Sören Olsson

Här är Bosse när han möter den fruktade konstapel Helge..
Min pappas namn och min morfars gamla vaktmössa..

Snyggt körkort också?



Bosse - Stadens största sjuåring är lite kult, tycker jag.
Vad tycker ni?

I dag var jag och kontrollerade tänderna hos tandläkaren.
Alla satt kvar där de skulle.
Skönt.

Varför är det så jobbigt att gå till tandläkaren?
Jag menar - man går ju inte dit för att bli misshandlad eller för att tandläkaren ska göra att man mår sämre..
Och ändå är det som ett stort motstånd.
Min hemmasnickrade teori är att det handlar om Fluortanten.
Hon skapade en trauma i alla oss som fick uppleva det där hemska.
En tant med plåtvagn och plastmuggar.
Och så skulle man gurgla nån minut med detta äckliga gift.
Alla medel var tillåtna att slippa undan.
Det började redan där.
Man visste att man skulle drabbas av nåt hemskt om man gjorde som Fluortanten sa..
Så därför försökte man smita från det - och därmed överleva.
Det där finns ju kvar i oss människor i alla möjliga sammanhang.
Vi försöker smita.
- Tänk om jag kunde få slippa betala räkningar den här månaden..
Men det är ju okej! Strunta i att betala räkningarna!
Det finns ju inte en enda räkning som MÅSTE betalas!!
Tänk på det!
Men..om man nu vill ha varmt i huset - så behövs det kanske el?
Det är inte gratis.
Och vatten. Det kanske är skönt att tvätta sig nån gång?
Det kostar också pengar att ha varmt vatten.
Men om man inte tycker att det är så noga att ha varmt inomhus och ha varmvatten så behöver man ju inte betala räkningarna.
Alla kan slippa allt det!
Det är frihet!

Eller hur?

Förra månaden skrev jag TACK på alla mina inbetalningar som jag gjorde.
Det kändes bra att säga TACK för allt som jag får - och det som jag därför betalar för att få.

:o)

Jag har ingenting emot måndagar. Det har man inte om man har ett roligt jobb.
Men när man kikar ut genom fönstret och ser IS och SNÖ så blir jag mindre glad.
Jag måste vara född i fel land.
Vill inte ha vinter!!!!
Våga vägra frysa!
När jag gjorde lumpen för cirka 10 000 år sen satt jag på vaktpost en hel natt ute på en sten under en övning. Såna dumma saker höll man på med alldeles för ofta..
Då började det att snöa och kylan slog till. Jag satt där på mn sten och huttrade och frös.
Sen dagen efter fick jag ONT.
Liksom - bakom pungen.
Jag fick feber och mådde jättedåligt. Det var bara att gå till läkaren som hade sitt undersökningsrum i en iskall barack med en grå plastbrist.
Jag fick lägga upp mig på den kalla britsen och sen gjorde läkaren en undersökning av prostatan.
Ja, då sticker de liksomupp ett finger där inga fingrar bruka vara. I baken.
Det gjorde så jävla ont så jag höll på att svimma.
Då sa läkaren:
- Försök att slappna av.
- Det är lite svårt att göra det, sa jag. För jag har ditt finger i arslet.
Det konstaterades att jag hade prostatainflamation.
Medicin och degradering till malaj.
Från 10 månaders lumpen till 7,5.
Och jag fick efter detta kroniska besvär med "akuta prostatiter" som gör att jag får ont så fort det blir kallt ute.
Läkaren rekomenderade två saker i vardagen - varma bad och regelbundna samlag.
Tack, sa jag. Och trodde att det ingick i nån sorts läketjänst som sjukvården gav.
Icke.
Jag har ju badat en jävla massa sen dess..

:o)

Trevlig måndag!

"Att tänka rätt är stort. Att tänka på dagens rätt är större."

Ja, om man är hungrig alltså.

Den här är fin.
Även om alla har hört den och läst den förut så är den fortfarande bra och man kan varje gång läsa nåt nytt bra i den...

Dikt av Nadine Stair 85 år Kentucky

Om jag fick leva ett liv till då skulle jag göra fler misstag nästa gång.

Jag skulle koppla av mer och vara mjukare.

Jag skulle vara dummare än jag varit på den här resan.

Jag skulle ta saker och ting mindre allvarligt.

