Sören Olsson

Jag erkänner.
Jag gillar prylar.
INte så att jag DÖÖÖÖR om jag inte får det allra senaste eller så.
Nä, men jag tycker att det är kuligt med prylar. Gärna sånt där tekniskt som jag först inte fattar nåt av, men som långsamt klarnar inför mig.
Det är lustfyllt, helt enkelt,

Jag har en ny mobiltelefon. En sån där grej kan jag tycka är kul som 17...i en vecka.
Sen är det bara en av alla andra prylar som ska laddas och underhållas och som jag ska svära över att den inte fungerar som en tankelösande maskin och fattar i förhand vad jag vill göra.
Nokia har jag - för det har jag alltid haft - och då är det mycket som är sig likt när man nu skaffade en ny.
N95 8Gb - det låter som en av de där kemiska formlerna som man läste om i skolan, som jag aldrig fattade vad de betydde.
Varför kan de inte döpa såna saker till ord som man lättare lägger på minnet?
Om min mobil hette Kenta istället.
Och om den kemiska beteckningen på helium vore "Glenn".
Då skulle jag minnas det bättre.

---------

Nu är jag trött - och då blir jag fnissig.
Jag kom att tänka på hattar.
Det är roligt med hattar.
Jag vet inte varför.
De ser roliga ut. De är hyfsat onödiga - och de används flitigt...av nån okänd anledning.
En hatt.
Smaka på ordet.
Hatt...
- Vad önskar du dig när du fyller år, Sören?
- En hatt...
- Vad är det viktigaste på jorden? Fred, eller?
- Nä..en hatt.
Hattar är viktigt.

...tror jag..

Kan man säga att en hatt är en pryl?