Genomgång av Sune musikalen - Årets Familj!
Det är en VÄLDIGT annorlunda musikal som blir helt galen - och rolig - och med en ensamble som är helt perfekt!
Två perfekta Sune, Två perfekta Håkan Bråkan, två perfekta storasyster Anna, en underbar mamma Karin och en hysteriskt rolig pappa Rudolf.
Dessutom en konkurrerande familj med en enormt bra mamma och pappa och två perfekta barn i rollen som den tjej som Sune blir kär i.
Sen så finns ju även en programledare - som görs av bland annat Rickard Olsson. Han kommer att bgli superbra också i den rollen.
Och så musik som är superbra.
Och en galen regissör i Fredde Granberg.
det känns oerhört proffsigt och kul på alla sätt och vis.
Fredde Granberg, producenten Johan Zeffer och jag.
Johan Zeffer, Anders, Anna Book och jag.
I dag blir det lite möten och planering och arbete med manus.
Kul med fotboll
Som i kväll när Holland vann överlägset mot Italien.
De sura stjärnorna i Italien fick spö som hette duga med 3-0 - och så gnällde de över att det var DOMAREN som avgjorde matchen...
Eller hur?
Domaren gjorde på egen hand 3 mål på Buffon i Italiens mål.
Bra jobbat domarn!
Det är i såna där situationer som det är roligt med fotboll. Och snudd på humor när allt skylls på domaren.
Holland var ju bättre.
Så enkelt var det.
Annars skulle de väl inte ha vunnit?
Frankrike var däremot en stor besvikelse. Fy vad trist.
Jag hoppas att Holland och Italien går vidare från den gruppen.
Men skit samma egentligen...
Det är i morgon som det riktigt roliga drar igång.
Sverige-Grekland.
Har Sverige nån chans?
Risken är väl att det blir som med Charlotte Perelli i Eurovision Song Contest.
Platt fall.
Ibland kan man få en känsla för nåt lag som kommer sticka ut lite extra.
Jag tror attd et blir Ryssland i år.
De har rätta flyet.
Titta på Ishockey-VM i Kanada.
Ryssarna vann där borta mot Kanada i finalen.
Starkt jobbat!
Och dessutom vann de Eurovision Song Contest.
Och stämningen i truppen ha det där som tycks saknas i den Svenska truppen efter den senaste tidens skriverier.
De har KUL!
Jag tror att det är viktigare än många anar.
Det borde alltid finnas med nån Torbjörn Nilsson i alla lag. Eller Glenn Hysén. Såna där som hittar på roliga saker och driver med alla i laget. Såna som skapar gruppkänslan.
Ett lag som har en massa olika grupperingar kan aldrig lyckas riktigt bra tror jag.
Ryssarna tycks ha KUL ihop och det i kombination med att de har flytet i år kanske räcker väldigt, väldigt långt..
Det funkade ju för Grekland i senaste EM....
Oj vad mycket jag "tycker"...
Är jag en fotbollsnörd nu?
Underbart!
Manus till ett spel som kommer bli riktigt kul, tror jag.
Och så hade vi ett möte med Henry Chu, Johan Stael Von Holstein och Åke Lundström om eventuella framtida samarbeten inom TV och film.
Det kändes som ett bra och kuligt möte. Det kan säkert bli nåt bra av det där!
Och så fick vi en av låtarna från Martin Landh & Martin Stenmark som ska vara med i Musikalen Sune.
En helt underbart bra låt som ska sjungas av Sune och hans nya kärlek Niccolina.
Låten heter "Hjärtat sjunger Hurra!"
Jag och Anders skrev texten och så plötsligt i dag fick den liv genom Martin & Martins musik och en Demo med Martins Stenmarks röst.
Det känns nästan magiskt när sånt händer.
Jag har nog världens roligaste jobb!
Nu sitter jag och gör bilder till årets Sunebok. Det är lite kul det också.
Zlatan och pressen
Vad handlar det om egentligen?
Om Zlatan uttalar sig om vilka han skulel vilja spela med så behöver det ju inte per automatik betyda att han INTE vill spela med några av de andra.
Inte uppfattade jag det som om att han försökte leka förbundskapten.
Stämningen blir påverkad i truppen och jag tycker väl att det här är nåt som man borde ha lärt sig efter VM 2006.
