Sören Olsson

Mycket kul med kommentarer på mina senaste inlägg.
Det blir ju lite roligare att att skriva om man får lite respons på vad man skriver här på bloggen.

Gröna Lund stod kvar och såg ut ungefär som det alltid har gjort. Men visst saknas det ett Pariserhjul?
Jag vet inte om jag är för gammalmodig, men ett tivoli utan Pariserhjul känns lite..fel?
Åkte i alla fall Kvasten - och stod först i kö i 45 minuter för en minuts åkande.
Kändes som att det var lite väl kort tur.
I Lustiga Huset såg jag till att ha det lustigt och i Spökhuset blev jag rädd precis som man ska bli.
Sen var det lite mat och prat med kompisar som man träffar allt för sällan.
Ströbäck såg jag dock inte till?
Men väl Björn, Peter, Lena, Hannes, Uffe, Arne, Charlotte, Katrin, Jan-Olof, Figge och Anders med halva familjen förstås.

Solen var varm och vacker ända tills klockan halv fyra då det började regna och jag ansåg att det innebar omedelbar hemfärd till Örebro igen.

I dag åkte jag till Hälsingland ännu en gång för att skriva färdigt det sista i årets Sunebok och lite annat.

Klockan är snart 17 och jag ser fram mot en härlig kväll med skrivande och att långsamt flöda inåt till det gränslösa landet som kallas kreativitet.

Utsikten just nu:




Ja? Jag kan väl inte hjälpa att jag ser ut så här efter att ha suttit i bilen hela dagen.
Det är inte mitt fel. Skylld på mina föräldrar.
Min farsa lyssnar nog inte för han är död.
man kan säga att han har gått under jorden.
Det var för 11 år sen.
Morsan har fått vänja sig genom åren.

God kväll!

Man brukar prata om mänskliga möten.
Men jag har funderat lite på vem det är man möter egentligen.

Vem är den person som du möter i olika sammanhang?

Jag tror att det sällan är den verkliga människan.
Vi möter en projicering av något som vi själva har valt.

Personen kan vara trevlig, snäll, elak, trångsynt - men det spelar mindre roll för det är hur vi väljer att se personen som färgar vårt intryck av den.
Vi projicerar både det vi vill att den ska vara och det vi inte vill att personen ska vara.
Sanningen ligger tyvärr ofta långt bort från den bild vi projicerar.

Se till exempel på älskande par.
Varför brukar man säga att kärleken är blind?
Är det inte just för att vi väljer att se endast det vi vill se.

Dessutom lägger vi vår dröm om hur personen ska fylla vårt liv med värdefullt innehåll ovanpå bilden av människan vi blir kär i.

Varför väljer vi att blunda för de fel och brister som vi alla har i samma stund som vi faller?
För det är ju just det vi gör.
Vi faller.
I det engelska språket heter det ju just "falling in love".

Vi blir blinda för människor vi möter - och istället så ser vi den som vi förväntar oss att möta
- eller den vi önskar att träffa.
Den andre personen gör precis samma sak - och ingen vet egentligen vem man möter i livet.

Jag kan undra varför vi tar någonting för givet, egentligen?

För när vi tar saker för givna har vi redan bestämt och stöpt livets situationer i en viss form.
Vi blir blinda för hur saker är.

Det enda sättet att ta sig ur den fällan, tror jag är kommunikation.

Om vi lär oss att kommunicera istället för att på förhand döma eller bedöma människor och händelser så kanske vi kan slippa en del av allt det trassel som vi människor tycks ha en märklig förmåga att dra till oss.

Ja, det är i alla fall vad jag tror.

Vad tror du?

Jag tycker så mycket om den här texten.
Den säger så mycket om hur vi människor är.
Hur vi ständigt försöker slå knut på oss själva för att passa in i en kostym som vi någonstans inom oss förstår är felsydd.
Jag blir lite nyfiken på att ta reda på mer om min egen skräddare...

