höll med polisen...
Så jag blev av med körkortet i tre månader.
Sen fick jag skaffa ett nytt och då valde jag en nästan normal bild.
Men innan dess såg alltså mitt körkort ut så här..
Jag lyckades spegelvända det när jag scannade in det i datorn.
Det var några år sen och jag får väl skylla på att jag inte visste hru scanner fungerade...
Snyggt?
Sköööööönt...
Just nu gillar jag Amos Lee..
Skön laid back stil i samma anda som Katie Melua och Norah Jones.
Mums..
om man är lite seg i skallen så är det gott att lyssna på nåt som gör att man inte blir psykostressad.
Seg i skallen är mitt naturliga tillstånd.
Och så heter jag Leif i andranamn...
Leif.
Jag gillar att fråga vad folk heter i andra och tredjenamn.
Det är sällan nån säger det med stolthet.
De flesta skäms.
Men varför har man ens andra och tredje namn?
Och så körkort...
Det är alltid en partyhöjare att alla får visa sina körkort.
har jag berättat om när jag var vindögd på mitt körkort?
Jag testade om det skulle fungera...och det gjorde det.
Ska leta om jag hittar bilden så ska jag publicera den här.
Mors!
Känna Känslor
Vecka 7 ska vi ha konserter tillsammans med Svenska Kammarorkestern här i stan.
Det ska bli kul!
Vi gjorde ett antal konserter på samma tema under hösten 2006.
Tanken var sen att vi skulle göra den här veckan i början av 2007 - men då råkade ju jag skära av mig handleden och blev sjukskriven under nästan hela förra året.
Så nu är det dags igen.
Konserterna denna gång är riktade mot mellan och högstadiet.
Känna Känslor.
Kan tyckas vara enkelt - men faktum är att vi redan vid unga år börjar skapa en väldigt massa strategier för att slippa känna vad vi känner.
Frågan är bara varför?
Är det verkligen så fånigt med känslor?
Det finns egentligen bara fyra stycken grundkänslor - ilska, sorg, rädsla och glädje.
Resten faller in under dessa fyra.
Den enda som jag har lyckats komma på som inte riktigt gör det är nyfikenhet. men jag vet inte om det är en känsla, egentligen.
Det kanske mer är som en förväntan av något slag.
Inom ramen av nyfikenheten finns till exempel glädje.
....
Saknar Idol...
Är det nån mer än jag som saknar Idol?
Det dyker ju upp så många talanger där...
Da ya think ajm sexy?
Det dyker ju upp så många talanger där...
Da ya think ajm sexy?
Åh det är Fredag!
Det känns av nån anledning riktigt, riktigt skönt att det är fredag.
Jag brukar inte reagera så mycket på vilka dagar det är.
Men kanske beror det på att Lets Dance börjar nu?
Det känns som en av årets viktigaste händelser.
Jag vet inte om det har dragit med sig ett ökat intresse för dans, men det borde det ha gjort..
Precis som intresset ökade för att springa omkring med dvärgar när "Fångarna på fortet" visades.
För att inte tala om den ökade försäljningen av kokosnötter när man följde "Expedition Robinsson".
Dessutom har jag hört att bröstförstoringar ökade lavinartat när Big Brother sändes.
Sen kan jag ju inte låta bli att fundera på vad som hände när Ernst bygge om stugor.
Ökade köpet av fallfärdiga stugor eller ökade försäljningen av byggmaterial?
Eller kanske Brun utan sol?
I dag började rättegången mot Tito Beltran. Han har lovat att bränna sitt svenska pass efter rättegången.
Det är moget.
Jag har ont i skallen i dag. Och jag kan inte ens skylla på bakfylla.
Trist.
Jag brukar inte reagera så mycket på vilka dagar det är.
Men kanske beror det på att Lets Dance börjar nu?
Det känns som en av årets viktigaste händelser.
Jag vet inte om det har dragit med sig ett ökat intresse för dans, men det borde det ha gjort..
Precis som intresset ökade för att springa omkring med dvärgar när "Fångarna på fortet" visades.
För att inte tala om den ökade försäljningen av kokosnötter när man följde "Expedition Robinsson".