Varför inte peppa uppåt istället?
Men, men..
Sånt är livet.
Jag tror att det blir en kul match i morgon i alla fall.
Bloggandet och värmen
Och i och för sig så har jag knappt haft tid att skriva nåt under den senaste tiden.
Det är mycket som ska bli klart innan det blir ledigt och midsommar och sil och potatis.
Om det inte är jobb i form av möten, illustrationer till Sune och manus till ett spel till en hemsida så är det skolavslutningar, trädgårdsarbete och telefonsamtal och annat tidskrävande.
Men jag ska inte klaga!
Jag kunde ju vara död och då skulle jag inte behöva göra nåt av allt det där. Och hur kul låter det?
Men hur det än är så inser jag att det är svårt att få tiden att räcka till mellan varven.
Det som blir lidande är den egna tiden. Tyvärr.
I dag ska jag och Anders skriva manus till ett spel som ska göras för ett Jultidningsförlag.
Och det behöver vi säkert jobba med i morgon också.
Sen är det skolavslutningar på onsdag (2 stycken)
På torsdag är det möten med gänget från Sunemusikalen i Stockholm.
Och på fredag är det troligen möte med banken.
Så kanske blir det lite dåligt med bloggandet även denna vecka...
Jo, just det!
Så är det ju Fotbolls-Em också...
Möten i Stockholm
Vi träffade Nordisk Film och pratade lite om vad vi skulle kunna hitta på tillsammans i framtiden.
Det känns kul och inspirerande.
Men tyvärr så börjar jag bli SJUK.
det är inte så kul.
I morgon är det skolavslutning och lite en resa till brorsan som har en son som tar studenten.
Och så ska jag hämta hem katten som varit utlånad under helgen.
Och jag är SÅ trött...
Kanske hänger det ihop med halsontet?
Hur det än är så är jag trött i alla fall.
Skulle gärna sova nu.
Men det blir inte aktuellt än på nån timme.
Lite jobb kvar.
Åter i landet
Jaha.
Nu är jag tillbaks i Sverige och Örebro igen.
I alla fall för några timmar.
I morgon bitti åker jag till Göteborg och ska hålla ett föredrag på morgonen på Västsvenska Kommunikationskarnevalen.
Sen hem igen efter lunch.
På onsdag blir det resa till Stockholm för möten.
Sen på torsdag är det skolavslutning för ett av tre barn.
På fredag är det nationaldagen. Då ska jag hylla Konungen och sjunga nationalsången HELA dagen.
Sen är jag hes som 17.
På lördag blir det fest med folk som jag inte känner.
Sen är jag lagom trött på söndagen.
Livet är underbart!
Jag missade helt artikeln i SvD - men det är också okej.
Jag får väl läsa den i efterhand - och se om det är nåt jag ska ångra att jag sa eller inte sa.
Nu måste jag jobba en stund med föredraget till i morgon.
Intervju
Den handlar om personlig utveckling.
Ska bli spännande att se hur den tas emot.
Ibland är det roligt att prata om nåt helt annat än enbart böckerna för att kunna visa att jag som människa har fler sidor än den enda endimensionella som lätt projiceras på mig.
Så är det väl kanske med alla yrken?
Om man har ett jobb så vill många generalisera och göra det enkelt att hantera.
I och för sig så är det ju även så för alla som INTE har jobb också.
De klumpas ihop och blir en enda "sak".
"De arbetslösa" och många lägger på dem samma personlighetsdrag.
Kanske är det så att mångfald skrämmer. Att det är obehagligt hantera människors unika egenskaper.
I dag ska jag packa en väska och resa till London. Ska bli kul att komma dit igen.
En gång när jag var där blev jag tagen av polis. De frågade vad jag gjorde klockan fyra på morgonen utanför Buckingham Palace med trasiga kläder och grönt hår (jag hade det ibland påd en tiden)
- Im only talking to the birds, sa jag.
Jag fattade inte då hur dumt det lät.
Jag hade nämligen råkat hamna där efter en sen natt och fick för mig att jag lyckades vissla så att fåglarna svarade.
Så där stod jag och visslade när polisen kom förbi.
Jag ska undvika den situationen denna gång.
Jag ska sjunga i stället.
