Sören Olsson

Det är alltid lika kul att vara ute och resa, tycker jag.
På lördag ska jag och 20 grabbar åka med Vikinglinebåten "Cinderella".
Det är kanske inte så mycket RESAN som är kul då, men..

För ett år sen var jag i London på ett helt hysterisk restaurang som serverade läckerheter som Krokodil (den var skitstark!) och Sallad med gräshoppor och skalbaggar i.
Till efterrätt serverades en god chokladtäckt Skorpion..(se bildberviset)


Det smakade inte särskilt mycket. Mest krispigt.
Men det var en upplevelse att ha varit där i alla fall.

Jag tvivlar på att det serveras såna läckerheter på "Cinderella", men man kan ju aldrig veta!
:o)

Jag älskar texten som vi lyckades få till i första versen..
"Jag har ett jobb, består av 14 jobb
och efter mina jobb har jag 2 extra jobb
sen åker jag hem, hem och jobbar.
sen blir det natt..
..då jobbar jag svart."

Det är nästan så man blir rörd.
Eller?
;o)

Mjuka Margot....

...hon vägrar lyssna på det örat när vi grälar...


..och det gör mig lika rasande varje gång!

Jorå.
Police var en kul konsert.
Jag menar - en del tidningar har skrivit att det var för mycket gitarrsolon och så..
Jo, men det är ju Police..
De har ALLTID en massa solon. Det har de alltid haft.
Jag tyckte att det var GÖTT!
Och då menar jag fram för allt alla låtarna som jag kan utantill utan att ha lyssnat på dem på typ 5-10 år..

Sen tyckte jag att det var lite kul att se gitarristen vara så snuskigt lik han pappan i "Vi hade i alla fall tur med vädret" - och trummisen var en blandning mellan Staffan Tapper och Kakmonstret.
Sting var lite lik Jonas Gardell..
Fast mest var han lik sig själv.
Shit..han är 55 år och ser ut som han alltid har gjort.
Lite mindre hår bara.

Så här kan det gå till när vi sitter och skriver nån av våra böcker.
Jag sitter där helt försynt och skriver - så kommer Anders och börjar slå på mina tangenter.
Men eftersom jag är en sån blid och mild människa så ler jag bara lite glatt.

I kväll ska jag åka och se Police i Globen.
Ska bli kul att se dem, igen.
Senast jag såg Police var 83.
Då var de bra i alla fall.
Sen såg jag Sting nåt år senare. Det var inte lika bra.
I tidningen dagen efter var det en enda sak som de skrev om:
att Efva Attling hade stått och skrikit åt Sting att ta av sig på överkroppen.
Alla undrade varför hon skrek det.
Det gjorde jag också.
Nåt år senare konverterade hon till att vara lesbisk.
Då blev Sting-grejen ännu mer obegriplig.
Hon kanske bara ville se om Sting hade bröst eller inte?

Ska bli kul att åka på konsert.
Synd bara att det är helt JÄVLA omöjligt att få tag i hotellrum.
Jag menar..det finns NOLL rum i Stockholm.
Är det inte konstigt?
Jag får väl testa att vara uteliggare i värsta fall.
Om det är nån som har ett bra tips på nåt ställe som man kan sova på: hör av er!

OBS! Lägg märke till de två romantiska vinglasen på bordet...

Att skriva om pappa Rudolf är alltid lika sjukt kul.
När vi först skrev om honom i smband med Sunes Jul så sa Peter Haber att det var omöjligt att gestalta en sån galen person, eftersom det inte finns såna människor på riktigt.
Jorå, sa vi.
Det är Anders pappa...
Anders pappa är förebilden till pappa Rudolf.
Så vi fick ta med lite bilder på Anders pappa och visa för Peter Haber - och dessutom berätta hur han är i sättet.
En mycket sjuk situation.
Just detta med "Negerbollar" är ju en klassisk Svengelsk histora som många har sagt av misstag.
Det är ungefär som när nån förklarar att man har ett namn som innehåller bokstaven Ö.
"With two pricks"
Som alltså betyder att man har två snoppar.
Den skulle också kunna vara med i pappa Rudolfs värld.

Just nu skriver vi på en musikal med Sune och hans familj.
Utan att avslöja för mycket så kan man ju ändå säga att pappa Rudolf spelar en viktig roll...
 