---------------

En man går till skräddaren för att beställa en kostym.
Skräddaren tar mått på honom och ber honom att komma tillbaka om en vecka. Han går dit efter en vecka för att hämta sin nya kostym, men när han provar den framför spegeln märker han att ena ärmen och benet är för korta och midjan alldeles för vid. När han påpekar detta för skräddaren, tittar skräddaren på honom framför spegeln och säger:
"Nej, det är inget fel på kostymen. Det är bara det att ni inte
bär den på rätt sätt. Titta här, först måste ni sträcka ut armen så här,
Och benet så här och puta ut med magen så här. Nu ser ni
att den passar alldeles utmärkt".

Övertygad haltar mannen ut ur affären med den nya kostymen
på sig.
Medan han sakta linkar bort längs gatan möter han två
äldre damer. Den ena säger till den andra:
" Såg du den stackars krympligen. Så hemskt !"
"Ja" svarar den andra, "det är verkligen synd om honom !
Men lade du märke till vilken stilig kostym han hade på sig?"

Vi är alla oskyldiga människor som besöker skräddaren. Och
skräddaren är kulturen, samhället, föräldrarna, lärarna, prästerna och rabbinerna som har uppfostrat oss - och gett oss kostymen som inte passar och övertygat oss om att den är helt rätt.
Vi har haltat runt i vårt liv sedan dess, utan att ha kontakt med vår egen kraft och vårt sanna jag.
När vi står framför spegeln känner vi innerst inne att kostymen inte passar, men att skräddaren har alldeles för mycket makt.



Ur "Möt din Rädsla, från medberoende till frihet"
av Thomas Trobe

Sugen på kaffe?

Ni vet väl att Gustav den tredje bestämt hävdade att kaffe var helt livsfarligt!
För att bevisa det lät han en dömd mördare slippa traditionell avrättning för att istället plågas ihjäl av kaffedrickande.
Jag undrar lite hur det måste ha låtit:
- Jag dömmer dig till döden. Drick kaffe!
- Jag vill inte.
- Du ska döden dö av ditt drickande av kaffe!
- Nåd! Nåd!

Hur som helst.
Som jämförelsetal valde kungen att låta en annan våldsverkare benådades sedan han lovat att dricka te varenda dag.
- Du blir benådad.
- Tack.
- På ett villkor.
- Lår höra.
- Du måste lova att dricka te varje dag i hela ditt liv.
- Får jag välja sort själv?
- Earl Grey!

Två läkare utsågs att övervaka experimentet och se vem som dog först.

Det blev de två läkarna...

Aj, då...

Näst i tur av de inblandade var kungen själv som sköts på operamaskeraden år 1792 (hoppsan! har jag inte sagt att maskerad är ett helvete!) medan de två testpersonerna levde i allra högsta välmåga.

Till slut, efter många år, avled den ene brottslingen - 83 år gammal.
Det var.....tedrickaren.

Hur länge kaffedrickaren klarade sig framgår inte av historien.
Men vem vet..han kanske lever än i dag?
Han kanske sitter nånstans på ett fik och surplar kaffe.
Ungefär som Ferdinand som sitter under sin korkek.

"Och han är mycket, mycket..lycklig!"

:o)

Här är några fler sköna journalgrodor.


"Patienten ordineras högläge av penis efter sexuell aktivitet"

Jag skulle vilja se en bild på det hela...

"Patienten motsatte sig obduktion"

"Patienten har varit deprimerad ända sen hon började gå hos mig 1983"
Jag undrar varför...

Det finns fler kuliga som kommer sen.
Nån gång.

I dag :
Bert kap = KLART!

"Patienten klagar på brännande smärta i penis, som går ner till fötterna"

Det kanske var för att den släpande i marken och fick skoskav liksom...
Det kan ju göra ont och bränna rejält.
Tror jag.
Jag har aldrig testat.

I dag är det full rulle igen med att skriva Sune.
Det är mycke´nu..

Ur tidningar:

Många tjejer tycker att underlivet är äckligt. För många kan det lossna när de får barn.

Aftonbladet

Har du problem?

Slå jourhavande medmänniska!

Blekinge Läns Tidning

Är det nån som har funderat på att ta sig en öl eller lite vin i helgen?
Tänk om!

Den första boken i ämnet alkoholens skador som kom ut i Sverige skrevs av en man som ingen idag vet särskilt mycket om mer än att han hette Olaus Fernander, kom från Österfärnebo och att han var alkoholist...