"God shave the Queen"
Rolig post
Ibland kan i och för sig brevbäraren komma med kuvert som man helst vill slippa se och som man genast stoppar långt in i en låda.
Men i dag var det inte en sån dag. I dag kom ett brev med två helt färska böcker.
Bert Badbojen.
Galna Gatan 2 - Bästa vänner.
Sånt är kul.
Bertboken är vår bok nummer 100!
Det ska firas med pompa och ståt och drillflickor med käcka nigningar hela hösten.
Närå. Men det känns kul i alla fall.
Galna Gatan känns också väldigt rolig.
För den innehåller en del pinsamma saker som vi vuxna ibland kan konfronteras med.
Sånt som barn avslöjar på ett ytterst pinsamt sätt...
Det finns en bok till som ska ha kommit ut redan av årets produktion och det är årets kapitelbok med Håkan Bråkan.
Den heter Håkan Bråkans Tokbok.
Senare kommer även en Sunebok.
Och dessutom en helt ny galen bilderbok som heter Giraffen Staffan.
Och lagom till jukl så kommer det också en bidlerbok med Håkan Bråkan.
Den heter Håkan Bråkans Julafton.
Ja, det blir sex stycken böcker i år.
Jag vet. det ÄR inte klokt.
Men för att göra det hela ännu mindre klokt så kommer jag även ut med en bok som inte är en barn eller ungdomsbok.
Den handlar om min son.
Prins Annorlunda.
Och för att göra livet ännu lite mer roligt så blir det ju dessutom en musikal i höst med Sune.
Årets Familj!
Det märkliga i allt detta är att det är obegripligt hur det kunde bli så många böcker.
Hur gick det till?
När skrev vi dem?
Vi hade ju bara roligt.
Med årets böcker är vi uppe i 105 stycken böcker. Det är verkligen INTE klokt!
Orvin Åker Hiss
Jag håller på och letar i mina datorer efter allt material som ska sparas på en extern server en gång för alla.
Det finns så oändligt mycket som jag och Anders har gjort genom åren som finns sparat på gamla datorer, disketter, cd-skivor, bärbara datorer, ZIP-diskar, pappermanus med mera.
Nu hittade jag en liten saga som vi gjorde i radion 1986.
Vi gjorde en hel serie med radioprogram som var fullständigt galna.
Så här börjar sagan om Orvin - som åker hiss.
" Tro´t om ni vill alla stora och små, men i en liten stad bodde en pojke som hette Orvin.
Orvin var nästan en helt vanlig pojke.
Men när han var liten var han så tyst att Orvins pappa glömde bort att han hade en son.
- Åh, vad jag skulle vilja ha en son, brukade pappa säga.
- Men du har ju Orvin, svarade mamma.
Då jublade Orvins pappa och gladde sig hjärteligen, ända tills han återigen glömde bort att Orvin fanns.
Tiden gick och Orvin blev större. I den lilla staden fanns inget arbete åt Orvin.
De enda arbeten som fanns var redan upptagna. Orvin bestämde sig en dag.
- Jag vill flytta till storstaden, pappa.
- Här har du pengar till bussen, främling, sa pappa och var tvungen att fråga vem den trevlige pojken som kallade honom pappa var.
I storstaden fick Orvin ett mycket stimulerande och trevligt arbete.
Han arbetade i en fabrik. Där lagade han tändstickor.
Sedan lade han stickorna i små askar och sålde dem för tre och femtio.
- Jag har ett fint namn och ett fint jobb. Nu ska jag bara ha ett fint ställe att bo på, sa Orvin nöjt och traskade med ivriga steg upp till Bostadsförmedlingen.
På Bostadsförmedlingen var det lång kö.
Orvin kvitterade ut liggunderlag, sovsäck och matsäck. Sedan lade han sig och väntade i två dagar och elva timmar."
....Forts följer kanske.
Jag gillar stilen. Den är galen. Precis som jag själv är.
Nu ska jag klippa håret. Undrar om jag skulle bli flintskallig.
Ny vecka
Ska bli kul att se vad den här veckan för med sig.
Det jag VET är att det kommer vara en ganska intensiv vecka på olika sätt.
I dag ska jag till Stockholm och ha möte om boken "Prins Annorlunda".