Vi har en så sjukt kul idé som vi ännu inte har genomfört.
En bilderbok med avslöjande och känslomässigt laddade texter..

vi har gjort några "testbilder" för att se att kunna visa hur det skulle bli..

typ så här:



"Jag kunde inte låta bli att fundera på om hon hade tankarna hos nån annan..."

Skyltdockan "Anita" skulle följa med oss på olika äventyr och så skulle vi ha olika tankar och funderingar på vad hon egentligen tänker på..

Ja, jag vet..
det är SJUKT!

he he

det var ett par år innan Sunes Jul som vi gjorde en TV-serie som hette "Trollkontroll".
Än i dag undrar många, inklusive vi själva vad det handlade om egentligen..

Se bara själva..


fattar nån?

..när man ser sig själv på en stor jävla skylt på stan..




Lika sjukt att se Anders..



Så det kan bli!

:o)

Här är en av våra mest sjuka saker som vi har gjort i TV. Marmelad Lennart..
Det var en av 24 lucköppningar som vi gjorde till Sunes Jul 1991.
På den tiden hade jag en ständig pälsmössa på skallen...
:o)

Såg just i Expressen att de har gjort en omröstning om vilka kändisar som man vill bo granne med..
Helst vill folk bo granne med Robert Gustavsson.
Okej..
Hur tänker folk då?
- Jag ringer på dörren och ber om lite mjölk - och så kommer Robert och skojar till det lite och häller mjölken över kroppen så där lustigt som han gör på TV..

På andra plats..Jonas Gardell..
Jaha..ungefär samma upplägg där.. Man får en liten föreläsning om "mellanmjölkets land" när man ringer på dörren.

Tredje plats är Henke Larsson.
Ja, det måste vara killar som vill knalla in och sitta i Henkes soffa och prata lite sport så där på Tipslördagen.
Kanske en pilsner och lite snacks och så inside information om Sir Fergusson i Manchester United.
- Hur är han..egentligen?

På fjärde plats..Dogge Doggelito..
Nu blev det såsigt i min skalle..
Granne med Dogge?
Vill folk ha lite rap och Hip Hop i rummet intill på kvällarna?
Eller är det mer att de vill "hänga med killen"?
Eller de kanske vill ha en cykel av Dogge?
Det har man ju sett på TV. Han har hur många cyklar som helst. Man får en på köpet.

Och femte plats..Kungen!
Hallå?
Vill man bo granne med Kungen???
Jag tror att man då vill krypa över balkongen och spana in i vardagsrummet för att se hur Kungen ser ut naken.
Eller annars är det bara så att man tänker att "om Kungen bor i en lägenhet så måste ju den vara stor och lyxig. Då vill jag bo granne med honom, för då måste ju min lägenhet också vara stor och lyxig"

Sjätte plats..Fredrik Reinfeld
Hmm...jag misstänker att folk vill bo granne med honom för att man på det sättet ska kunna glida in på en fika på eftermiddagarna för att försöka påverka lite skatter och fördelningspolitik.
Eller annars räknar man med att Herr Reinfeld är borta hela dagarna så då kan man passa på att umgås lite med hans fru. Hon verkar ju snäll och trevlig!

Sen kommer Mona Sahlin.
Intressant att hon kommer på sjunde plats! FÖRSTA kvinnan.
Vill folk bara bo bredvid killar?
Varför kommer ingen kvinna högre upp på listan?

Sen kommer Carola..
Nu blir jag lite skraj.
Varför vill folk bo granne med henne?
- Hej. Vad gör du? Ska vi läsa lite Bibel ihop?
eller:
- Hej. Jag har inget att göra. Kan du inte sjunga lite för mig? Jag kan inte sova. Ta den där fina godnattsången..


Ja, det var en rolig lista!

I dag signerade vi på Marieberg köpcentrum utanför Örebro.
Mycket kul att se att den helt nya boken "Galna Gatan" var den som sålde mest!

Kul också att stöta på två gamla vänner.
Den ena  "Zacka" gick i min klass under hela grundskolan.
Kul att se honom igen.

Och så stötte jag på Olle. En av mina bästa och äldsta vänner.
Vi har spelat ihop sen vi var typ 13 år gamla.
Coma Band hette första bandet. Det var jag ,
Olle (som då mest kallades för Lasse)
Erik (verklighetens Lill-Erik) och
Frippe som var lillebror till "Stjärtbränd".

Jag spelade bas. Och ibland även trumpet.