Jag skulle våga ta fler chanser, bestiga fler berg och simma i fler sjöar.

Jag skulle äta mer glass och mindre bönor.

Jag finge kanske flere verkliga bekymmer men jag skulle få färre inbillade.

Ni förstår - jag är en sån där människa som lever försiktigt och sunt.
Timme efter timme.
Dag efter dag.

Oh, visst har jag haft mina fina stunder.

Och om jag finge göra om det här skulle jag försöka att bara ha stunder.

Den ena stunden efter den andra, istället för att leva så många år i förväg.

Jag har alltid varit en sån där person som aldrig går nånstans utan termometer, varmvattenflaska och fallskärm.

Om jag fick leva en gång till skulle jag packa mindre i väskan.

Om jag fick leva en gång till skulle jag börja gå barfota tidigare om vårarna och fortsätta med det längre in på höstarna.

Jag skulle dansa mer, åka mer karusell och jag skulle plocka fler prästkragar.

..men nu är det snö utanför min dörr..
Brr...

Blä....


Klart man blir deppig när det bjuds på Dillkött och gele och på radion spelas Jazz...

I dag tog det slut på bläck i min skrivare!
Det var hemskt.
Jag tvingades att åka till en affär och köpa nytt bläck.
Allt var overkligt och läskigt.
För att kompensera detta hemska så passade jag på att köpa nya pärmar och anteckningsblock samtidigt.
Jag kunde känna hur skräcken bet tag i mig och slängde runt mig som en blöt vante i käftarna på en lekfull hund.

På torsdag ska jag åka på premiär i Stockholm.
Bosse Parnevik.
Min farsa gillade Bosse Parnevik. Han dog 1987.
Ja, min farsa alltså. Inte Bosse Parnevik. Han lever.
Hoppas jag.
Annars blir det ingen premiär på torsdag.
Min farsa dog när jag var i Clabbes inspelningsstudio. Ja, det var inte därför farsan dog. Han skulle ha dött ändå. För han var sjuk.

Nää..det känns som om jag försöker smita från det jag just nu "borde" göra.
Nu ska jag ta tag i det igen.

Svejs!

Läser lite nyheter så här på morgonen och slås ännu en gång av hur sjuk vår lilla värld är.

Det står i tidningen att "Cedershiölds har svart städhjälp...."
Det är en fruktansvärd sak! Hur kan de? Det är diskreminering mot alla vita!
De borde i alla fall kunna ha en svart-vit, tycker jag!
Debatten om våra politikers alla olika dumma affärer fortsätter att förvåna och förskräcka oss "vanligt folk".
Märkligt.
Det har ju varit så där jämt!
Men en sak som jag ständigt slås av är att alla KVINNLIGA politiker offras hur enkelt som helst vid såna här affärer, medan de manliga motsavrigheterna till idioter sitter lugnt kvar på sina stolar.
Varför?
Jag fattar inte riktigt skillnaden. Kan det vara så illa att det är kvinnorna som mer tar ansvar för sina egna handlingar i dessa utsatt lägen?
Männen stoppar huvudet i sanden, går ner i sin källare en stund och skruvar på sina mekaniska prylar och återkommer med full kraft efter att stormen har bedarrat.
Kan det vara så?
Men i ärlighetens namn...Hur i HELVETE kan alla dessa politiker ens tacka JA till erbjudanden om höga ämbeten när de själva vet med sig sina lik i garderoben?
De måste ju för 17 fatta att de ska bli granskade!
Och när det kommer blir de jätteförvånade..
- Va? Har jag haft svart arbetskraft? Har jag flyttat ut pengar olagligt ur landet? Det hade jag ingen aning om!!!

Sen såg jag bilder på Tutankhamuns ansikte...
 Det ser inget vidare ut.
Det var ju ganska lång tid före ansiktskrämens betydelse för folks välbefinnande.
Det märks!
Stackars grabb. Såg man ut så där i ansiktet så skulle jag också vilja dö ung.
Men somsagt. Det där är ju histora nu...

Måndags hälsning!

En del av dessa gamla filmer funkar plötsligt inte.
Fattar inte det?

Det är sorgligt med husdjur som dör.
Eller hur?

Eller det är kanske kul?

Så kan det gå när man bara vill hjälpa till..