I morgon ska jag bland annat klippa mig och träffa banken.
På onsdag ska jag jobba lite med Anders.
Och på torsdag åker jag till London.
Jag är där mellan torsdag och måndag.
Ska bli intressant att se om jag kommer misslyckas lika totalt med allt denna gång också.
Förra gången blev en av de dyraste och pinsammaste resorna jag någonsin har gjort. Hoppas att jag slipper göra om den resan igen.
Förresten..årets skitstövel är utsedd:
Ärlighet kan fungera
Sånt uppskattas.
Solen skiner fortfarande ute.
Eurovision song...
Oj vad förvånade alla blir att inte Charlotte Perelli gick och vann allt.
Det fanns ju såna som hade tippat det. Ju!
Då borde man kunna se det som ett löfte.
Varför var hela Europa ännu en gång så elaka mot just Sverige?
Vad har vi gjort för att förtjäna denna behandling från det övriga Europa?
Kanske, kanske, kanske är det så att låten inte var tillräckligt bra?
Och kanske, kanske, kanske kan det vara så att övriga Europa inte har samma överseende med Charlottes utseende som vi har här i landet.
Jag förstår själv inte varför hon har valt att sminka sig så att hon liknar nån sorts kattdjur.
Det är lite onödigt.
Hon är ju naturligt vacker. Varför plockar hon inte fram mer av det istället?
Men...egentligen...
Varför ens bry sig?
Det är en lek med musik som engagerar landet som om det gällde liv och död.
Är inte det ett I-lands problem?
I går var jag på fest. Kuligt.
Kom hem vid 3-tiden så lite sliten är jag nog i dag.
Men det får man stå ut med.
Solen skiner.
Visst är det vackert?
Bilder från Ryssland
Teckningar från Ryska barn.
Roligt, roligt, roligt tycker jag.
Nu ska jag packa ihop mig i en väska och åka tåget till Stockholm.
Hej svejs!
Säffle och Malmö
Först var det författarbesök i Säffle för högstadiet.
det var väldigt trevligt.
Och se så glada vi blev över att komma dit:
Sen pratade vi bland annat för de där goa killarna som visade sig vara Andersdyrkare.
Men enligt ryktet så var jag också helt okej.
Sen fick vi skriva autografer i en bil.
Den förra bilen som var full av autografer hade gått sönder och nu fick vi inviga den helt nya autografbilen genom att skriva på solskyddet.
Därefter åkte vi i vår hyrbil till Göteborg. Det var stressat för att hinna med tåget.
Till slut insåg vi att vi inte komemr hinna i tid. Så jag ringde och skulle boka om biljetten. Då visade det sig att det inte gick att boka om.
Och VIPS så hade vi i alla fall hunnit fram i tid. Med fyra minuters marginal kom vi till stationen och där stod en man från AVIS och tog emot bilen så vi slapp parkera och krångla.
Bra service!
Sen åkte vi tåg och hade roligt.
Väl framme i Malmö var det middag och möte med chefen på vårt nya förlag.
Det blev en ovanligt lugn kväll och därefter sova på hotell.
Dagen efter var det möte hela dagen med förlaget och vi lade upp planer för nästa års böcker.
En del nytt och en del gammalt.
Sen fick vi rusa till tåget och åka hem.
Där somnade Anders på en gång.
Ja. Jag sov väl också en liten stund.
På kvällen kom jag hem och hann se Charlotte Perelli gå vidare till FINAL på lördag.
Kul!
I dag blir det möte i Stockholm inför Musikalen SUNE - ÅRETS FAMILJ!
Nu är alla skådespelare klara.
Benjamin Wahlgren/Ingrosso spelar den ena Sune. Det är alltid så med barnskådisar att de behöver ha nån att dela rollen med så att de inte behöver spela hela spelperioden ensam. det är tufft att vara barnskådis.
Anna Book spelar mamma i en konkurrerande familj.
Och programledare för hela showen är Rickard Olsson.
Det ska bli spännande att se hur det blir till slut.
Premiär 11 oktober.
Nu ska jag skicka in papper till Länsstyrelsen för att kunna bli handledare till min dotter som ska börja övningsköra bil.
Jag som själv tog körkortet på fjärde försöket...
Men det var INTE mitt fel!
Eller...?
