Sören Olsson

I heögen har det varit bokmässa i Örebro.
Vi har haft två prat från stora scenen - där vi berättade om vårt författarskap.
Första dagen var det jag och Anders själva på scenen - och andra dagen var det vi två tillsammans med Ulf Stark.
Kul det också!

Och vi delade ut vårt pris "Våga Vara Unik" som vi delar ut tillsammans med bokförlaget.
I år vann den ideella föreningen "Maskrosbarn" som gör ett otroligt fint arbete för utsatta barn som har föräldrar som är psykiskt sjuka eller missbrukare.
De är väl värda de 10 000:- som priset är på!


När jag läste om deras arbete blev jag så rörd att jag bara grät.
Jag vet inte riktigt varför.
Det berör väl någonting djupt inom mig.
Då kan det ju inte vara fel, tänkte jag.

I år var det fler nominerade än någonsin tidigare - och det är KUL att så många unga människor gör så mycket spänannde med sina liv.

I dag var vi och signerade böcker på den nyöppnade Akademibokhandeln här i stan.
Tyvärr så var det ingen annons i tidningen (igen!) så folk som kom var såna som råkade se att vi stod där och signerade.
Jag menar...ska folk GISSA att vi står och signerar böcker?
Annons är ju ett måste för att få folk att komma.

I dag var vi på skolor i Svartå och Åtorp.
Det var så trevligt och kul!
Och vi var välkomna!



Bland annat hade de gjort en utställning om våra böcker.
Det var verkligen imponerande vilket jobb som hade lagts ner på detta!





Så tack alla barn i Degerfors Kommun!
Det var jättekul!



I morgon börjar bokmässan i Örebro.
Det ska också bli kul.
Bara man slipper en massa jobbiga frågor om Örebro Kommun - och allt det där fåniga politikerbråket.

Vi ska prata med Martin Dyfverman i hans soffa och så ska vi ha ett seminarium där vi pratar om vårt författarskap.
På lördag ska vi ha signering och seminarium tillsammans med Ulf Stark. Också kul!
Och så ska vi ju dela ut "Sören & Anders priset - Våga Vara Unik".
I år går det till en ideel Organisation som fick mig att börja grina när jag läste om deras arbete.

Nu ska jag laga lite mat.

God kväll!

Ännu en intressant dag i Degerfors.
Det politiska spelet om "Sune & Bert-land" fortsätter och det börjar nästan bli lite komik över det hela.
För att inte tala om alla de kommentarer som droppar på både via mail och på Nerikes Allehandas hemsida.
En del tycks tro att vi vill att Örebro Kommun ska betala en eventuell aktivitetspark med skattebetalarnas pengar..
Har vi sagt det?
Nä..
Andra tycks tro att det är VI som så gärna vill att den här parken ska bli av.
Har vi sagt det?
Nä!
Det var från första stund ett ERBJUDANDE till Örebro - eftersom vi ändå finns här i stan - och att vi dessutom var Ambassadörer för staden - och att vi dessutom tycker om att vara kreativa på olika sätt.
Varför inte göra nåt mer av all vår kreativitet?
Den första förstudien finansierades av Örebro Promotion (=företagarna i Örebro)
Och då tror många att de pengarna gick raka ner i våra fickor..
Hur mycket vi fick?
Noll kronor.
Vi jobbade helt ideelt med projektet - för att det var en kul grej!
Sen sa politikerna i Öfebro Kommun:
- Nu tar vi över och gör nästa steg. Vi ska göra en fördjupad förstudie påd etta.
- Kul, sa vi!
Och vad hände?
Ja, det som hände kan man läsa om i tidningarna den senaste tiden.
Beslut fattades att satsa pengar påd en fördjupade förstudien för att den skulle ta reda på OM det var möjligt göra nåt - och i så fall VAR den skulle vara - och VAD den skulle kosta - och VEM/VILKA som skulle finansiera den.
Det är ingen konstig sak att kommunen skulle stå för den fördjupade förstudien - som skulle kosta 270 tusen kronor.
Det var på deras initiativ!
Det klubbades ett beslut.
Och den som skulle göra arbetet sa plötsligt några månader senare att han "inte hade tid".
Det är högkvalificerat skitsnack - och det vet alla.
Så ärenden gick tillbaks till utskottet - som tidigare hade klubbat beslutet.
Men då rivs detta beslut upp på grund av en centerpartist och en miljöpartist i den allians som nu styr kommunen.
Så det blir inga pengar till den fördjupade förstudien.
Och tror mig...DET GÖR INGENTING!
Det spelar ingen som helst roll för oss.
Detta eventuella Upplevelseland skule inte ge oss några pengar alls. Varken de 270 tusen eller de 200 miljoner som nån idiot har hittat på att det skulle kunna kosta.
Så oss spelar det ju ingen roll om det blir av eller inte.
Det vi reagerar på - och som jag fortfarande tycker är fel är att vi inte fick veta ett jävla skit om att:
* Nån inte "hade tid" att göra den fördjupade förstudien 
* Att beslutet gick tillbaks igen till kommunen
* Att beslutet revs upp på grund av att vissa inom alliansen inte trodde på ideen.
* Att beslutet om man eventuellt skulle lägga pengar på den fördjupade förstudien sköts till december.