Efter Coma Band hette vi Atmosfär
(efter att jag under en tid spelade i ett band som hette Kilroy Band)
När vi spelade i Atmosfär var vi med i en talangtävling som hette Rock-SM.
Vi vann vår deltävling och gick vidare till nån sorts kvarts eller semifinal.
Bandet som vann hela skiten var ett gäng konstiga hårdrockare.
På den tiden var det ju nästan UTE med hårdrock.
Bandet hette Europe...
Ingen fattade hur DE kunde vinna Rock-SM.
:o)

Efter Atmosfär blev det Hemliga Byrån.
Hoppsan..
...så blev det en monsterhit med låten
"Hej Hej Hemskt Mycket Hej" och vi spelade in en fullängdare (LP) och åkte runt i folkparkerna..
Sjukt..

Efter det blev det låtsasbandet "Heman Hunters" - som vi sjöng och spelade in till de ljudkassetter som vi gjorde med Bert.

Sen försvann musiken in i en dunkel dimma under många år.
Men det är fortfarande lika kul med musik, tycker jag.
Kanske vore det dags för en återkomst till musiken snart?

Vi får se!

 
Många brukar fråga om bilderna på baksidan av alla Suneböcker.
Varför ser vi ut så där?
Anledningen är att många författare vill presentera sig själva på baksidan av sina böcker - och alla ser så fruktansvärt tråkigt allvarliga ut!
Har ni tänkt på det. Många gör sitt bästa att se lite svårmodiga och seriösa ut.
Det gjorde vi också i början av karriären.
Den första boken som jag var med och skrev var Självklart Sune - och från när boken trycktes till när den kom ut hade jag ändrat utseende och när boken kom i min hand undrade jag vem den här svarthåriga killen med allvarlig min på baksidan av boken var.
Anders hade det likadant. Han hade på en fotografering permanentat luggen (det var modernt en gång i tiden) och när boken kom ut undrade vi varför vi hade med en bild på Anders mamma på baksidan av boken...
SÅ - därför bestämde vi oss för att leka med "författarporträtts-formen" och låtsas se så där allvarsamma och seriösa ut på bilderna - men vi skulle samtidigt ha någon detalj som visade lite av vad boken skulle handla om på oss.
Årets Sunebok tillexempel handlar om när Sune skaffar en katt.
Då passade det att jag och Anders såg seriösa ut i kattmundering.

Man ska inte ta livet för allvarligt, tycker jag.
 

I höst händer det ännu en spännande sak.
På Seriegalleriet på St Paulsgatan i Sthlm ska jag tillsammans med Sonja Härdin ställa ut original från Sune och Bert-böckerna.
Vernissage blir den 13 oktober mellan klockan 12-16
Allt som ställs ut är också till salu.
En del vill man ju inte ens sälja..
Nåväl. Det blir nog bra med den saken.

I morgon ska vi till Marieberg  köpcentrum och signera böcker och prata lite skit med publiken.
Undrar om nån kommer?

I dag fick jag första exemplaret av den helt nya serien "Galna Gatan" i minhand.
Tänk attd et fortfarande efter nästan 100 böcker är lika kul när det komemr en ny bok från tryckeriet.
Eller..det är ju inte lika kul som första gången, men det blir inte tråkigare i alla fall med åren.

En hel debatt har börjat rulla igång om att Tintin är rasist i och med boken "Tintin i Kongo" från 30 -talet nån gång.
Jag har läst Tintin många gånger.
Är det rasistiskt?
Javisst!
Det är väl ingen tvkean om att svarta framställs som mindre vetande och lite bortkomna i boken.
Viktigt att komma ihåg då är ju att Hergé som skrev Tintin var sisådär 12 år när han skrev boken - och att han aldrig hade varit i närheten av en svart människa.
Astrid Lindgren beskrev Pippis pappa som en "negerkung" - och i de böckerna framställs också de svarta som nåt "lite underligt".
Men - det måste ju inte betyda att berättelserna ska bannlysas.
Jag menar, det är ju historiskt intressant - och de ska väl kanske inte läsas som dokumentära skilldringar av svarta människor.
Skulle man rata alla berättelser smo på något sätt utrycker en förolämpning till någon utsatt grupp människor så skulle litteraturen bli väldigt urvattnad inom en snar framtid.
Det ÄR intressant att diskutera detta - för inom ramen för vad som vi i dag anser vara "okej" att tycka om andra människor kan i morgon vara hett stoff för anmälningar åt alla möjliga håll.
Tänk bara på hur vi i västvärlden ofta tycker oss ha rätt att tycka illa om islam till exempel.
Ofta beskrivs muslimer som möjliga terrorister och många som ser en svartbuskig utlänning tänker genast på 11 september.
Hur är det med till exempel James Bond?
Alla skurkar genom åren som har förändrats från att vara "ryssar" har nu för tiden blivit herrar med svarta ögonbryn och som pratar arabiska.
Jag menar - i dag kan vi sortera detta och se vad som är fiktion. Men i framtiden?
Kanske sitter vi och förfasar oss över de personer som Ian Flemmings figur James Bond anser vara skurkaktiga?