Giraffen Staffan
Den heter Giraffen Staffan och är underbart illustrerad av Per José Karlén.
Så här ser omslaget ut:
Giraffen Staffan växer upp som vilken apa som helst.
Han tror nog att han någon gång i framtiden ska bli lika hårig och söt som sin ap-mamma.
För han tycker att det är ganska tråkigt att alltid vara sämt som kast med liten banan och lianhopp och annat kul.
Men faktum är att alla är bra på någonting.
Det gäller bara att ta reda på vad.
I dag ska vi åka till Säffle på författarbesök.
Sen bli till Göteborg och därifrån tåg till Malmö.
Sen ska vi ha lite möten och åka hem på torsdag kväll.
Sen på fredag ska vi till Stockholm för att ha möte om Sune musikalen.
Just nu är klockan tio över sex.
Jag har varit uppe i 45 minuter.
Är det inte lite olagligt att gå upp så tidigt?
Jag tror att det står så i nån lag någonstans.
Godmorgon?
Rymma
Rymma från hela skiten.
Men frågan är bara...varför ta med sig gräsklipparen?
I går var jag med i Aftonbladet under rubriken "Lika som bär".
det var jag och Janne Josefsson.
Se där!
Ännu ett namn att lägga till meritlistan på folk som jag liknar.
Tidigare namn: Ulf Lundell, Stellan Skarsgård, Art Garfunkel, Harpo Marx, Uno Svenningsson.
Roligare var att i samma tidning stod det att vår bok "Galna Gatan" var bra.
Det var ju kul!
Väldigt kul med direktöversättningar...
Det var riktigt kul. Nu ska jag försöka tolka vad de menar...
Du vet vad de säger: Två miljoner svenskar kan inte ha fel.
(Especially when you're talking about a country that's only got eight million people in the first place.)
= Speciellt när du talar om ett land som bara fick åtta miljoner människor i första hand.)
That's the bestselling track record of the beloved Ned in his native land, and thankfully Sören Olsson and Anders Jacobsson have seen fit to adapt and export the diary of this hilariously inventive sixth-grader to other shores.
= Det är den storsäljande meritlista av den älskade Ned på sitt land, och tack och lov Sören Olsson och Anders Jacobsson har kunnat anpassa och export dagboken för denna hilariously inventive sjätte-grader till andra stränder.
Ned Floyd--code name Treb Vladinsky, just in case anyone discovers his secret journal--is a perfectly normal 11-year-old.
= Ned Floyd - code name Treb Vladinsky, bara i fall någon upptäcker hans hemliga dagbok - är en helt normal 11-åring.
Which is to say that, more often than not, he's very funny.
= Det vill säga att, oftare än inte, han är väldigt rolig.
"Death to whoever peeks in this diary. May they burn in the fires of doom forever... or at least for a little while."
= "Död åt den som peeks i denna dagbok. Må de brinna i bränder domedagsprofeterna för alltid ... eller åtminstone för en stund."
This very readable 133-page journey into the head of Ned details all the day-to-day vagaries of what can be an extremely weird age: Ned ingenuously records life-or-death concerns like bullies, cute girls (written about in red), cigarettes (code-named "socks," just in case), and hickeys ("You can order them from Irene in the seventh grade") alongside seemingly equally important topics, like the political struggles in the imaginary country of Hoppalochinia, frank assessments of everyone he comes across ("you know, one of those good-looking guys with moussed hair and linen pants"), and how best to brew a werewolf's potion (which includes, among other things, Coca-Cola, black pepper, mustard, and crushed ants, but which proved unsuccessful in field tests on a friend's little sister--"Not enough crushed ants in the potion, I guess").
= Detta mycket läsvärd 133-sida resa in i huvudet av Ned detaljer samtliga dagliga nyckfulla vad kan vara en mycket konstig ålder: Ned naivt poster liv eller död oro gillar bullies, söta flickor (skrivit om i rött) , Cigaretter (med kodnamnet "strumpor", bara i fall), hickeys ( "Du kan beställa dem från Irene i sjunde klass") vid sidan av till synes lika viktiga ämnen, liksom de politiska kamper i det imaginära landet Hoppalochinia, uppriktiga bedömningar av alla han kommer över ( "du vet, en av dem snygg killar med moussed hår och linne byxor"), och hur man bäst brygger en Werewolf's potion (som inkluderar bland annat Coca-Cola, svartpeppar, senap , Och krossade myror, men som misslyckades i fältstudier i en väns lillasyster - "Inte tillräckligt krossade myror i potion, I guess").