När hade nån tänkt ringa eller maila oss och tala om det?
Varför får vi läsa om det i tidningen?
Det är dumt och korkat.

Så - för oss är det ju helt logiskt att ta tillbaks erbjudandet - eftersom det ju inte finns en politisk enighet som ens tror på möjligheten att detta Upplevelseland skulle kunna vara bra för regionen - och kunna ge både arbetstillfällen och  ökad turism med allt vad det innebär.
Det känns inte alls som om det finns en förutsättning för att det skulle kunan bli nåt bra om man inte tror på ideen ens. Och att man därför inte ens är villiga att TA REDA på om det är bra eller dåligt via den fördjupade förstudien.
Men som sagt - det är helt okej för oss!!!

Och att vi av samma anledning hoppar av som ambassadörer är den logiska följden, eftersom det känns väldigt svårt att i olika sammanhang tala oss varma för att "detta är en region som tror på företagande och på människors kreativa ideer"
Nä.
Det känns inte riktigt så just nu.
Det tror jag att de flesta med en fungerande hjärna kan förstå.

Oj. det blev ett långt blogginlägg.
Såna har jag inte många.
Men sent ska Zyntaren vakna.

Må gott alla läsare som har läst så här långt och HEJA SVERIGE!
Hoppas bara att Chippen inte tappar minnet igen - och att ingen åker till Estland och försöker besegra Lettland där...

Just nu är jag så förbaskat trött!
Då blir jag fnissig.
Mer än vanligt....

Efter en lååååång dag och mat och bordshockey så är jag färdig att somna sittande.





I morgon är det en ny dag.
Om det inte är en ny dag så har det hänt nåt hemskt.
De har i så fall avskaffat nya dagar.
De kanske ska börja återanvända gamla dagar - och kör repriser på dagar som redan har varit.
Tänk..vilken mardröm..

Nä..jag svamlar..
Jag somnar..
zzzzzz....

Det är alltid kul att komma ut i skolorna och få träffa sina läsare.
I dag fick vi även vara med på en brandövning.
Vi fick panik...


Men barnen verkade ju väldigt lugna..
Nåväl.
Vi fick ta lite medicin - och sen kunde vi börja.
Brandövning är en kul grej - som vi kommer att ta med i nån kommande bok.

Alla klasserna var otroligt trevliga och hade många och roliga frågor.
En gång fick jag en fråga från en liten kille:
- Varför är du så ful?
Det kunde jag inte svara på.
Jag kunde ha svarat:
- Har du sett dig själv i spegeln? Du är inte så snygg du heller..
Eller gått fram och örfilat upp honom.
Men faktum är att jag inte har nåt svar på frågan.
Jag har forskat och försökt ta reda på hur det gick till.
Men det är ännu i denna dag ett mysterium.
Hur gick det till?
Kan det vara ett kemiskt experiment som gick fel nånstans?
Ingen vet...



Hej svejs!

...som det har blivit av det eventuella "Sune & Bert-land" som har diskuterats med Örebro.

I dag står det i Nerkes Allehanda att det inte finns några som helst planer att bygga ett sån park.
Det är ju helt okej!

Men varför får vi inte veta det?

Först fattades ett beslut att det skulle avsättas pengar till en så kallad "fördjupad förstudie" som Gustavsvik skulle göra (som i sin tur är kommunalt ägt)
I augusti bestämmer sig Gustavsvik att hoppa av arbetet, för de anser sig inte ha tid.

Det får inte vi veta.

I september kommer ärendet upp igen, för att besluta om vem som i stället ska göra arbetet, som det finns pengar avsatta till (270 tusen kr)
Då rivs det gamla beslutet upp - och det finns inte längre några pengar till den fördjupade förstudien.