Han skriver lite om alla skador man kan ådra sig vid ihärdigt supande.
Dels så konstaterar han att om man super allt för mycket så hinner inte spriten koka i magen, med följd att man blir orkeslös och att ådrorna förstoppas.
Dessutom uppstiger en "skadelig hetta" till huvudet.

Sen fortsätter han lite längre ner i texten med en ganska så ingående beskrivning över alla fasor som drabbar den som dricker sprit.

"Ögonen rinna, bliva röda som ett köttstycke, kinderna hänga, munnen brinner av törst, tungan, gommen och svalget är torra som trä, tungan stammar och bubblar och kan icke tala ett rent ord. Hela kroppen är såsom svullen och bulen."

Sen fortsäter han sin oerhört målande beskrivning av ytterligare sjukdomar man drabbas av om man dricker alkohol.

Så här står det:

"Huvudyra, värk, svag mage, blek hy, krumma och lama leder, vattusot, slag, fallandesjuka, fransos, halsbränna, skälva, lungsot, hosta, skabb och klåda, darrande händer, drypande ögon, lomma öron, sten, podaga och fotsjuka, ryggvärk, svagt huvud, fluss, snuva, klorev, tarmvred, kallt piss, mörka ögon, illa stinkande och rutten ande, tandvärk, bukfluss, durchlopp, rackel och spott, vämjelse vid maten, uppkastning, förkyld mage och flera oräkneliga sjukdomar"

Nån som vill gå ut och ta en öl i helgen?

På 1850-talet kom den ungerske läkaren Ignatz Semmelweiss på den revolutionerande idén att läkarna kanske borde tvätta händerna emellanåt.

Till exempel när de gick direkt från en obduktion för att förlösa en kvinna.

Trots att han kunde bevisa att dödligheten bland barnaföderskorna sjönk rejält om man följde hans råd så möttes hans idé av kraftigt motstånd. Han tvingades sluta på sin tjänst och blev hånad av sina kollegor.
De tyckte att han var en riktig idiot som lade fram såna bisarra tankar.

Dessutom sa SL Katzoff, en amerikansk läkare så sent som 1940:

"En ordentlig kyss alstrar så mycket värme att den dödar alla bakterier"

Det tycker jag låter trevligt!
Jag tror minsann att jag har lite bakterier i munnen just nu...
Nån som vill göra mig bacillfri?

"Det är ett vetenskapligt faktum att ögonen försvagas om man rakar bort sin mustasch"

William Murray, guvernör i Oklahoma år 1932.

Jag ser alldeles utmärkt.
Jag har skägg.

År 1932 sa den engelska läkaren Dr Linard Williams följande smarthet:
"Om dina ögon sitter långt ifrån varandra bör du bli vegetarian, för då har du samma matsmältningsförmåga som de hästar och kor som du härstammar från."

I dag har det varit en ovanligt vanlig dag för mig som galen författare.
Först fick jag en svag aning om att jag nog inom kort hade beställt en klipptid, som jag naturligtvis hade glömt skriva upp.
Jag ringde och kollade när jag hade min tid.
- I dag om 30 minuter, blev svaret.
-Jag kommer, sa jag.
Så jag fick slänga min planering i papperskorgen och istället slänga mig i väg till frisören.
(obs. jag vet att det går att hitta på skojiga skämt med sören-frisöen och massören-sören osv)

Efter klippning var det dags att uträtta några små ärenden på stan när jag ändå var där innan det var dags att göra  dagens goda gärning.
Jag och Anders skulle köpa den första majblomman på stortorget i Örebro för att få lite extra uppmärksamhet till denna fina 101 åriga tradition.
Pengarna från försäljning av majblommor går till barn som har särskilda behov.
Min son har haft stor glädje av att genom sin skola ha kunnat söka pengar från stiftelse. De har kunnat gå på teater och åka på utflykter med hjäp av ekonomiskt stöd från majblomman.
Jag och Anders gjorde det enkla jobbet. Vi köpte lite majblommor.
Sen var det en kör från Karl Johan skolan här i stan som sjöng underbart vackert!
Superfint!

