Sören Olsson

Ja, vem är det egentligen som har ansvaret för ditt liv?

Här är ett avsnitt från "Vid dagens slut" från i höstas som jag gjorde.

Kan vara nåt att fundera på.

:o)

Ibland råkar jag få syn på nån bild nånstans och då ser jag att någon person är så fruktansvärt lik nån annan person.
Som i dag i Aftonbladet så fick jag syn på en bild på Ludmilla Enqvist - och trodde först att det var Mat-Tina som hade fått nån svår sjukdom eller så...
Likheten var slående!
Och när jag fick syn på Tito Beltrans fru så trodde jag att det var en bild på barnflickan i Knutby...
Likheten var läskig där också.

Själv får jag ofta hör att jag är lik nån.
En gång frågade en kvinna om jag var Stellan Skarsgård..
Nä.

En annan gång fick jag skriva autografer i Hudiksvall -för folk trodde att jag var Uno Svenningsson..
Jag var där för att träffa Uno och berättade om händelsen - och han tyckte att jag skulel gå upp på scenen före honom och mimatill första låten eller så.
Det gjorde jag inte.
Nån i publiken där frågade:
- När går du upp? (han trodde ju att jag var Uno och att han ville veta hur dags "jag" skulle gå upp på scenen)
- Jag brukar gå upp vid halv sju, sa jag. (tänkte på när jag går på vardagarna här hemma i Örebro)

En tredje gång satt jag på ett tåg och en gubbe sträckte sig fram och sa att jag var så lik nån..
-Jaha, mumlade jag (var lite bakfull och ville bara bli lämnad i fred)
- Du är lik..., fortsatte gubben och struntade i att jag blundade.
Jag tittade upp och försökte le. Det såg ut som en grimas.
- Du är lik Ulf Lundell.
- Jaha, sa jag och tänkte att jag hade hört den förut.
Sen stängde jag återigen ögonenoch ville sova. Då hör jag gubbens röst ännu en gång..
- Men...det är inte du, va?
Jag blev mer vaken på en gång.
- Nej. Han är cirka 20 år äldre än mig. Men annars var det rätt. Tack sa du ha. Jag vet att jag ser sliten ut. Jag är bakfull. Godnatt!

Så kan det vara när man inte har något eget utseende..

:o)

Det var ju kul att det här finns bevarat..
Tyvärr så finns den inte på DVD ännu...

:o)

Vilken cirkus det har blivit i rättegången mot Tito Beltran.
Jag förundras nästan över att ingen ännu har köpt filmrättigheterna till detta makalösa drama som utspelas i våra vardagsrum...
En dokusåpa från verkligheten!

Och så glöms det bort att det som det egentligen handlar om är en djup tragedi.
Våldtäkt!
Det är vad detta handlar om.
En flicka säger sig ha blivit våldtagen av Tito Beltran.
Det hela är ju fruktansvärt - om han är skyldig.
Det är också fruktansvärt - om han är oskyldig.
På båda sidor om sanningen blir alla inblandade offer för hela tragedin.
Det är så sorgligt.

Det påminner lite om rättegångarna mot Mike Tyson och OJ Simpson.
Det blir nån sorts grotesk underhållning av alltihop.
Usch och fy, tycker jag!

Nu är det fredag.
Jag är inte helt säker på att det har hänt nåt sedan jag senast skrev det här på bloggen.
Men nåt har säkert hänt.
...

:o)

Det är sällan som jag hittar nån film som är så där rolig och bra att jag sitter och skrattar högt.
Det hände när jag såg Monty Pyton:s  "Holy Grail"
Och en del andra gånger också.
men så hittade jag den här i DVD-hyllan...
Och den är så sjukt rolig!

Skrattade så jag skrek i bland.



Det är brittiska humor när den är som bäst!

Ett tips:
 
Hyr den i dag!
På svenska heter den "Trångt i kistan".

:o)

En Japansk reklam för Soya...
Härlig sång..
Undrar om den sån här reklam påverkar att folk köper mer elelr mindre?

Och jag väntar med spänning på vad Felix kontrar med för sång för att sälja mer senap...




Mums...
Dags för lunch.

