Sören Olsson

Nu är jag tillbaks i Örebro igen efter tre hysteriskt roliga och bra dagar i Stockholm och Malmö.
Sömn?
Nä! Inte mycket!
Kan konstatera att jag är ganska trött i dag.
Så småningom ska jag lägga in lite bilder från resan.

När jag läste tidningen i dag blev jag alldeles matt av skratt och fniss.

Ta till exempel det här..
Det är ju både för jävligt och för färligt humoristiskt.
I alla fall den lilla bildtexten...
"Cyklarna på bilden är tagna i ett annat sammanhang.."
Det låter som om Bullens brevfilmer.
"Som vanligt är det inte skådespelarna i filmen som har skrivit brevet"
Eller "personerna på bilden har ingenting med artikeln att göra"
Men nu pratar vi om cyklar!

På ett annat ställe var det bild på en spådam som hade förutspått att Viktoria och Daniel ska byta guldringar under året.
Jaha...?
Nä, det var så dumt så att jag kunde inte göra annat än skratta.
Och bilden på den allvarliga damen med sin kristallkula var bara för mycket.

Efter en sen och rolig sommarkväll för många år sen promenerade jag och en kompis genom stan i Örebro, upp mot Norrcentrum där jag då bodde just då.

Av någon anledning så tog jag tag i en stolpe med vägskylten "Cykelväg" på.
Till min stora förvåning så satt skylten helt lös och jag kunde med lätthet dra upp den ur marken.

Detta tyckte jag var oerhört lustigt och bestämde mig att behålla detta skojiga fynd.
Således tog jag och min kompis och bar hem denna skylt med tillhörande stolpe till min lägenhet.

Nästa morgon när jag vaknade så var det inte lika lustigt att hitta denna gigantiska vägskylt i mitt vardagsrum.

Vad skulle jag göra med den?
Jag bestämde mig därför att smuggla tillbaks skylten igen nästa natt.
På något märkligt sätt kändes skylten mycket tyngre denna natt.

Det var inte alls lika roligt att ställa tillbaks stöldgodset.
Den gången var jag nämligen inte heller fylld med sånt där berusningsmedel som gör att vägskyltsstöld verkar vara en kul idé...

Och om ingen annan har tagit upp den skylten så står den väl där än i dag..

Som barnboksförfattare måste man ständigt vara ett föredömme för alla barn och ungdomar som läser våra böcker.
Därför dricker jag ALDRIG en droppe alkhol..

Således måste det ha varit nån annan som efter en blöt afton i Örebro 1985 försvann hem från sällskapet och ställde in skorna i kylskåpet, vek ihop överrocken och lade in den i en låda, gick ut och flyttade bilen en parkeringsruta, bäddade ner gitarren i sängen och lade sig själv med täcke och kudde under vardagsrumsbordet för att sedan på morgonen vakna och undra vem som låg i sängen och sov.
Det var INTE jag!
Om personen på något sätt påminde om mig så kan det ju ha varit nån av mina bröder.
Det finns ju fyra stycken bröder att välja mellan.

Det var inte heller jag som promenerade mellan nattklubben Viktoria och Statt i Karlskoga med snoppen hängandes utanför gylfen en natt i mitten av 80-talet.
Personen som gjorde detta ville bara bevisa för sina vänner i sällskapet att folk i allmänhet inte brydde sig om nåt längre.
Inte en enda ropade:
- Hörrö! Din snopp hänger utanför!
Nä. Om någon, mot förmodan skulle ha sett den lilla skinnbiten trodde de väl att det var en prislapp som personen hade glömt ta bort från byxorna.
Jag är i dag mycket glad att det inte var JAG som gjorde de där tokigheterna.
Jag menar - det skulle ju inte alls vara lämpligt!

Nu är jag på plats i min skrivarstuga i Hälsingland.
Och det kliar i fingrarna att få sätta igång och SKRIVA!
Visst är det härligt att man kan ha en sån lust till skrivandet efter 25 år i yrket.
Jag önskar att det skulle få vara så för alla.
Och varför inte?
Kanske är det så att egentligen har möjligheten att njuta så av sitt yrke som jag gör av mitt?
Det är ju inte nåt trolleri, eller så.
Det är bara ren glädje att skapa.
Så nu är datorn och skrivaren riggade och jag ska ska börja skriva under morgondagen.
Det är ingen idé att tro att jag ska hinna med nåt vettigt i dag.

I dag ringde producenten för Sunemusikalen som vi ska sätta upp i höst.
Han var lyrisk över manuset.
Sånt är så kul att höra.
Nu ska alla roller tillsättas.
Det kliar lite i hjärnan av att fundera på vilka skådisar som kan passa till rollerna i Sunes galna familj.
Kom gärna med förslag!

Det var meningen att det skulle bli en lugn och harmonisk helg.
Veckan var ganska så intensiv, så jag såg fram mot en lugn och avkopplande helg.
Det enda jag hade planerat in var framträdandet på lördagen kl 15 i Konserthuset i Örebro.
Sen skulle det vara vila.
Men..
På lördagsmorgonen fick jag punka på bilen.
Enligt verkstaden så händer nästan aldrig punkteringar längre.
Och på nyare bilar finns inte ens några reservdäck - för det ska inte behövas..
Men jag behövde det.
Har inte bytt däck på den här bilen någonsin tidigare.
Det var en ny erfarenhet.
Gick omkring och letade efter reservdäcket - och därefter hur i helvete det satt fast!
Det var fastskruvat från insidan av bilen..
Det upptäckte jag efter 40 minters svordommar.
Där rök hela min uppladdning inför konserten också.
Kände mig inte alls på lustigt humör när vi skulle börja.

Men konserten gick bra i alla fall.
Det var kul att spela för allmänheten också.

Sen åkte jag hem och skulle ta det lugnt.
Trodde jag.
Då visade det sig att den sprillans nya bergvärmepannan hade gått sönder..
Ingen värme i huset.
Och instruktionsboken var som hämtad ur en komedi.
HT/MS Larm stod det..
Bra.
Jag lyckades hitta vad det betydde - och åtgärden var att helt enkelt "manuellt starta om drivmotorn".
Jättebra.
Om man visste var den satt.
Och hur den fungerade.
Och jag hade ingen större lust att på måfå trycka på lite olika knappar.
Och VVS:aren som hade installerat pannan var allt annat än anträffbar under hela helgen...
Så det blev att bära ved och sätta fart på kakelugnen istället.

Och sen var det melodifestival.
Carola och Andreas Johnsson skulle ju vinna hela skiten i år.
Så var det sagt.
men...hade ingen då lyssnat på låten?
Jag menar..hur bra var den?
Den var inte ens hälften så bra som Andreas tidigare bidrag -och inte i närheten av Carolas tidigare låtar.
Så - varför trodde alla att de skulle vinna?
På grund av att de är såna stora stjärnor?
Det kan man väl inte vinna på?
Sannas låt fick mig att tänka på Celine Dion.
Tvillingarna Rongedal hade ju en sanslöst medryckande discolåt.

Ja, den kommer funka kanon på dansgolven i vår.

Men jag förundras ändå över att låtarna över lag känns ovanligt uddlösa.

Eller är det bara jag som tycker det?

Jag får en schlagerchock varje gång...

Bäst var ju i alla fall Björn Gustafsson när han skulle flyga med studiomannen.

Det var kul, tycker jag.

Så fult att det blev bra.

Nu ska jag skriva svar på lite mail som ligger och väntar och annat som "måste" ordnas omgående.