Jag fick ett mail i dag.
Från en kvinna i USA som är döende. Och hon ville ge mig 15,5 miljoner dollar.
Det är ju helt otroligt!
Tänk vad snäll hon är!
Det är inte varje dag man får ett mail från en döende kvinna som vill ge bort 15,5 miljoner dollar till en helt okänd svensk man.
Iofs så skrev hon jag och "min församling"..vilket kanske betyder att jag måste gå med i nån sorts kyrka för att få ut pengarna.

Jag svarade ett vänligt mail tillbaks:
 (översatt till svenska här)

Kära döende kvinna.
Vad tråkigt att du ska dö.
Det kan ju inte vara så kul.
Eller det kanske det är? Jag vet inte så mycket om döden.

Om du vill bli av med pengarna så kan jag gärna ta emot dem - om du nu inte hittat nån annan på närmre håll som vill ha dem.
Lite bekymrad är jag över att du tycks tro att jag är med i nån kyrka.
Räknas det om jag är döpt och konfirmerad?
Dopet minns jag inte. Konfirmationen klarade jag galant med hjälp av en fusklapp.

Det är bara att skicka pengarna.
Tackar och bockar!

Hoppas att du får en fin död och att graven blir tjusig och allt det där.

VH
/Sören


Vad tror ni?
Kommer hon att skicka pengarna?
:o)

...en kul gammal grej till...


Mumien är från Motala...

I dag när jag var ure och åkte i bilen så såg jag ett litet vägarbete.
Det var några arbetare som höll på med en grävskopa och grävde runt vid vägkanten.
Bredvid denna arbetsplats stod det en herre i 80-års åldern och tittade.
Han stod där länge och jag kunde inte låta bli att stanna bilen en stund och betrakta gubben.
Vad var det som var så intressant?
Är verkligen en grävskopa så spännande när man blir gammal?
Jag menar..den grävde lite i vägen..
Det verkade så makalöst tråkigt i mina ögon. Men han såg verkligen intresserad och nyfiken ut.
Då slog det mig att jag var likadan..
Jag glodde ju på gubben med lika stor nyfikenhet.
Jag menar...hur spännande är det att titta på en 80-årig gubbe som i sin tur tittar på en grävskopa?
Det är ju MIG det är fel på!

Jag blir nog aldrig normal.

:o)

Ibland kan livet kännas väldigt oförutsägbart.
I dag åkte jag ut för att äta lunch..och kom hem med en matta.
En ryamatta av syntet material.
Jag menar..vem hade kunnat ana det?
Inte jag i alla fall.
Och vad förvånad jag blev när jag upptäckte det!
- Jag som var sugen på en kebab, tänkte jag.

Livet är fullt av såna där händelser som inte riktigt blir som man har tänkt sig.
Jag kommer ihåg när jag var liten och satt hemma och ritade vågor på ett papper.
En gång var tionde minut frågade jag min mamma om nåt av vågorna var en bokstav.
Min mamma hade tålamod och tittade igenom vågorna.
- Ja, där är ett e, sa hon. Och det där ser nästan ut som ett u.
Jag kände mig lycklig.
Jag hade utan att veta om det skrivit EU...
Jag antar att det var där jag började fundera på att bli författare.
Om man bara genom att rita vågor på ett papper kunde skriva EU så borde det ju inte vara några större problem att bli en RIKTIG författare.

Eller hur?

Nu för tiden så gör jag ungefär samma sak. Jag låter fingrarna fladdra runt över tangenterna - som vågor - och det bildar små ord som blir till meningar som betyder nåt.
Jag har slutat skriva EU, därmot.
Nu skriver jag Europeiska Unionen.
He he..
men hjälp..nu när jag skriver detta kommer jag på..att i namnet SUNE finns ju just bokstäverna E och U med..
Sånt är läskigt.
Det är som om historien hinner i kapp en på ett ögonblick...


I morgon är det onsdag. Då ska jag inte komma hem med nån matta. Jag lovar!

Vi undrar ju alla vad som hände med Punk Laila. Den farligaste och vildaste punkaren i landet.
Här är hon några år senare..

Här är ännu en liten film med Storasyster & Lillebror.
:o)

Vem har bråttom?

:o)

Detta är djupt..
 


eller?

Det är inte lätt när det är svårt..
eller hur man brukar säga..



Så det kan gå..

:o)