Är den ungefärliga översättningen..
men det blir ju inte riktigt lika bra på svenska..

Men ÅH vilken skön låt, tycker jag!!!!

Den här filmen är ganska fin, tycker jag.

Ja...helt enkelt..




Lite av en hit, enligt mig...

Ja, snart drar det igång igen.
Melodifestivalen.

Och så kommer det att skrivas allt intressant och ointressant om de olika deltagarnas liv.
Vad de äter till frukost, vilka dieter de har, vilka relationer de har haft och vad de egentligen tycker om de andra deltagarna.
Inget är för ointressant att skriva om i tidningarna.

I år ställer Carola upp igen - tillsammans med Andreas Johnsson.
Det är ett bra grepp för att skapa en vinnare.
Nästa år slår de ihop The Ark och Martin Stenmark.
Därefter kör de ihop Bröderna Herreys med Siv Malmqvist.
Kombinationer är den nya grejen!
Darin kommer snart att sjunga en duett med Robyn och förra årets Idolvinnare Markus Fagervall sjunger en trudelutt med 2007 års tvåa Amanda Jensen.

Efter förra årets stora magplask med The Ark så tyckte i alla fall jag att hela tävlingen borde göras om.
Det är inte SÅ spännande att höra 58 bidrag från det forna Östblocket när de sjunger på nån sorts hemmasnickrad engelska.
Tävlingen har på nåt vis spelat ut sin roll.
I alla fall internationellt.
Den svenska tävlingen lever ju ett eget liv.
Men sen när det ska tävlas internationellt så blir det inte alls spännande.

Kanske kunde man göra som de gjorde förr?
Skicka ett bidrag som en jury i Sverige tycker representerar Svensk musik just nu.
Och så får de andra länderna göra samma sak.
Och sen får man tävla på kort sikt (röstning på samma sätt som nu)
och på lång sikt (det görs en uppföljning ett år efteråt för att se vilken som blev den största hiten internationellt)

Jag vet inte, men det känns lite som att lekfullheten har försvunnit.
Ska det inte vara KUL med musik?

Vi saknar Tore Skogman mer än någonsin...
Det skulle inte förvåna mig om det snart komemr dyka upp andra typer av "festivaler".
* Humorfestivalen.Vem är roligast i Sverige? Och sen Eurovision Humor...

* Hip Hop/R&B Festivalen. De som är för "grymma" för att ställa upp i melodifestivalen. De ska vara så COOLA så de får en egen festival.

* Trollerifestivalen. Vem trollar bäst i landet?
Eurovision Trolleri. Jag skulle gärna se nån Turkisk trollkarl trolla fram kaniner osv. Ring och rösta!!!

* Dansfestivalen. Vem dansar bäst i Sverige (måste ju vara kändisar på samma sätt somi Lets Dance då..)
Eurovison Dance. Ring och rösta på den Ryska folkdansen!

* Snygg festivalen. Vem är snyggast i landet?
Eurovison Beuty. Ring och rösta på den som är snyggast i Europa.

DESSUTOM kostar samtalet bara 59.90 och hela 25 öre går till välgörande ändamål.
I detta fall är det välgörande ändamålet att de kan städa lokalerna efter festivalen.

Grattis Världen!

:o)

Ibland får jag en massa galna ideér in i skallen.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med dem.
En del är ju direkt användbara i nån av böckerna. men andra är så sjuka och bisarra att de inte riktigt passar in någonstans.
Vad ska man göra med dem?
Som jag ser på saken så är ideér inget personligt.
De är inte "mina".
De kanske kommer till mig - och det kanske är jag som ska försöka göra nåt av dem.
Men jag ser det mest som att det är någonting som jag får till mig, någonstans ifrån.
Jag är inte SÅ galen att jag sitter och "kommer på" allt jag har skrivit.
Det är sånt som ploppar upp i skallen. Eller ploppar ner.

