När man inte vet vilken väg man ska ta..
Ibland kan jag vara extremt velig.
Jag fastnar i ett tänk där jag pendlar mellan "å ena sidan - å andra sidan"
Det är alltid en återvändsgränd!
När jag fastnar i den sortens tänkande så är det bara att försöka öka medvetenheten i mig själv - och inse att jag faktiskt inte kan komma fram till ett enda svar som är det rätta.
Om jag till exempel skulle komma fram till den här skyten - och hamnade i min velighet.
Då skulle jag få stora problem!
Inte helt lätt att välja väg då..
Men som nån klok sa en gång:
"När man befinner sig mitt i livet
och inte vet vart man ska gå
bör man känna efter vilken väg
som doftar mest kärlek.
När man befinner sig mitt i kärleken
och inte vet vart man ska gå
bör man känna efter vilken väg
som doftar mest liv"
Men med såna skyltar framför ögonen så kan det vara svårt ändå.
Eller hur?
;o)
Jag tror att man vet innerst inne vilken väg man vill ta...... men också vilken väg man BORDE ta.
Jag följer alltid den vägen jag vill ta, även om det ibland uppfattas som idiotiskt eller onödigt av andra eftersom jag BORDE bete mig på ett visst sätt enligt normen. Men jag tror nämligen inte på att ångra det jag gör, bara det jag inte gör. Oftast är den vägen jag tar den svåra. Och just för att jag ofta väljer den svåra vägen så kan det hända att jag offrar saker, tillexempel min stolthet... och då tänker jag främst på kärleken, jag tycker det finns bra och dålig stolthet, och alltför ofta är man bara tjurskallig och feg och skyller på stolthet istället för att hoppa och våga!!! Den svåra och idiotiska (och oftast även den oväntade) vägen har självklart sårat mig ibland, men med tanke på all kärlek, lycka och erfarenhet av äventyr som den gett mig så har det även blivit den självklara och nödvändiga vägen för mig.
Det är att leva för mig.
Att älska. Att svida. Att leva.
Vad fina ord det var både i inlägget och i kommentaren här ovan. Det är svårt att göra olika val i livet, men det gäller att inte ångra valen man gör. Livet kan innebära lite snytingar emellanåt, det är väl det som är livet?
Så vackert att jag blir alldeles matt.
:) Ja, står man inför ett val blir man lite lätt förvirrad av din bild på vägval.