Dessutom har jag hört att bröstförstoringar ökade lavinartat när Big Brother sändes.
Sen kan jag ju inte låta bli att fundera på vad som hände när Ernst bygge om stugor.
Ökade köpet av fallfärdiga stugor eller ökade försäljningen av byggmaterial?
Eller kanske Brun utan sol?
I dag började rättegången mot Tito Beltran. Han har lovat att bränna sitt svenska pass efter rättegången.
Det är moget.
Jag har ont i skallen i dag. Och jag kan inte ens skylla på bakfylla.
Trist.
De grundläggande behoven...
Som jag har förstått saker och ting så finns det fyra grundläggande behov som alla små barn har.
Det som sen stökar till saker och ting är att vi av ren gammal vana eller omedvetenhet fortsätter att ha kvar dessa behov som vuxna och det är de som ligger till grund för de flesta av våra reaktioner.
Kanske till och med alla våra rekationer?
De kallas "Barndomens behov"
- Uppmärksamhet - ett barn behöver få uppmärksamhet. JAG är viktigast. Om man som vuxen anser samma sak i en större grupp blir det lätt konflikter, eftersom JAG blir sårbar inför andras vilja/ovilja att ge just dig uppmärksamhet. Många saker som händer i tillvaron tas som ett personligt angrepp. Vilket ju inte alltid är fallet.
- Beskydd - ett litet barn behöver känna sig beskyddat. Det behöver veta att föräldrarna skyddar det från otäcka saker. Om det inte känner sig skyddat skapas rädsla. Samma rädsla finns sen som vuxen om det inte känner sig skyddat från oförutsedda händelser. Den vuxna människan kräver att bli skyddad från livet. Inget oförutsett får ske!
- Omtanke - Ett barn behöver bli omhändertaget. Det behöver få mat och sömn och beröring. Som vuxen finns fortfarande kravet på att någon annan ska ge dig allt detta - och om man inte får det uppstår reaktioner. Man känner sig inte älskad - man känner sig inte sedd. Man anser att man kan kräva av andra att man ska få det man behöver.
- Att någon ser problemet - utan att jag behöver tala om det - Ett barn behöver känna att någon byter blöja när det är dags, utan att det behöver tala om det. Som vuxen finns kraven att någon ska se dina behov utan att du behöver kommunicera dem. Man anser att folk i omgivningen ska förstå ändå vad man egentligen behöver. Tanken att människor i omgivningen ska vara tankeläsare och kunna se och förutsäga dina behov är ju ganska orimlig. Eller hur?
Ja...
...och vad gör man åt det?
Det finns ju inga färdiga recept på nån lustig medicin som man kan proppa i sig och därmed slippa sina rekationer. Men som sagt - det är ju DINA rekationer. Den enda som kan se, undersöka och kanske förändra nåt är ju just du själv. Vem ska annars göra det?
Första steget är alltid medvetenhet. Att se sina egna reaktioner och att inte fördömma dem. De är ju bara rekationer som troligen har sin grund nånstans långt bak i din historia.
Och för att kunna göra på ett annat sätt nästa gång så behövs det insikt om hur det är just nu!
Det här blev visst inget skojsigt inlägg?
Men som Robban Broberg sjöng en gång:
"Man kan inte va glad jämt. Men man kan va glad ojämt"
Så ett annat bra citat:
" Vi simmar alla i samma båt."
Dags att ta tag i nästa projekt!
Tjing!
En ny bild till Sune.
I går gjorde jag utkastet till Årets Sunebok.
"Läslusen Sune" ska den heta.
Sune är inte särskitl förtjust i att läsa böcker.
Men plötsligt en dag upptäcker han hur mycket häftiga ord som finns. Och vad man kan göra med dem.
Och vilka kärleksbrev man kan skriva om man kan fler ord än de vanligaste.
Dessutom så jobbar ju mamma Karin på bibliotek och i år ska hon få äran att åka till Bokmässan i Göteborg.
Och då vill ju hela familjen följa med...tyvärr..
Pappa Rudolf ska ta hand om alla barn och se till att alla har roligt under bomässans alla dagar.
Ja, de får ju ganska roligt. Men kanske inte på det sätt som Rudolf har tänkt från början.