Det får vi inte heller veta.

Sen går det ett antal månader - och vi tror fortfarande att den fördjupade förstudien är igång.
Då får vi läsa i tidningen att det inte finns pengar avsatta till den ens..

Det är just detta som vi inte tycker är bra skött.
Varför får vi inte veta vad som händer?

Olika personer uttalar sig om att det ska kosta 200 miljoner att bygga ett sånt här upplevelseland.
En siffra som inte jag har en aning om var den kommer ifrån.
Och en del tycks tro att det ska vara kommunala pengar.
Och andra tycks tro att det skulle tillfalla oss på nåt vis.

Det ENDA som skulle kosta kommunen nåt är de 270 tusen kronor som det skulle kosta att göra den fördjupade förstudien för att ta reda på dels vad det skulle kosta att göra ett äventysland, och vilka som skulle finanisera det - och om det över huvud taget är möjligt att göra denna unika satsning som KANSKE skulle kunna gynna Örebro som turist-stad.

Anledningen till att kostnaden på de 270 tusen är en kommunal kostnad beror ju på att Gustavsvik är är ägt av kommunen - och det är i anslutning till det som parken var tänkt att byggas.

Dessutom så KANSKE Örebro kommun skulle kunna räkna på de vinster de kunde räkna in på detta eventuella äventyrsland i form av ökad turism, med mera, med mera.

Men, men...

Det politiska tjaffset i detta gör ju att man bara blir trött.

Så att avgå som Amassadör känns ju som det mest naturliga.

Den här veckan ska vi vara på författarbesök i Degerfors.
Mellan måndag och torsdag ska vi åka runt på olika skolor och berätta om våra böcker.
Det är alltid kul att komma ut och möta läsarna runt om i landet.
Den här gången är det framför allt femmor och sexor som vi ska få besöka.
Eftersom jag är född i Karlskoga, som bara ligger en mil från Degerfors så känns det lite som att komma "hem" när man åker till de här regionerna.

När vi kommer hem från Degerfors i dag ska vi åka direkt till Stockholm för att ha möten.
Så jag räknar med att det blir en ganska intensiv dag i dag.
Dessutom är det ju lite turbulent på mediafronten med tanke på vad som står i dagens Nerikes Allehanda.

http://www.na.se/artikel.asp?intId=1248903

Mellan fredag och söndag ska vi dessutom vara på årets bokmässa i Örebro slott. Så det känns som om att det kommer bli en intensiv vecka.

Nu är klockan 06.25 och det är dags att ta frukost.
..Gäsp..

Jag och Anders har hoppat av som ambassadörer för Örebro.

Örebro Kommun har fört oss bakom ljuset och ljugit för oss rakt i ansiktet.

Det handlar om planerna på att skapa ett upplevelseland i Örebro som skulle baseras på våra sagofigurer.

Vi har spånat på såna tankar och idéer sen 1992 - och har med hjälp av Örebro Promotion och Joakim Carlén, tidigare VD för Astrid Lindgrens värld utarbetat en visionsskiss över ett eventuellt framtida "Sören & Anders-land".

Kommunen skulle därefter göra en fördjupad förstudie för att ta reda på vilka möjligheter som finns.

Till oss sa de att det fanns avsatt pengar för en sådan förstudie och att arbetet med förstudien var igång.

Men tiden gick. Och vi hörde ingenting.

Till slut började vi fråga runt vad som hände med projektet, egentligen.

Plötsligt skrev tidningen Nerikes Allehanda i går, lördag att det fortfarande inte var beslut fattat om att lägga pengar på den fördjupade förstudien.
Den förstudie som de sagt till oss att det redan fanns pengar avsatta till och att de dessutom redan hade börjat jobba med...

Mycket märkligt beteende, tycker jag.

Från vår sida finns ju ingen prestige i detta.
Det var ett erbjudande från vår sida att låta Örebro få ta del av de unika världarna som vi skapat under 25 års författande och som är spridda över landet och utanför landets gränser.
Vi tjänar inga pengar på att låta kommunen få använda våra figurer.

Men för att underlätta i deras beslutsprocess så drar vi tillbaka vårt erbjudande och öppnar upp för andra - och mer intresserade kommuner att höra av sig till oss.

De har förbrukat sin rätt att få titta på materialet. Deras option är indragen.