En sån där tokig idé kom till mig i dag.
Det var som en scen ur en film.
"Den konfliktlösande boxaren."
Tänk er en kille (ja, det blir inte lika kul om det är en tjej denna gång, tror jag) som är riktigt duktig på att boxas.
Men hans relationer funkar aldrig riktigt bra.
Och en dag ställer hans flickvän ett ultimatum.
Han måste börja gå i terpi för sin agressivitet och sin oförmåga att prata om sina känslor...
Killen känner att detta ju är hans livs kärlek.
Så han gör som hon vill.
Han söker upp en psykolog och tar itu med alla sina aggressiva känslor och han talar om allt som gör honom arg och han börjar kontakta sitt eget känsloliv.
Det är bara ett problem.
Det går inte att boxas längre.
Han försöker prata med sina motståndare i ringen.
- Äh, du..Vi kan väl prata om det här istället?
SMOCK!
- Kom och sätt dig här vid ringhörnan så pratar vi ut om allt och så kanske vi inte behöver slåss längre?
SMOCK!
- Jag tänker inte slå dig, förstår du. Jag vill inte vara arg päå dig.
SMOCK!
- Du borde försöka få bättre kontakt med dina känslor.
SMOCK!
- Varför är du så arg, Lasse?
SMOCK!
osv, osv.
Nu har killen ett STORT problem.
Det stora mästerskapet står inför dörren och han måste komma på nåt sätt att få tillbaks sin förmåga att kunna slåss som en galning, utan att för den sakens skull förlora sin kärlek.
Ja...
Hur ska det gå?

Har ingen som helst jäkla aning.
Men erkänn att det är en sjuk idé?

En fundering...
Jag undrar var ideén med andra och tredje namn kom ifrån, egentligen.
Det måste ha varit nån med lätt sadistisk läggning som hittade på detta.
Jag tror inte att jag någonsin har träffat nån som har berättat om sina andra och tredje namn med någon form av stolthet.
De flesta skäms lite över sina namn, som av nån okänd anledning gavs till oss från våra något sadistiska föräldrar.
Kan det vara så?
Jag menar..hur ofta använder man sina andra och tredje namn?
Det vore ju en sak om man kunde ha nån nytta av att ibland heta Leif eller Gustav.
Men jag använder ju inte ens namnen.
De ligge rbara där och skräpar i folkbokföringen.
Jag skulle vilja föreslå att vi alla valde helt nya andra och tredje namn. Bara för att retas med våra föräldrar.
men..nä...Det kanske är elakt?
Jag kommer inte på några bra andra namn att heta.
I vissa kulturer får man sitt namn efter en viss tid.
det är som om man först måste se vem personen i fråga är.
Det finns även många som byter namn flera gånger under ett liv för att de inte längre är samma person när de är 10 eller 63.
Jag minns en rolig historia..

Den var den unge Indianen som kom in till sin pappa och frågade hur alla Indianer får sina namn.
- Det är enkelt, min son, sa fadern. När ett barn föds så ser vi på naturen. det som sker just när födelsen inträffar blir barnets namn. Om man ser en stor Örn flyga över himlen får barnet heta Flygande Örnen. Om man  ser en Hjort sprinag över gräset får barnet heta Springande Hjorten. Men....Varför undrar du över allt det här Två Knullande Kaniner på Prärien?

Så kan det gå..
En del borde få ersättning för att kunna få byta sina namn.
Jag heter Leif, Sören, Gustav.
Vem kom på att Leif skulle vara ett bra namn?

Men jag vet..jag är inte ensam.
Ni är många dör ute som läser detta som tänker:
- Ha, det där är ju ingenting! Vill du veta vad JAG heter?

Ja. det vill jag.


:o)

Kanske en lite märklig fras..?
Men i den här låten funkar det alldeles utmärkt.
SÅ skön låt, tycker jag!



Namnet är också lite lustigt (jag har ju sagt att jag är intresserad av olika namn)
Donovan Frankenreiter.
Låter som Donovan (gammal stjärna på 60-talet) blandat med Frankensteins monster...
:o)

Bra är det i alla fall..