Läsningen av boken börjar i sommar.
Boken är nämligen inte skriven ännu.
:o)
"Läslusen Sune" ska den heta.
Sune är inte särskitl förtjust i att läsa böcker.
Men plötsligt en dag upptäcker han hur mycket häftiga ord som finns. Och vad man kan göra med dem.
Och vilka kärleksbrev man kan skriva om man kan fler ord än de vanligaste.
Dessutom så jobbar ju mamma Karin på bibliotek och i år ska hon få äran att åka till Bokmässan i Göteborg.
Och då vill ju hela familjen följa med...tyvärr..
Pappa Rudolf ska ta hand om alla barn och se till att alla har roligt under bomässans alla dagar.
Ja, de får ju ganska roligt. Men kanske inte på det sätt som Rudolf har tänkt från början.
Läsningen av boken börjar i sommar.
Boken är nämligen inte skriven ännu.
:o)
Och det finns en ännu värre!!!!
Jag trodde inte det var möjligt...
Och jag tror att hon är seriös, dessutom..
Och jag tror att hon är seriös, dessutom..
Åh så underbart...
Det är så bra så jag ryser...
...och han vägrar sluta!!!
Det känns i alla fall skönt att vi i Sverige inte är värst varje gång...
...och han vägrar sluta!!!
Det känns i alla fall skönt att vi i Sverige inte är värst varje gång...
Å ena sidan å andra sidan
Nu är jag i min skrivarstuga i Moviken, Hälsingland och laddar batterierna inför allt spännande arbete som ska hända i år.
Jag vet att det komemr att bli ett ganska turbulent år på olika sätt.
Och det känns spännande, roligt, oroligt och intressant.
Det är ju så med oss människor att vi å ena sidan behöver vila och stillhet - lika mycket som vi å andra sidan behöver rörelse och aktivitet.
Genom alla årtusenden har människor försökt förneka det ena till förmån för det andra.
Se på fjärran Östern där de har försökt förneka rörelsen och aktiviteten i så många tusentals år.
Nu är det på väg in i mer aktivitet.
Och se på det där stora landet i Väster och hela västvärldens attityd.
Där är det precis tvärtom. Där har aktivitet och rörelse varit det primära.
Att "göra" saker har varit det viktigaste.
Men nu håller även det på att förändras - och människor i väst börjar allt mer söka nån stillhet och vila.
Enligt mig så är det optimala att kunna använda båda delarna i nån sorts harmonisk balans.
Aktivitet - vila - rörelse - inaktivitet.
Utandning - inandning.
Start - stopp - start - stopp.
Så här är jag nu och försöker ladda upp - och söka stillheten - för att med glädje och inspiration kunna vara aktiv och kreativ när allt drar igång ordentligt.
I år ska vi börja med att ha konserter tillsammans med Svenska kammarorkestern i Örebro.
Känna Känslor heter föreställningarna.
Vi gjorde första omgången förra hösten - och det var superkul.
Nu är det en föreställning för lite äldre barn och ungdomar.
Manuset ska skrivas om för att passa äldre publik.
Hurra!
Nu åker vi in i 2008!
Jag vet att det komemr att bli ett ganska turbulent år på olika sätt.
Och det känns spännande, roligt, oroligt och intressant.
Det är ju så med oss människor att vi å ena sidan behöver vila och stillhet - lika mycket som vi å andra sidan behöver rörelse och aktivitet.
Genom alla årtusenden har människor försökt förneka det ena till förmån för det andra.
Se på fjärran Östern där de har försökt förneka rörelsen och aktiviteten i så många tusentals år.
Nu är det på väg in i mer aktivitet.
Och se på det där stora landet i Väster och hela västvärldens attityd.
Där är det precis tvärtom. Där har aktivitet och rörelse varit det primära.
Att "göra" saker har varit det viktigaste.
Men nu håller även det på att förändras - och människor i väst börjar allt mer söka nån stillhet och vila.
Enligt mig så är det optimala att kunna använda båda delarna i nån sorts harmonisk balans.
Aktivitet - vila - rörelse - inaktivitet.
Utandning - inandning.