Efter det råkade två gamla kompisar - Fredrik och Stefan - komma förbi och frågade om vi skulle äta lunch.
Anders och jag skulle ändå äta arbetslunch så vi tackade ja till erbjudandet och satt och skrattade nån timme på ett ganska nyöppnat ställe som tyvärr råkade glömma bort vår mat...
Så vi fick sitta och prata istället för att äta - i en timme.
Sen kom maten.
Och vi fortsatte prata.
Sen gick kompisarna och jag och Anders hade lite planering inför morgondagens uppdrag - att vara sammanhållande länk på Barnläkarkonferensens middag på Conventum i Örebro.
Jag har rotat fram lite kuligheter som vi kan prata om.
Men vår insats är oerhört liten, egentligen. Så det blir nog mest en kul fest, tror jag!

Efter planeringen av morgondagen planerade vi även det arbete som ska hinnas med innan det blir sommar.
Det är ganska mycket som ska hinas med innan sommaren slår sina klor i oss svenskar.
Det är kul!

Efter det åkte jag och fixade lite fler ärenden innan det till slut gavs lite tid att skriva några små Bertkapitel till årets Berts Dassbok.
De skulle vara klara i februari..

Det är SÅ kul att skriva om Bert igen!
Han är skön och det flyter lätt när vi skriver.

Sen var det kvällsmys med film och slutligen sitter jag här i sängen och inser att jag får sova cirka 6 timmar - om jag somnar omedelbart NU!
Det gör jag nog inte.

zzzz....Jo. det gjorde jag!

Engla.
Så sorgligt.
Det är ju alltid en fruktansvärd sak när en ung människa blir mördad på det här viset. Det går inte föreställa sig den smärta som efterlevande nu måste bearbeta.
Därför är det synd att en del medias fokus handlar mer om att polisen borde ha plockat in denna sjuka man redan innan det tragiska hände med Engla.
Visst. Det kanske fanns bevis som eventuellt kunde ha bundit mannen vid det tidigare mordet på Pernilla.
Men när man diskuterar det så känns det som om man dras mot ett snaskande i elände.
Det är en tragedi som har hänt.
Och JA jag är en av de många som i kväll tänder ett ljus för hedra Englas minne och sänder en kärleksfull tanke till de anhöriga.

Jag tar en promenad i kväll och ser ljusen brinna i medmänniskors fönster.
Det ger mig en känsla av hopp inför framtiden.

Det gamle Kinesiska ordspråket har aldrig känts mer relevant:
"Tänd hellre ett ljus än att förbanna mörkret"

Spådommar om datorer och internet är nåt som det har haglat av under årens lopp.
Jag menar - i dag är vi ju i den tid som man förr trodde så mycket hemskt om.
Vi skulle inte kunna prata med varandra och datorerna skulle styra våra liv.
Det kanske de gör?

Hur som helst.
Vi får inte glömma vad den IT-ansvariga ministern Ines Uusman sa för exakt 12 år sen.
"Internet är en fluga som kanske blåser förbi. Jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet."

Nä. Hon hade så rätt. det är väl ingen vettig människa som vill det?
Sitta här och glo på en skräm?
Nä, fy!
Det gör nog i stort sett ingen i dag.
Eller?

En annan smart minister var Laila Freivalds (jag gillar henne ändå..)
Hon sa det här smarta citatet:
"Den narkotika som kommer in i Sverige kommer ju oftast från andra länder."

Det tycker jag känns bra...

Men om vi nu är inne på korkade citat så tycker jag att den före detta amerikanska presidenten Ronald Reagans fru Nancy sa nåt som tåls att tänkas på..
"Jag tror att många människor skulle vara vid liv i dag om vi hade dödsstraff."

Eller hur?
Jag skulle vilja se hennes beräkning på det. Hur hon räknade ihop den ekvationen.
Det borde om inte annat ha genererat nån sorts nobelpris i mattematik.

I dag är det lördag och jag ska se om Brolle vinner körslaget i överlägsen stil.
Kunde vara kul.
Om jag orkar se på TV.
Det är säkert livsfarligt att se på den burken.
Och onyttigt.

Och???