Personligen så fick jag och Anders höra för ett antal år sen att vi minsann skulle bli stämda av en svart kvinna som tyckte sig bli påhoppad av titeln på en Sunebok.
Den heter "Sune och Svarta Mannen" - och kvinnan i fråga ansåg det ytterst olämpligt att vi likställde svarta med hemska...
Hon hotade oss med att skriva en bo om Vita Spöket!
Ja..så då kunde ju vi stämma henne, då?

Och en annan gång blev vi påhoppade av en Bögorganisation som tyckte att det var förfärligt att Sune var en TJEJtjusare!!
Det var ett hårt slag mot alla bögar, ansåg man..

Men hallå?

Och nu ska Tintin hängas upp i ett träd - för han är rasistisk.
Ja, det är han. Men det är en saga, för helvete!
Inte ett dokumentärt portätt av svarta människor!

Tycker jag.

Ja, av jobb alltså.
Det börjar trycka på som 17 nu med jobb.
Frågan är hur man ska få in allt i kalendern så att det är realistiskt.
En av de mest spännande sakerna är att vi ska lanseras i Ryssland!
Sagan om Sune och Berts Dagbok ska ge ut i Ryssland - och det ska bli kul att se hur de tas emot där.
Ryssarna är ett läsande folk. Överallt på tunnelbanorna ser man dem med böcker under näsan.
Ska bli kul om de kan ta till sig Tjejtjusarna Sune och Bert!

Sen är det författarbesök som ska hinnas med. Skolor och bibliotek.
Lund, Degerfors, Kungshamn, Karlskoga och kanske Piteå och Landskrona.
Dessutom väntar bokmässan i Göteborg. En av årets höjdpunkter!

Utöver det så måste vi hinna skriva nästa års böcker som är en hel lista...
* Sune
* Bert
* Håkan Bråkans Tokbok
* Håkan Bråkan bilderbok nr 11
* Galna Gatan nr 2
* Zeina & Nalle nr 6

Sen ska jag göra lite annat också.

Hoppas jag...

:o)

Vill dela med mig av en text som jag tycker är väldigt, väldigt bra!
Det är ur en bok av en läkare som heter Thomas Trobe.
Boken heter "Möt din rädsla - från medberoende till frihet"


"En man går till skräddaren för att beställa en kostym.
Skräddaren tar mått på honom och ber honom att komma tillbaka om en vecka. Han går dit efter en vecka för att hämta sin nya kostym, men när han provar den framför spegeln märker han att ena ärmen och benet är för korta och midjan alldeles för vid. När han påpekar detta för skräddaren, tittar skräddaren på honom framför spegeln och säger:
"Nej, det är inget fel på kostymen. Det är bara det att ni inte
bär den på rätt sätt. Titta här, först måste ni sträcka ut armen så här, Och benet så här och puta ut med magen så här. Nu ser ni
att den passar alldeles utmärkt".
Övertygad haltar mannen ut ur affären med den nya kostymen
på sig. Medan han sakta linkar bort längs gatan möter han två
äldre damer. Den ena säger till den andra:
" Såg du den stackars krympligen. Så hemskt !"
"Ja" svarar den andra, "det är verkligen synd om honom !
Men lade du märke till vilken stilig kostym han hade på sig?"

Vi är alla oskyldiga människor som besöker skräddaren. Och
skräddaren är kulturen, samhället, föräldrarna, lärarna, prästerna och rabbinerna som har uppfostrat oss - och gett oss kostymen som inte passar och övertygat oss om att den är helt rätt. Vi har haltat runt i vårt liv sedan dess, utan att ha kontakt med vår egen kraft och vårt sanna jag. När vi står framför spegeln känner vi innerst inne att kostymen inte passar, men att skräddaren har alldeles för mycket makt."