Start - stopp - start - stopp.
Så här är jag nu och försöker ladda upp - och söka stillheten - för att med glädje och inspiration kunna vara aktiv och kreativ när allt drar igång ordentligt.
I år ska vi börja med att ha konserter tillsammans med Svenska kammarorkestern i Örebro.
Känna Känslor heter föreställningarna.
Vi gjorde första omgången förra hösten - och det var superkul.
Nu är det en föreställning för lite äldre barn och ungdomar.
Manuset ska skrivas om för att passa äldre publik.
Hurra!
Nu åker vi in i 2008!
Ett nytt år och nya möjligheter
Nu kommer det som en ångvält.
Alla "bra tips" på hur man ska lyckas med alla sina nyårslöften att sluta röka, gå ner i vikt och hitta den perfekta partnern.
Visst är det märkligt?
Det är samma tips varje år.
Tidningarna fylls med info om hur man ska lyckas och hur man ska tänka och göra.
Men jag är lite nyfiken på vad nyårslöften egentligen har uppstått ur.
Det måste väl vara så att nytt år i sig är en symbol för alla möjligheter att göra någonting nytt på ett ett nytt sätt.
Alla möjligheter som finns inneboende i att starta på nytt med någonting.
För det är en kittlande känsla att livet plötsligt ska bli helt annorlunda.
Nu står det 2008 i kalendern - och då ska man kunna se alla möjligheter - som egentligen finns lika möjliga den 3 oktober som den 12 mars.
Jag tycker att det är intressant.
För det innebär också en stress i många.
Det kan skapa en känsla av "nu eller aldrig".
Och det kan skapa ångest och stress i vem som helst.
Kanske skulle man därför skapa femte februari-löften?
Eller "när som helst löften UTOM den första januari"?
Det nya året innebär också en stund av reflektioner av det som har varit och vad som ska kunna hända i det nya.
Det här året kommer det att hända mycket spännande.
Det är en garanti!
För det gör det nämligen varje år.
Alla år har sin förtjusning och sina sorger.
För egen del så handlar det mycket om att vara öppen för att låta livet hända.
När händer då livet?
Enligt mig så "händer livet" alla dagar - hela året om.
Det är bara att öppna blicken och se hur saker och ting är just nu.
För livet är som det är och inte som vi vill att det ska vara...
Sen är det bara att ta ett steg i precis vilken riktning som helst.
Vad är det värsta som kan hända?
Alla "bra tips" på hur man ska lyckas med alla sina nyårslöften att sluta röka, gå ner i vikt och hitta den perfekta partnern.
Visst är det märkligt?
Det är samma tips varje år.
Tidningarna fylls med info om hur man ska lyckas och hur man ska tänka och göra.
Men jag är lite nyfiken på vad nyårslöften egentligen har uppstått ur.
Det måste väl vara så att nytt år i sig är en symbol för alla möjligheter att göra någonting nytt på ett ett nytt sätt.
Alla möjligheter som finns inneboende i att starta på nytt med någonting.
För det är en kittlande känsla att livet plötsligt ska bli helt annorlunda.
Nu står det 2008 i kalendern - och då ska man kunna se alla möjligheter - som egentligen finns lika möjliga den 3 oktober som den 12 mars.
Jag tycker att det är intressant.
För det innebär också en stress i många.
Det kan skapa en känsla av "nu eller aldrig".
Och det kan skapa ångest och stress i vem som helst.
Kanske skulle man därför skapa femte februari-löften?
Eller "när som helst löften UTOM den första januari"?
Det nya året innebär också en stund av reflektioner av det som har varit och vad som ska kunna hända i det nya.
Det här året kommer det att hända mycket spännande.
Det är en garanti!
För det gör det nämligen varje år.
Alla år har sin förtjusning och sina sorger.
För egen del så handlar det mycket om att vara öppen för att låta livet hända.
När händer då livet?
Enligt mig så "händer livet" alla dagar - hela året om.
Det är bara att öppna blicken och se hur saker och ting är just nu.
För livet är som det är och inte som vi vill att det ska vara...
Sen är det bara att ta ett steg i precis vilken riktning som helst.
Vad är det värsta som kan hända?