Att vara ambassadär för Örebro innbär att man i olika sammanhang kunna tala sig varm för staden. Vi skulle representera staden när vi är ute på författarbesök, i TV, radio och tidningar med mera.
Men jag ser det som en omöjlighet att i något sammanhang säga mig vara stolt över Örebro - när kommunen gör på detta vis.

Det jag känner är att jag skäms över den kommunledning som finns i den stad jag bor i.

Så därför ser jag det som en logisk följd att hoppa av som Örebro Ambassadör.

Det här avsnittet är ett ganska glömt för många.

Det är en del som inte tror att det existerar. Men det gör det.



Fotbollsstrumpor...

Jag vet inte hur det är med alla andra. Men jag känner igen mig i det här avsnittet.
Storayster & Lillebror och Prutten.

De här fungerar så mycket bättre på film än så bok. Undrar varför?
Är det Reines berättarröst?
Hmm...


Tjocka magen blev en prutt.
Jag gillar det. Det är poesi.

Eller hur?

...som man kan avända i stort sett när som helst är "Jag vet inte".
Det kan tyckas som om de orden inte betyder nånting. Men svara det på alla tänkbara frågor som du får under en dag - och du kommer att bli förvånad..
Folk blir arga om man svarar det:
- Vad har du för mailadress?
- Jag vet inte.
- Har du ingen mail?
- Jag vet inte.

Folk tycker att du är dum i huvet:
- Vad heter du, nu igen?
- Jag vet inte.
- Va? Vet du inte vad du heter???
- Jag vet inte.
- Men kan du säga vad klockan är i alla fall?
- Jag vet inte.
- Är du helt dum i huvet???
- Jag vet inte.

Folk tycker att du är hemlighetsfull:
- Vill du berätta vad som är ditt bästa semesterminne?
- Jag vet inte.
- Vet du inte ller vill du inte berätta?
- Jag vet inte.
- Du låter hemlighetsfull. Är du det?
- Jag vet inte.

Folk tycker att du är elak:
- Älskar du mig?
- Jag vet inte.
- Va? Vad är det för svar?
- Jag vet inte.
- Betyder det att du inte älskar mig?
- Jag vet inte.
- Vill du göra slut?
- Jag vet inte.
- Tycker du att jag är ful?
- Jag vet inte.
- Då tycker du att jag är snygg, alltså?
- Jag vet inte.
- Men svara inte så där! Vad vet du för nåt, egentligen?
- Jag vet inte.
- Vet du ingenting?
- Jag vet inte.

Man kan hålla på i det oändliga.
Det är ett bra svar. Men det ger reaktioner. Jag lovar. Testa själv!
Och om du som läser det här undrar varför jag har skrivit ett helt långt blogginlägg om dessa tre ord så kan jag bara svara...

...För att jag ville!

:o)

Jag försöker få ordning på mitt kontor..
Jag hatar att städa.
Vad ska man göra med alla saker som ligger och skräpar?
Jag vet inte vad man ska spara och vad som ska slängas.
Behöver man ha kvar gamla kartonger med före detta mobiltelefoner som man inte använder längre?
kan det vara bra att ha till nåt?

Blä!

Här kommer istället en film om hur det kan vara när man skryter om att man kan mer än vad men egentligen kan.

Håll till godo.

Nu ska jag städa undan min gamla farmor som sitter i en fåtölj under alla gratisböcker.
Hon gnäller om att hon är hungrig.
Men vadå?
Hon fick ju mat förra veckan!

Det kan vara läskigt när mattanten kommer och kräver att man ska äta upp maten..
Eller hur??




Jag tycker att jag är lik mig just i den rollen.
Samma läppstift som jag har i dag.
Och samma frisyr, nästan.

:o)

Här är Bosse när han möter den fruktade konstapel Helge..
Min pappas namn och min morfars gamla vaktmössa..

Snyggt körkort också?



Bosse - Stadens största sjuåring är lite kult, tycker jag.
Vad tycker ni?

I dag var jag och kontrollerade tänderna hos tandläkaren.
Alla satt kvar där de skulle.
Skönt.