Jag hittade bilden från mitt förra körkort.
Det var så här..
Jag skulle åka till fotografen och ta bild till det nya körkortet.
Jag tog några vanliga bilder och så skojade jag till det på det sista.
När jag sen skulle skicka in ansökan om det nya körkortet så fick jag en galen idé.
- Jag sätter in det där fula kortet och så får vi se om de godkänner det.
Och sen glömde jag bort det hela.
En månad senare fick jag hämta ut körkortet på posten.
Damen i luckan sa till mig att kontrollera om alla uppgifter stämde.
Jag såg kortet och höll på att dö..
Det funkade ju!
Så jag åkte omkring med detta körkort i några år.
Och varje gång jag fick visa legitimation så sträckte jag skadeglatt fram detta körkort och såg därefter hur expediterna grimaserade vilt för att inte brista ut i skratt.
Lite taskigt är det ju..
Men skit samma.
Men för två år sen blev jag av med körkortet, då några poliser hävdade att jag hade kört mot rött.
Det hade jag inte. Men jag trodde att det skulle löna sig om man höll med polisen...
Så jag blev av med körkortet i tre månader.
Sen fick jag skaffa ett nytt och då valde jag en nästan normal bild.

Men innan dess såg alltså mitt körkort ut så här..



Jag lyckades spegelvända det när jag scannade in det i datorn.
Det var några år sen och jag får väl skylla på att jag inte visste hru scanner fungerade...

Snyggt?

Just nu gillar jag Amos Lee..
Skön laid back stil i samma anda som Katie Melua och Norah Jones.

Mums..

om man är lite seg i skallen så är det gott att lyssna på nåt som gör att man inte blir psykostressad.
Seg i skallen är mitt naturliga tillstånd.

Och så heter jag Leif i andranamn...
Leif.
Jag gillar att fråga vad folk heter i andra och tredjenamn.
Det är sällan nån säger det med stolthet.
De flesta skäms.
Men varför har man ens andra och tredje namn?

Och så körkort...
Det är alltid en partyhöjare att alla får visa sina körkort.
har jag berättat om när jag var vindögd på mitt körkort?
Jag testade om det skulle fungera...och det gjorde det.
Ska leta om jag hittar bilden så ska jag publicera den här.

Mors!

Är det nån mer än jag som saknar Idol?
Det dyker ju upp så många talanger där...




Da ya think ajm sexy?

Det känns av nån anledning riktigt, riktigt skönt att det är fredag.
Jag brukar inte reagera så mycket på vilka dagar det är.
Men kanske beror det på att Lets Dance börjar nu?
Det känns som en av årets viktigaste händelser.
Jag vet inte om det har dragit med sig ett ökat intresse för dans, men det borde det ha gjort..
Precis som intresset ökade för att springa omkring med dvärgar när "Fångarna på fortet" visades.
För att inte tala om den ökade försäljningen av kokosnötter när man följde "Expedition Robinsson".
Dessutom har jag hört att bröstförstoringar ökade lavinartat när Big Brother sändes.
Sen kan jag ju inte låta bli att fundera på vad som hände när Ernst bygge om stugor.
Ökade köpet av fallfärdiga stugor eller ökade försäljningen av byggmaterial?
Eller kanske Brun utan sol?

I dag började rättegången mot Tito Beltran. Han har lovat att bränna sitt svenska pass efter rättegången.
Det är moget.


Jag har ont i skallen i dag. Och jag kan inte ens skylla på bakfylla.
Trist.

I går gjorde jag utkastet till Årets Sunebok.
"Läslusen Sune" ska den heta.
Sune är inte särskitl förtjust i att läsa böcker.
Men plötsligt en dag upptäcker han hur mycket häftiga ord som finns. Och vad man kan göra med dem.
Och vilka kärleksbrev man kan skriva om man kan fler ord än de vanligaste.
Dessutom så jobbar ju mamma Karin på bibliotek och i år ska hon få äran att åka till Bokmässan i Göteborg.
Och då vill ju hela familjen följa med...tyvärr..
Pappa Rudolf ska ta hand om alla barn och se till att alla har roligt under bomässans alla dagar.
Ja, de får ju ganska roligt. Men kanske inte på det sätt som Rudolf har tänkt från början.



Läsningen av boken börjar i sommar.
Boken är nämligen inte skriven ännu.
:o)

Jag trodde inte det var möjligt...





Och jag tror att hon är seriös, dessutom..