(Ages 10 and older) --Paul Hughes (Ages 10 och äldre) - Paul Hughes
From Publishers Weekly From Publishers Weekly
In this light-hearted novel starring spunky Ned Floyd, the Swedish team of Olsson and Jacobsson offers an often hilarious look at preadolescent woes.
= I detta bekymmerslös nya stjärnor och Spunky Ned Floyd, det svenska laget av Olsson och Jacobsson erbjuder en ofta munter titta på preadolescent WOES.
At age 11 ("I'm twenty years old. Almost. You just take away half of twenty and add one"), Ned (code-named Treb) starts a secret diary in which he writes slightly embellished versions of his escapades at school and at home.
= Vid ålder 11 ( "Jag är tjugo år gammal. Almost. Du behöver bara ta bort hälften av tjugo och lägga till ett"), Ned (med kodnamnet Treb) startar en hemlig dagbok där han skriver något som pryddes versioner av hans Escapades i skolan och hemma.
Figures frequenting the pages of his diary include the much-envied classmate, "Nugget" ("He's strongest, next oldest, he's smoked, he's most popular with the girls, and his dad has a red convertible Corvette"); Rebecca and Nadia, two girls who set Ned's heart a-fluttering; and of course Ned's best buddies, much-teased Little Eric and scientific-minded Arnold.
= Siffror som uppehåller sidorna i sin dagbok innehålla mycket avundsvärda klasskamrat, "Nugget" ( "Han är starkast, näst äldsta, han är rökt, han är mest populära bland flickor, och hans pappa har en röd cabriolet Corvette"), Rebecca och Nadia, två flickor som fastställts Ned's heart a-Fluttering, och naturligtvis Ned bästa kompisar, mycket teased Little Eric och vetenskapligt sinnade Arnold.
The authors get the tone of this transitional age just right, as when Ned spells out his quandary for his birthday "cocktail" party, featuring "the apple cider with the bubbles in it": "If [Rebecca] answers yes it's going to be a cocktail party ... la hugging-and-French-kissing. If she answers no, it's going to be a cocktail party ... la punch-and-cake."
= Författarna får tonen i denna övergångsperiod ålder precis rätt, som när Ned anges hans dilemma för hans födelsedag "cocktail" parti, featuring "apple cider med bubblor i det": "Om [Rebecca] svar ja det är att vara en cocktail... la hugging-franska-kyssande. Om hon svarar nej, det ska bli en cocktail... la punch-tårta. "
Ned's romances, experiments and attempts to impress the guys usually backfire, but the results of his endeavors will inevitably bring laughs.
= Ned's Romances, experiment och försök att imponera på killarna brukar slå tillbaka, men resultaten av hans strävanden kommer oundvikligen att sätta skrattar.
One-third poet, one-third floundering Casanova, one-third trickster and 100% genuine kid, Ned emerges as a lovable anti-hero, whose keen observations and creative mind will captivate even reluctant readers.
= En tredjedel poet, en tredjedel kämpar Casanova, en tredjedel Trickster och 100% äkta kid, Ned framstår som en lovable antihjälte, vars gärna synpunkter och kreativt sinne kommer att fängsla även motvilliga läsare.
kul!
Jag fattar i stort sett ingenting..
men det är ju iofs mitt vanliga tillstånd.
PappaBoost
Då tittar jag på den här bilden som min dotter skrev på fars dag för ett antal år sen.
Blir lika glad varje gång.
:o)
Nu är veckan snart slut och en ny börjar i morgon med en massa manusläsande och lite plockande på kontoret med alla papper och allt stök.
Sen blir det författarbesök i Säffle och möten i Malmö och Stockholm.
Tjing!
Skönt gung
Den här versionen är riktigt bra, tycker jag.
Det sägs att Mikael Jackson brukar kallas bärkassen.
Varför?
Han är vit, plastig och farlig för barn.
Söndag..
...regn...
dags att laga mat.
Vad kan man hitta på för nåt i dag?