Varför är det så jobbigt att gå till tandläkaren?
Jag menar - man går ju inte dit för att bli misshandlad eller för att tandläkaren ska göra att man mår sämre..
Och ändå är det som ett stort motstånd.
Min hemmasnickrade teori är att det handlar om Fluortanten.
Hon skapade en trauma i alla oss som fick uppleva det där hemska.
En tant med plåtvagn och plastmuggar.
Och så skulle man gurgla nån minut med detta äckliga gift.
Alla medel var tillåtna att slippa undan.
Det började redan där.
Man visste att man skulle drabbas av nåt hemskt om man gjorde som Fluortanten sa..
Så därför försökte man smita från det - och därmed överleva.
Det där finns ju kvar i oss människor i alla möjliga sammanhang.
Vi försöker smita.
- Tänk om jag kunde få slippa betala räkningar den här månaden..
Men det är ju okej! Strunta i att betala räkningarna!
Det finns ju inte en enda räkning som MÅSTE betalas!!
Tänk på det!
Men..om man nu vill ha varmt i huset - så behövs det kanske el?
Det är inte gratis.
Och vatten. Det kanske är skönt att tvätta sig nån gång?
Det kostar också pengar att ha varmt vatten.
Men om man inte tycker att det är så noga att ha varmt inomhus och ha varmvatten så behöver man ju inte betala räkningarna.
Alla kan slippa allt det!
Det är frihet!

Eller hur?

Förra månaden skrev jag TACK på alla mina inbetalningar som jag gjorde.
Det kändes bra att säga TACK för allt som jag får - och det som jag därför betalar för att få.

:o)

Jag har ingenting emot måndagar. Det har man inte om man har ett roligt jobb.
Men när man kikar ut genom fönstret och ser IS och SNÖ så blir jag mindre glad.
Jag måste vara född i fel land.
Vill inte ha vinter!!!!
Våga vägra frysa!
När jag gjorde lumpen för cirka 10 000 år sen satt jag på vaktpost en hel natt ute på en sten under en övning. Såna dumma saker höll man på med alldeles för ofta..
Då började det att snöa och kylan slog till. Jag satt där på mn sten och huttrade och frös.
Sen dagen efter fick jag ONT.
Liksom - bakom pungen.
Jag fick feber och mådde jättedåligt. Det var bara att gå till läkaren som hade sitt undersökningsrum i en iskall barack med en grå plastbrist.
Jag fick lägga upp mig på den kalla britsen och sen gjorde läkaren en undersökning av prostatan.
Ja, då sticker de liksomupp ett finger där inga fingrar bruka vara. I baken.
Det gjorde så jävla ont så jag höll på att svimma.
Då sa läkaren:
- Försök att slappna av.
- Det är lite svårt att göra det, sa jag. För jag har ditt finger i arslet.
Det konstaterades att jag hade prostatainflamation.
Medicin och degradering till malaj.
Från 10 månaders lumpen till 7,5.
Och jag fick efter detta kroniska besvär med "akuta prostatiter" som gör att jag får ont så fort det blir kallt ute.
Läkaren rekomenderade två saker i vardagen - varma bad och regelbundna samlag.
Tack, sa jag. Och trodde att det ingick i nån sorts läketjänst som sjukvården gav.
Icke.
Jag har ju badat en jävla massa sen dess..

:o)

Trevlig måndag!

"Att tänka rätt är stort. Att tänka på dagens rätt är större."

Ja, om man är hungrig alltså.

Den här är fin.
Även om alla har hört den och läst den förut så är den fortfarande bra och man kan varje gång läsa nåt nytt bra i den...

Dikt av Nadine Stair 85 år Kentucky

Om jag fick leva ett liv till då skulle jag göra fler misstag nästa gång.

Jag skulle koppla av mer och vara mjukare.

Jag skulle vara dummare än jag varit på den här resan.

Jag skulle ta saker och ting mindre allvarligt.

Jag skulle våga ta fler chanser, bestiga fler berg och simma i fler sjöar.

Jag skulle äta mer glass och mindre bönor.

Jag finge kanske flere verkliga bekymmer men jag skulle få färre inbillade.

Ni förstår - jag är en sån där människa som lever försiktigt och sunt.
Timme efter timme.
Dag efter dag.

Oh, visst har jag haft mina fina stunder.

Och om jag finge göra om det här skulle jag försöka att bara ha stunder.

Den ena stunden efter den andra, istället för att leva så många år i förväg.

Jag har alltid varit en sån där person som aldrig går nånstans utan termometer, varmvattenflaska och fallskärm.

Om jag fick leva en gång till skulle jag packa mindre i väskan.

Om jag fick leva en gång till skulle jag börja gå barfota tidigare om vårarna och fortsätta med det längre in på höstarna.

Jag skulle dansa mer, åka mer karusell och jag skulle plocka fler prästkragar.

..men nu är det snö utanför min dörr..
Brr...

Blä....


Klart man blir deppig när det bjuds på Dillkött och gele och på radion spelas Jazz...

I dag tog det slut på bläck i min skrivare!
Det var hemskt.
Jag tvingades att åka till en affär och köpa nytt bläck.
Allt var overkligt och läskigt.
För att kompensera detta hemska så passade jag på att köpa nya pärmar och anteckningsblock samtidigt.
Jag kunde känna hur skräcken bet tag i mig och slängde runt mig som en blöt vante i käftarna på en lekfull hund.

På torsdag ska jag åka på premiär i Stockholm.
Bosse Parnevik.
Min farsa gillade Bosse Parnevik. Han dog 1987.
Ja, min farsa alltså. Inte Bosse Parnevik. Han lever.
Hoppas jag.
Annars blir det ingen premiär på torsdag.
Min farsa dog när jag var i Clabbes inspelningsstudio. Ja, det var inte därför farsan dog. Han skulle ha dött ändå. För han var sjuk.

Nää..det känns som om jag försöker smita från det jag just nu "borde" göra.
Nu ska jag ta tag i det igen.

Svejs!

Läser lite nyheter så här på morgonen och slås ännu en gång av hur sjuk vår lilla värld är.

Det står i tidningen att "Cedershiölds har svart städhjälp...."
Det är en fruktansvärd sak! Hur kan de? Det är diskreminering mot alla vita!
De borde i alla fall kunna ha en svart-vit, tycker jag!
Debatten om våra politikers alla olika dumma affärer fortsätter att förvåna och förskräcka oss "vanligt folk".
Märkligt.
Det har ju varit så där jämt!
Men en sak som jag ständigt slås av är att alla KVINNLIGA politiker offras hur enkelt som helst vid såna här affärer, medan de manliga motsavrigheterna till idioter sitter lugnt kvar på sina stolar.
Varför?
Jag fattar inte riktigt skillnaden. Kan det vara så illa att det är kvinnorna som mer tar ansvar för sina egna handlingar i dessa utsatt lägen?
Männen stoppar huvudet i sanden, går ner i sin källare en stund och skruvar på sina mekaniska prylar och återkommer med full kraft efter att stormen har bedarrat.
Kan det vara så?
Men i ärlighetens namn...Hur i HELVETE kan alla dessa politiker ens tacka JA till erbjudanden om höga ämbeten när de själva vet med sig sina lik i garderoben?
De måste ju för 17 fatta att de ska bli granskade!
Och när det kommer blir de jätteförvånade..
- Va? Har jag haft svart arbetskraft? Har jag flyttat ut pengar olagligt ur landet? Det hade jag ingen aning om!!!

Sen såg jag bilder på Tutankhamuns ansikte...
 Det ser inget vidare ut.
Det var ju ganska lång tid före ansiktskrämens betydelse för folks välbefinnande.
Det märks!
Stackars grabb. Såg man ut så där i ansiktet så skulle jag också vilja dö ung.
Men somsagt. Det där är ju histora nu...

Måndags hälsning!

En del av dessa gamla filmer funkar plötsligt inte.
Fattar inte det?

Det är sorgligt med husdjur som dör.
Eller hur?

Eller det är kanske kul?

Så kan det gå när man bara vill hjälpa till..

Jag fick ett mail i dag.
Från en kvinna i USA som är döende. Och hon ville ge mig 15,5 miljoner dollar.
Det är ju helt otroligt!
Tänk vad snäll hon är!
Det är inte varje dag man får ett mail från en döende kvinna som vill ge bort 15,5 miljoner dollar till en helt okänd svensk man.
Iofs så skrev hon jag och "min församling"..vilket kanske betyder att jag måste gå med i nån sorts kyrka för att få ut pengarna.

Jag svarade ett vänligt mail tillbaks:
 (översatt till svenska här)

Kära döende kvinna.
Vad tråkigt att du ska dö.
Det kan ju inte vara så kul.
Eller det kanske det är? Jag vet inte så mycket om döden.

Om du vill bli av med pengarna så kan jag gärna ta emot dem - om du nu inte hittat nån annan på närmre håll som vill ha dem.
Lite bekymrad är jag över att du tycks tro att jag är med i nån kyrka.
Räknas det om jag är döpt och konfirmerad?
Dopet minns jag inte. Konfirmationen klarade jag galant med hjälp av en fusklapp.

Det är bara att skicka pengarna.
Tackar och bockar!

Hoppas att du får en fin död och att graven blir tjusig och allt det där.

VH
/Sören


Vad tror ni?
Kommer hon att skicka pengarna?
:o)